Vilka ärlor finns i Sverige? Så skiljer du sädesärla, forsärla och gulärla åt på färg, stjärt och miljö – med kännetecken, läte, utbredning och boplats.
I Sverige häckar tre ärlor: sädesärla, forsärla och gulärla. Alla tre tillhör släktet Motacilla och känns igen på sin långa stjärt som ständigt vippar upp och ner, sin smärta kropp och sitt springande sätt att röra sig på marken. De skiljs enklast på färg, stjärtlängd och vilken miljö de håller till i. Sädesärlan (Motacilla alba) är svart, vit och grå utan gult och är en av landets vanligaste tättingar. Den ses springa på gårdsplaner, stränder, hustak och parkeringar i hela landet och är med sin ankomst i slutet av mars ett av de säkraste vårtecknen. Gulärlan (Motacilla flava) är knallgul på undersidan med olivgrön rygg och kortare stjärt, och håller till på öppna våtmarker, strandängar och betesmarker, ofta bland betesdjurens fötter. Forsärlan (Motacilla cinerea) har också gul undersida men skiljs på sin blågrå rygg, sin exceptionellt långa stjärt och sin bundenhet till strömmande vatten vid bäckar, kvarnfall och små vattenfall. Gulärlan och forsärlan är sommargäster som övervintrar söderut och ses i landet ungefär från april till september, medan sädesärlan är den vanligaste och mest spridda av de tre. Alla tre vippar oavbrutet med stjärten, vilket tillsammans med färg och livsmiljö gör dem lätta att skilja åt när man vet vad man ska titta efter.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.