Kaja, kråka och råka rör sig ofta i blandade flockar på fält och i städer, vilket gör dem lätta att förväxla. Skillnaderna i storlek, näbbform och färgton är dock tydliga när man vet vad man ska titta efter. Den här guiden ställer de tre arterna sida vid sida.
| Kännetecken | Kaja (Coloeus monedula) | Kråka (Corvus cornix) | Råka (Corvus frugilegus) |
|---|---|---|---|
| Storlek | Minst av de tre, cirka 34 cm — tydligt nättare än kråka. | Störst av de tre, 48-52 cm. | Något mindre än kråkan, 41-49 cm, med spetsigare näbb. |
| Näbb | Kort, kraftig och helsvart — kompakt liten näbb. | Kraftig, helsvart näbb med en svag nedåtböjning. | Lång, spetsig näbb; hos vuxna fåglar är näbbasen och ansiktet kala och gråvita — det säkraste kännetecknet. |
| Dräkt och färg | Svartgrå med tydligt ljusgrå nacke och sidor av huvudet. Vuxna fåglar har ljusa, silvergrå till vita ögon. | Grå kropp med svart huvud, vingar och stjärt (gråkråka) — kontrastrik tvåfärgad fågel. | Helsvart med blå och purpurfärgad metallglans, särskilt på huvud och hals. |
| Läte | Ett kort, spänstigt och ljust "kjack" eller "tjack", ofta i sällskap. | Ett hårt, hest "krra-krra-krra" i serier. | Ofta ett "kah" eller "krah" som varierar en del och delvis är svårt att skilja från kråkans. |
| Miljö | Städer, byar, kyrktorn, klippor och jordbruksbygd — utpräglad hålhäckare. | Nästan överallt — odlingslandskap, städer, kuster, skogsbryn. | Jordbrukslandskap med åkrar och dungar; häckar i bullriga kolonier i höga träd. |
| Beteende | Social och talför, ofta i flockar som skränar och drar omkring. | Ses ofta ensam eller i par; revirhävdande och allätare. | Starkt koloniartad — häckar och födosöker i flock, betar gärna på fält. |
| Säsong | Huvudsakligen stannfågel, men en del fåglar i norr och öster flyttar söderut om vintern. | Finns i hela landet; de nordliga häckpopulationerna flyttar, de sydligare är stannfåglar. | Stannfågel i Skåne, men många råkor flyttar söderut inför vintern; på hösten samlas de ofta i stora flockar. |
Storlek avgör först: kajan är märkbart mindre än kråkan, och råkan ligger något under kråkan. Mellan kråka och råka tittar du på färg och näbb — kråkan är tvåfärgad grå-svart, råkan helsvart med blå och purpurfärgad glans och en kal, blekt gul näbbas hos vuxna fåglar. Kajans grå nacke och ljusa öga är omisskännliga på nära håll.
Råkan är helsvart med spetsig näbb, medan gråkråkan är tydligt tvåfärgad med grå kropp och svart huvud. På håll syns kontrasten hos kråkan tydligt även när näbbdetaljer inte går att se.
Råkan söker ofta föda med den spetsiga näbben i marken. Vuxna fåglar saknar fjädrar vid näbbasen och näsborrarna, medan ungfåglar har befjädrad näbbas och därför lätt förväxlas med kråka. Den kala näbbasen utvecklas i februari till maj under andra kalenderåret.
Ja, kajan tillhör kråkfåglarna och är den minsta av de tre arterna i den här guiden. Den känns lätt igen på sin grå nacke, sitt kompakta utseende och de ljusa ögonen.
Ja, ofta. Kajor, kråkor och råkor blandas gärna i flockar på fält och betesmarker, särskilt höst och vinter. Då blir storleksskillnaden ett bra första kännetecken.