Stenskvätta och buskskvätta är två småväxta trastfåglar (numera flugsnappare) som båda sitter upprätt på uppstickande utkiksplatser och gör korta jaktutfall efter insekter — vilket gör dem lätta att blanda ihop på håll. Skillnaden blir tydlig så fort man ser stjärtmönstret eller ovansidan: stenskvättans vita övergump med svart T och rent blågrå rygg kontra buskskvättans brunfläckade ovansida och breda vita ögonbrynsstreck. De föredrar dessutom delvis olika miljöer, stenmark respektive ängsmark, vilket också hjälper vid artbestämning.
| Kännetecken | Stenskvätta (Oenanthe oenanthe) | Buskskvätta (Saxicola rubetra) |
|---|---|---|
| Storlek | 14–17 cm, vingspann 26–32 cm, 20–30 g | 12–14 cm, vingspann 21–24 cm, 14–24 g |
| Stjärt och övergump | Vit övergump och svart, omvänt T-mönster på den vita stjärten — syns tydligt i flykten | Ingen vit övergump, ingen T-teckning på stjärten |
| Ansiktsteckning | Hanen har svart ögonmask genom ögat med ett ljust ögonbrynsstreck ovanför och blågrå hjässa | Brett, mycket tydligt vitt ögonbrynsstreck bakåt ovanför ett mörkt, brunt kindfält |
| Dräkt och färg | Rent blågrå hjässa och rygg, ljust beige bröst, vit undersida | Brunfläckad ovansida, varmt orangebrunt bröst, vit vingfläck |
| Läte | Hårt, smackande "tjak-tjak" som stenar som slås mot varandra; kort, raspig sång med härmningar | Hårt, smackande "tsäk-tsäk" liknande stenskvättans, ofta med tunt vissel; knastrande, repetitiv sång med härmningar |
| Häckningsmiljö | Öppna stenmarker — fjällhedar, stenrösen, hyggen, kustnära betesmarker | Ängs- och hagmark, strandängar, dikesrenar, glest bevuxna myrar |
| Boplats | Dolt i hålighet — stenmur, under sten, rishög eller gnagarhåla | På marken i en grästuva intill buske eller stolpe, öppen frihäckare |
Titta först på stjärten när fågeln flyger upp: stenskvättan blixtrar till med en vit övergump och ett svart, omvänt T-mönster på stjärten — buskskvättan har ingen sådan teckning. Sitter fågeln stilla, jämför ovansidan och ansiktet: buskskvättan har brunfläckad, orangebröstad dräkt och ett brett vitt ögonbrynsstreck ovanför ett brunt kindfält, medan stenskvättan är rent blågrå på rygg och hjässa med en svart ögonmask (hanen har ett smalare ljust ögonbryn ovanför masken). Miljön ger också en stark ledtråd — stenskvättan håller till på öppen stenmark och fjällhed, medan buskskvättan sitter på stängselstolpar i ängs- och hagmark.
Titta på stjärten i flykt: stenskvättan har en lysande vit övergump med ett svart, omvänt T-mönster på stjärten. Buskskvättan saknar helt denna teckning.
Nej. Endast stenskvättan har den diagnostiska vita övergumpen. Buskskvättan känns i stället igen på sitt breda vita ögonbrynsstreck och den brunfläckade ovansidan.
Stenskvättan häckar på öppna stenmarker som fjällhedar, stenrösen och hyggen och bygger bo dolt i håligheter. Buskskvättan häckar i ängs- och hagmark, strandängar och dikesrenar och bygger bo på marken i en grästuva.
Ja, båda har ett likartat hårt, smackande läte som två stenar som slås mot varandra — buskskvättans variant beskrivs ofta som "tsäk-tsäk" med ett tunt vissel inflätat. Lätet är därför inte den mest tillförlitliga skillnaden; förlita dig hellre på utseende och miljö.