1. Hem
  2. Arter
  3. Grönsiska
  4. Läten och sång

Grönsiska – Läten och sång

Läten och sång hos Grönsiska (Spinus spinus).

Grönsiskan är pratsam i flock. De vanligaste lätena är ett ljust, något klagande "tsi-ij" med fallande tonläge och ett mer stigande "tlu-i". Sången är ett snabbt, livligt kvitter som ofta avbryts av ett karakteristiskt nasalt, surrande "tsjwee". Ljudbilden från en flock i altopparna är ett ständigt, glatt sorl. Detaljerad information om grönsiskans läten och sång finns hos Artportalen och xeno-canto. Grönsiska (Spinus spinus) har varierande läten beroende på årstid och situation; sången används framför allt under häckningssäsongen för att markera revir och locka partner, medan kontaktlätena hörs året runt. Lyssna vid gryningskören mars–juli för bästa möjlighet att höra full sångstrof. På Fågelkartans aspektsida för läten samlar vi länkar till inspelningar och fältnoteringar.

På denna sida hittar du information om grönsiskans läten och sång. Arten tillhör kategorin Finkar och är känd på latin som Spinus spinus. Fördjupa dig nedan i andra aspekter av grönsiska eller utforska närbesläktade arter i samma kategori.

Vanliga frågor om Grönsiskas läten

Hur låter Grönsiska?
Grönsiska (Spinus spinus) har ett karakteristiskt läte som varierar mellan sång, varningsrop och kontaktläte. Sången hörs tydligast under häckningssäsongen mars–juli, vanligtvis från en upphöjd utsiktspunkt i tidig morgon eller sen kväll.
Hur skiljer man grönsiskans sång från liknande arters?
Lyssna på kadens, tonhöjd och upprepningsmönster. Inspelningar från xeno-canto är ett bra hjälpmedel — jämför flera individer av Grönsiska och angränsande arter för att träna öronen.

Mer om Grönsiska

  • Grönsiska – Häckning
  • Grönsiska – Bo och ägg
  • Grönsiska – Vintervanor
  • Grönsiska – Föda

Liknande arter (Finkar)

  • Bändelkorsnäbb
  • Bergfink
  • Bofink
  • Domherre
  • Gråsiska
Tillbaka till Grönsiska