Blåkråka (Coracias garrulus)

Häckar i öppna landskap med glesa lövskogar, hålträd. Sommargäst (maj–september). Ca 100 000–200 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Blåkråka.

Slug: `/art/blakraka` · Kategori: Övriga

Snabba fakta om blåkråka

Kategori: Övriga
Latinskt namn: Coracias garrulus
Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
Fältkännetecken: Blåkråkan är en kraftig, duvstor fågel med en kroppslängd på 30–32 cm och ett vingspann på 66–73 cm.

Fördjupa dig i blåkråka

Slug: /art/blakraka · Kategori: Övriga

Blåkråka (Coracias garrulus) är den färgstarkaste europeiska fågeln — turkosblå och rostbrun. Försvann som svensk häckfågel på 1960-talet, enstaka sommarfynd numera.

Om arten

Blåkråkan tillhör familjen blåkråkor (Coraciidae) och är familjens enda europeiska representant. Trots namnet är den inte alls släkt med kråkfåglarna utan hör till en sydlig, tropiskt präglad fågelgrupp. Blåkråkan häckar i öppna, varma landskap i södra och östra Europa, Nordafrika och västra Asien, och övervintrar i tropiska och södra Afrika. Fram till 1967 häckade arten i Sverige, framför allt på Öland och i Skåne, men den är sedan dess nationellt utdöd som häckfågel — ett av de mest uppmärksammade exemplen på en svensk art som försvunnit.

Kännetecken

Blåkråkan är en kraftig, duvstor fågel med en kroppslängd på 30–32 cm och ett vingspann på 66–73 cm. Den är en av Europas mest färgsprakande fåglar: huvud, undersida och vingtäckare lyser i intensivt turkosblått, ryggen är varmt rostbrun och vingspetsarna mörka. Näbben är kraftig och något krokig. I flykten är de blå vingfälten med mörka spetsar mycket iögonfallande, och fågeln har en kråklik, kraftfull flyktstil.

Läte

Lätet är hest och skrällande, kråkliknande — ett "rack-rack-rack" som påminner om en kaja eller skata snarare än om fågelns praktfulla färger.

Utbredning och förekomst i Sverige

I Sverige ses blåkråkan numera endast som en sällsynt strykfågel, främst i de södra landskapen under sommarhalvåret. Den europeiska populationen uppskattas till omkring 100 000–200 000 par och har länge varit minskande, till följd av förlust av öppna betesmarker, äldre hålträd och insektsrika livsmiljöer. Som sommargäst i sitt häckningsområde anländer arten i maj och lämnar i september för flytten till södra Afrika.

Häckning

Blåkråkan är en hålhäckare. Boet placeras i en naturlig trädhålighet, en gammal hackspettshåla eller ibland i en sandbrant. Honan lägger vanligen 4–5 ägg. Tillgången på lämpliga hålträd i öppet, varmt landskap är en av de avgörande faktorerna för artens förekomst.

Föda

Blåkråkan jagar genom att spana från en utsiktsplats — en gren, stolpe eller ledning — och slå ned mot bytet på marken. Den lever av stora insekter som skalbaggar och gräshoppor, samt ödlor, grodor och små gnagare.

Förväxlingsarter

Skata — svartvit med lång stjärt; helt annan färgställning.
Gök — gråare och mer enfärgad, smäckrare i flykten.
De lysande blå färgerna gör en blåkråka i god sikt i praktiken omöjlig att förväxla.

Var hittar du blåkråka?

Du kan se blåkråka på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

På denna sida samlar Fågelkartan information om blåkråka — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.