Grönsiska – Läten och sång

Läten och sång hos Grönsiska (Spinus spinus).

Grönsiskan är pratsam i flock. Lockätena är tvåstaviga och visslande, det ena fallande ("tilö") och det andra stigande ("tluih"), och ibland hörs även ett knattrande småläte. Sången är en kvittrande, drillande ramsa med inslag av härmningar som då och då bryts av en utdragen, nästan kiknande ton (svenska Wikipedia). Ljudbilden från en flock i altopparna är ett ständigt sorl. Detaljerad information om grönsiskans läten och sång finns hos Artportalen och xeno-canto. Lätena hos Grönsiska (Spinus spinus) varierar med situation — sång, kontaktläten och varningsläten skiljer sig ofta åt, och när de hörs varierar mellan arter. På Fågelkartans aspektsida för läten samlar vi länkar till inspelningar och fältnoteringar.

På denna sida hittar du information om grönsiskans läten och sång. Arten tillhör kategorin Finkar och är känd på latin som Spinus spinus. Fördjupa dig nedan i andra aspekter av grönsiska eller utforska närbesläktade arter i samma kategori.

Vanliga frågor om Grönsiskas läten

Hur låter Grönsiska?
Grönsiska (Spinus spinus) beskrivs i texten ovan — där framgår vilka läten arten har och när de hörs. Lyssna gärna på inspelningar på xeno-canto för att lära dig känna igen dem.
Hur skiljer man grönsiskans läten från liknande arters?
Lyssna på kadens, tonhöjd och upprepningsmönster. Inspelningar från xeno-canto är ett bra hjälpmedel — jämför flera individer av Grönsiska och angränsande arter för att träna öronen.

Mer om Grönsiska

Liknande arter (Finkar)