Sånglärka och trädlärka tillhör båda familjen lärkor och delar brunspräcklig, anonym fjäderdräkt som gör dem svåra att skilja på marken. Men i luften och i sång är skillnaderna tydliga — sånglärkan hänger stilla och drillar på hög höjd i minutlånga stunder, medan trädlärkan är mindre, kortstjärtad och har en melodisk, drillande sång som ofta återges som "lu-lu-lu" och som framförs i en fladdrigare spelflykt i cirklar. Den här guiden går igenom storlek, tofs, stjärt, sång och miljö så att du snabbt kan avgöra vilken lärka du hör eller ser.
| Kännetecken | Sånglärka (Alauda arvensis) | Trädlärka (Lullula arborea) |
|---|---|---|
| Storlek | 16–18 cm, vingspann 30–36 cm, 33–45 g | 13,5–15 cm — ungefär 20 % kortare än sånglärkan, kompakt |
| Tofs | Hanen kan resa en trubbig tofs på hjässan | Liten tofs på huvudet som oftast inte märks |
| Stjärt | Trefägad stjärt där de yttersta pennorna i olika grad är vita; vitaktig bakkant på vingens ovansida | Kort stjärt och breda vingar i flykten; stjärtsidorna och vingbakkanten är inte vita som hos sånglärkan |
| Ansikte och dräkt | Gråbrunspräcklig, med streckat bröst och vit buk | Ovansidan i huvudsak brun, undersidan ljusare; vitt ögonstreck som går hela vägen till baksidan av huvudet |
| Sång | Frenetiskt snabba strofer med kvitter, visslingar och rullande toner som kan pågå mellan tre och 15 minuter; hänger med fladdrande vingar stilla högt i skyn | Melodisk, drillande sång som ofta återges som 'lu-lu-lu'; spelflykten är fladdrigare och går i spiraler uppåt och sedan i cirklar på ungefär samma höjd |
| Miljö | Häckar huvudsakligen på jordbruksmark men också på mossar, hedar och alvar; allmän i södra och mellersta Sverige och Norrlands kustland | Torr och öppen skogsmark, ofta vid gläntor och odlingar, på sandig eller bergig hedmark, hedartade hyggen med frötallar och gamla grustäkter |
| Utbredning och bestånd | Södra och mellersta Sverige samt Norrlands kust, sparsam i delar av inre Norrland; cirka 800 000 par (2018), stabil över 20 år och ökande de senaste tio åren | Södra och mellersta Sverige samt Norrlandskusten upp till södra Norrbotten, med östlig tyngdpunkt; cirka 15 000 par (2018) och ökande |
Titta på sångflykten och stjärten: sånglärkan hänger stilla högt i skyn med fladdrande vingar och en utdragen sång som kan pågå upp till 15 minuter, medan trädlärkan sjunger en melodisk, drillande sång ("lu-lu-lu") i en fladdrigare flykt som går i cirklar. Trädlärkans korta stjärt och vita ögonstreck som går hela vägen bak på huvudet är säkra kännetecken i fält — sånglärkan är dessutom större och har vita yttre stjärtpennor.
Storleken och sångflykten. Sånglärkan är större och hänger stilla högt i skyn i upp till 15 minuter med en utdragen sång, medan trädlärkan är cirka 20 % kortare, har kortare stjärt och en melodisk, drillande 'lu-lu-lu'-sång i en fladdrigare, cirklande flykt.
Trädlärkan har en kort stjärt och breda vingar i flykten, och dess stjärtsidor är inte vita. Sånglärkans trefägade stjärt har yttersta pennor som i olika grad är vita.
Trädlärkan, som har ett vitt ögonstreck som går hela vägen till baksidan av huvudet. Sånglärkan är i stället gråbrunspräcklig med streckat bröst och vit buk.
Sånglärkan häckar huvudsakligen på jordbruksmark, och finns allmänt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlands kust. Trädlärkan vill ha varma, torra miljöer med gles trädvegetation, till exempel tallhedar, hyggen med lämnade fröträd och sandtäkter, och är väl spridd i södra Sverige men sällsynt i Norrland.