Sånglärka och trädlärka tillhör båda familjen lärkor och delar brunspräcklig, anonym fjäderdräkt som gör dem svåra att skilja på marken. Men i luften och i sång är skillnaderna tydliga — sånglärkan hänger stilla och drillar på hög höjd i minutlånga stunder, medan trädlärkan är mindre, kortstjärtad och sjunger sin karakteristiska "lu-lu-lu"-sång från trädtopp eller lägre cirkelflykt. Den här guiden går igenom storlek, tofs, stjärt, sång och miljö så att du snabbt kan avgöra vilken lärka du hör eller ser.
| Kännetecken | Sånglärka (Alauda arvensis) | Trädlärka (Lullula arborea) |
|---|---|---|
| Storlek | 16–19 cm, vingspann 30–36 cm, 25–50 g | 13–15 cm, vingspann ca 27–30 cm, 24–36 g — klart mindre och rundare |
| Tofs | Liten, smal tofs — kan resas vid oro | Liten, oansenlig tofs på hjässan som sällan reses |
| Stjärt | Mörk stjärt med vita sidopennor, tydliga i flykt | Påfallande kort stjärt — ett av de bästa fältkännetecknen mot sånglärkan |
| Ansikte och dräkt | Brunspräcklig, kraftigt streckad ovansida, ljusbeige undersida med streckat bröst | Brett gräddvitt ögonbrynsstreck som möts i nacken, liten svartvit fläck i vingframkanten |
| Sång | Oavbrutet, komplext drillande i upp till 15 minuter — hänger stilla högt i luften (50–100 m) | Vemodiga, fallande 'lu-lu-lu'-strofer från trädtopp eller i kort cirklande sångflykt, ofta i skymning/gryning och nattetid |
| Miljö | Öppet odlingslandskap, jordbruksmark, träda, strandängar och hedar i hela Sverige | Öppen, torr, gärna sandig mark med enstaka träd — hyggen, hedar och glesa tallskogar i södra/mellersta Sverige |
| Utbredning och bestånd | Hela Sverige utom fjälltrakterna, 500 000–1 000 000 häckande par (minskar) | Södra och mellersta Sverige, drygt tiotusen par (ökar efter historisk tillbakagång) |
Titta på sångflykten och stjärten: sånglärkan hänger stilla högt i luften (50–100 m) i upp till 15 minuter med ett oavbrutet drillande läte, medan trädlärkan sjunger sitt vemodiga "lu-lu-lu" från en trädtopp eller i en lägre, cirklande flykt. Trädlärkans påfallande korta stjärt och breda, gräddvita ögonbrynsstreck som möts i nacken är de säkraste kännetecknen i fält — sånglärkan är dessutom klart större och har vita sidopennor på en längre stjärt.
Storleken och sångflykten. Sånglärkan är större och hänger stilla högt i luften i upp till 15 minuter med ett drillande läte, medan trädlärkan är mindre, har kortare stjärt och sjunger sin vemodiga 'lu-lu-lu'-sång oftast från en trädtopp eller i en lägre, cirklande flykt.
Trädlärkans stjärt är påfallande kort — ett av de säkraste kännetecknen. Sånglärkan har en längre, mörk stjärt med vita sidopennor som syns tydligt i flykt.
Trädlärkan har ett brett, gräddvitt ögonbrynsstreck som löper bakåt och möts i nacken — betydligt mer markant än sånglärkans mer diskreta ansiktsteckning.
Sånglärkan häckar i öppet jordbrukslandskap i hela Sverige utom fjällen. Trädlärkan är mer knuten till torr, sandig mark med gles trädbevoxning — hyggen och hedar i södra och mellersta Sverige, med tyngdpunkt i det sydsvenska skogslandskapet.