Röd glada och ormvråk är två stora rovfåglar som ofta ses seglande över odlingslandskapet, särskilt i Skåne där bådas utbredning överlappar. På avstånd, i silhuett mot en molnig himmel, kan de lätt blandas ihop — men stjärtform, vingprofil och flyktstil skiljer dem tydligt åt så snart man vet vad man ska leta efter.
| Kännetecken | Röd glada (Milvus milvus) | Ormvråk (Buteo buteo) |
|---|---|---|
| Storlek | 60–72 cm, vikt 0,8–1,3 kg — stor, ganska lätt byggd och långvingad | 45–58 cm, vingspann 110–132 cm, vikt ungefär 1 kg — kompakt, satt kroppsbyggnad |
| Stjärt | Lång och tydligt kluven, rödbrun med svartaktiga tvärstreck — gladan manövrerar med vridningar på stjärt och vingar | Medellång, tydligt tvärrandig med små band — skillnaden mot gladans kluvna stjärt är det tydligaste sättet att skilja arterna åt |
| Vingform i flykt | Långa vingar och en lång, kluven stjärt; en god glidflygare | Breda, runda vingar och kort hals; seglar cirklande över åkrar och skogsbryn |
| Dräkt och färg | Rödbrun dräkt med grå och svarta streck; huvud och hals ljusa med mörkare streckning | Mycket variabel — oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar, men dräkten varierar mycket mellan individer |
| Läte | Vemodigt, visslande läte som hörs framför allt i häckningsrevir under våren och försommaren | Fallande, jamande läte som mest hörs i flykten |
| Föda och jaktbeteende | Brett födoval — framför allt fåglar (ofta ungar eller ungfåglar) och smådäggdjur, men också trafikdödat vilt och avfall | Smågnagare som sork och mus är huvudföda; jagar främst genom att spana från en utsiktsplats och slå snabbt, men kan också ryttla |
| Miljö och utbredning | Häckar i öppet kulturlandskap från Skåne norrut till Västergötland och Södermanland, med tyngdpunkt i Skåne; även på Öland och Gotland. Delvis flyttfågel: äldre fåglar stannar till stor del, de flesta ungfåglar flyttar sydväst. Livskraftig (LC) och kraftigt ökande | Häckar i skogsmark, oftast nära odlad mark, över hela landet utom fjälltrakterna och de inre delarna av Norrlands skogsland, med tydlig sydlig tyngdpunkt. Merparten är kortflyttare, men i södra Sverige övervintrar arten. Livskraftig (LC) |
Titta först på stjärten: lång och tydligt kluven betyder röd glada, medellång och tvärrandig betyder ormvråk — detta syns även i silhuett mot himlen. Se sedan på vingarna och kroppen — röd glada är långvingad och ganska lätt byggd, medan ormvråken har breda, runda vingar, kort hals och satt kropp. Färgen kan vara vilseledande eftersom ormvråken varierar mycket, medan röd glada är rödbrun med ljust, streckat huvud.
Stjärten. Röd glada har en lång, tydligt kluven stjärt som den vrider när den manövrerar, medan ormvråken har en medellång, tvärrandig stjärt. Skillnaden syns även på håll i silhuett.
Röd glada är en god glidflygare med långa vingar som manövreras med vridningar på stjärt och vingar. Ormvråken har bredare, runda vingar och seglar cirklande över åkrar och skogsbryn.
Röd glada är längre, 60–72 cm mot ormvråkens 45–58 cm. Ormvråken har vingspann 110–132 cm och en vikt kring 1 kg, medan gladan väger 0,8–1,3 kg. Röd glada ser dessutom mer långvingad och lätt byggd ut.
I Skåne, där röd glada har sin tyngdpunkt och båda arterna förekommer i odlingslandskapet. Ormvråken finns i nästan hela Sverige utom fjälltrakterna och inre Norrlands skogsland, medan röd glada häckar från Skåne norrut till Västergötland och Södermanland, så längre norrut är en röd glada betydligt ovanligare. Sveriges fåglar 2022 räknar med omkring 3 500 par röd glada och 31 000 par ormvråk.