Tre ärlor häckar i Sverige: sädesärla (svart, vit och grå utan gult), gulärla (knallgul undersida, olivgrön rygg, öppna våtmarker) och forsärla (gul undersida men blågrå rygg, extra lång stjärt, strömmande vatten). Alla vippar oavbrutet med stjärten.
Vilka ärlor finns i Sverige? Så skiljer du sädesärla, forsärla och gulärla åt på färg, stjärt och miljö – med kännetecken, läte, utbredning och boplats.
I Sverige häckar tre ärlor: sädesärla, forsärla och gulärla. Alla tre tillhör släktet Motacilla och känns igen på sin långa stjärt som ständigt vippar upp och ner, sin smärta kropp och sitt springande sätt att röra sig på marken. De skiljs enklast på färg, stjärtlängd och vilken miljö de håller till i.
Sädesärlan (Motacilla alba) är svart, vit och grå utan gult och är en av landets vanligaste tättingar. Den ses springa på gårdsplaner, stränder, hustak och parkeringar i hela landet och är med sin ankomst i slutet av mars ett av de säkraste vårtecknen. Gulärlan (Motacilla flava) är knallgul på undersidan med olivgrön rygg och kortare stjärt, och håller till på öppna våtmarker, strandängar och betesmarker, ofta bland betesdjurens fötter. Forsärlan (Motacilla cinerea) har också gul undersida men skiljs på sin blågrå rygg, sin exceptionellt långa stjärt och sin bundenhet till strömmande vatten vid bäckar, kvarnfall och små vattenfall.
Gulärlan och forsärlan är sommargäster som övervintrar söderut och ses i landet ungefär från april till september, medan sädesärlan är den vanligaste och mest spridda av de tre. Alla tre vippar oavbrutet med stjärten, vilket tillsammans med färg och livsmiljö gör dem lätta att skilja åt när man vet vad man ska titta efter.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.
Vanliga frågor
Vilka ärlor finns i Sverige?
I Sverige häckar tre ärlor: sädesärla, forsärla och gulärla. Sädesärlan är svartvit och grå och den överlägset vanligaste. Gulärlan är gul på undersidan med olivgrön rygg och lever på öppna ängs- och betesmarker. Forsärlan har gul undersida men blågrå rygg och mycket lång stjärt och håller till vid strömmande vatten. Alla tre tillhör släktet Motacilla.
Hur skiljer man sädesärla, gulärla och forsärla åt?
Sädesärlan är svart, vit och grå utan gult och ses på gårdar, stränder och tak i hela landet. Gulärlan är knallgul på undersidan med olivgrön rygg, kortare stjärt och håller till på våtmarker och betesmark. Forsärlan har också gul undersida men känns igen på blågrå rygg, en exceptionellt lång stjärt och sin bundenhet till forsande bäckar och vattenfall.
Varför vippar ärlor med stjärten?
Alla ärlor vippar oavbrutet med sin långa stjärt upp och ner, vilket är ett av gruppens tydligaste kännetecken. Beteendet antas fylla flera funktioner, bland annat att skrämma upp insekter som byte och att signalera vaksamhet mot rovdjur. Den ständigt vippande stjärten skiljer ärlorna från många andra marklevande småfåglar.
När kommer sädesärlan till Sverige?
Sädesärlan anländer vanligen i slutet av mars och räknas som ett av de säkraste vårtecknen. Den är en av landets vanligaste tättingar med hundratusentals häckande par och ses springa på gårdsplaner, stränder, hustak och parkeringar över hela landet. Gulärlan och forsärlan kommer något senare, från april.
Är piplärkor samma sak som ärlor?
Nej. Ärlor (släktet Motacilla) och piplärkor (släktet Anthus) tillhör samma familj, Motacillidae, men är olika grupper. Ärlorna är färggranna med lång stjärt, medan piplärkor är brunspräckliga och mer anonyma. På svenska syftar 'ärlor' just på sädesärla, forsärla och gulärla, inte på piplärkorna.
Vad äter ärlor?
Ärlor är insektsätare som fångar flugor, myggor och andra småkryp på marken, i vattenbrynet eller i luften. Sädesärlan jagar ofta på öppna ytor nära vatten, gulärlan bland betesdjur på ängar och forsärlan längs strömmande vatten där den plockar insekter från stenar och grunt vatten.