Ringduva och skogsduva förväxlas ofta eftersom båda är blågrå svenska duvor som ibland söker föda tillsammans på samma fält. Skillnaden är ändå tydlig när man vet vad man ska leta efter — ringduvans vita halsfläck och vingband saknas helt hos den mindre, mer anonyma skogsduvan. Den här guiden går igenom storlek, teckning, läte och miljö så att du kan skilja arterna med säkerhet.
| Kännetecken | Ringduva (Columba palumbus) | Skogsduva (Columba oenas) |
|---|---|---|
| Storlek | Uppemot 45 cm, vingspann 65–80 cm, 400–550 g — den största av de europeiska duvorna | 30–35 cm, vingspann 62–68 cm — märkbart mindre |
| Halsfläck | Vita fläckar på halsens sidor (ingen egentlig "ring"); unga fåglar saknar dem och får dem gradvis från sjätte levnadsmånaden | Saknar vit halsfläck — har i stället grön- och vinrödglänsande fläckar på halssidan, synliga bara på kort avstånd |
| Vingband | Vita tvärband på vingöversidan som syns väl i flykt | Saknar ringduvans vita vingband; vingundersidorna är grå, till skillnad från tamduvans vita |
| Dräkt och färg | Mest grå, ljusare över ryggen, med grönblåskimrande inslag på huvud och nacke och rosafärgat bröst | Övervägande blågrå med metallgrön glans på halsens sidor och ryggen, gråaktigt purpurröd framhals och kort stjärt |
| Läte | Femstavigt hoande | Ett kort "hu" som ofta upprepas |
| Häckningsmiljö | Bygger ett ganska slarvigt kvistbo, helst i täta barrträd | Hålhäckare — häckar i grova hålträd, gärna ek, ofta gamla bohål av spillkråka, och i brist på hål även i knipholkar |
| Förekomst i Sverige | Över nästan hela landet, tätast i söder och glesare i inre Norrland; cirka 980 000 par (2018) och ökande. Stannfågel i de västligaste och sydligaste delarna av utbredningen, i övrigt flyttfågel | Götaland, Svealand och Norrlands kustland norrut till Norrbotten, med de tätaste förekomsterna på Gotland; cirka 12 000 par (2018). Flyttfågel, men ett fåtal stannar i södra Sverige över vintern |
Titta först efter vitt: ringduvan har vita fläckar på halsens sidor och vita tvärband på vingarna som syns tydligt i flykt, medan skogsduvan saknar dem. Storleken avslöjar också mycket — skogsduvan är märkbart mindre än den större ringduvan. Är fåglarna tysta räcker lätet: ringduvan hoar femstavigt, skogsduvan ger ett kort "hu" som ofta upprepas.
Titta efter vit färg: ringduvan har vita fläckar på halsens sidor och vita tvärband på vingarna, medan skogsduvan saknar dem och är övervägande blågrå med grön glans på halsen.
Ja, märkbart. Skogsduvan är 30–35 cm mot ringduvans uppemot 45 cm, och har ett vingspann på 62–68 cm mot ringduvans 65–80 cm.
Ja. Ringduvans läte är ett femstavigt hoande, medan skogsduvans är ett kort "hu" som ofta upprepas.
Skogsduvan häckar i löv- och lövblandskog, oftast nära jordbruksmark, där det finns grova hålträd, och den är vanligast i de södra och östra delarna av sitt utbredningsområde. Ringduvan häckar i skogsmark och i samhällen över nästan hela landet.