Lunnefågel (Fratercula arctica) är "havspapegojan", en svartvit alkfågel med en stor, färgglad näbb i rött, gult och blått. I Sverige är den nationellt utdöd (RE) som häckfågel, men höstflyttande fåglar ses regelbundet längs västkusten.
Nationellt utdöd (RE). Lunnefågel (Fratercula arctica) är "havspapegojan" med färgstark näbb — sällsynt gäst i Sverige. Se fakta och…
Fågelkartans utförliga genomgång av lunnefågel finns i bloggen: Lunnefågel i Sverige — var och när du kan se den.
Lunnefågel (Fratercula arctica) är "havspapegojan", en svartvit alkfågel med en stor, färgglad näbb i rött, gult och blått. I Sverige är den nationellt utdöd (RE) som häckfågel, men höstflyttande fåglar ses regelbundet längs västkusten.
Lunnefågeln tillhör familjen alkor (Alcidae) och häckar vid kusterna av Nordatlanten och angränsande delar av Ishavet. Enligt svenska Wikipedia minskar den kraftigt i antal på många håll, bland annat på grund av predation från införda däggdjur och trutar, miljöförstöring och födobrist, och globalt klassas arten som sårbar (VU). I Sverige häckade lunnefåglar på Soteskär och Stora Knappen i Bohuslän fram till 1970. Arten är därför nationellt utdöd (RE) i Rödlista 2025, eftersom den sannolikt inte längre häckar regelbundet i landet (Artdatabanken 2025). Minkens ankomst till Soteskär sammanföll med att beståndet försvann.
Enligt svenska Wikipedia mäter lunnefågeln 28–34 cm, med 50–60 cm mellan vingspetsarna, och kroppen är kompakt. Ovansidan är svart och undersidan vit, med ett svart band kring halsen, och huvudets sidor är ljust askgrå. Den mycket stora, papegojlika näbben är blå, gul och röd i häckningsdräkt, och benen är orange. På vintern är ansiktet mörkare grått och näbben mörkare och mindre. Ungfåglar har en betydligt smalare näbb och kan förväxlas med alkekung. Den stora näbben gör arten omisskännlig på nära håll.
Lunnefågeln är tystlåten ute till havs. Från boplatsen hörs ett dovt, grymtande "arr-uh" eller liknande.
I Sverige häckar lunnefågeln inte längre. Fåglar på höstflyttning syns regelbundet längs västkusten, och vissa år har många setts, med mer än 300 fåglar 1990 och 440 fåglar 2002, vilket antas bero på ändrade övervintringsområden (Artdatabanken 2025). Enstaka sommarfynd av gamla fåglar görs fortfarande i Bohuslän, ofta kring Soteskär. Observationer i inlandet eller på ostkusten är ovanliga. Stora kolonier finns på norska västkusten, och arten är talrik på Island, Färöarna och i Skottland.
Lunnefågeln tillbringar större delen av livet till havs och är en skicklig simmare och dykare. Den häckar kolonivis på bergiga kuster, öar och klipputsprång, vanligen i jordhålor på gräsbevuxna sluttningar. De svenska lokalerna hörde till den typ där fåglarna häckar i hålrum mellan stenblock (Artdatabanken 2025).
Du hittar lunnefågel till havs utanför den svenska västkusten, främst under flyttning och vintertid. Arten häckar inte längre i Sverige.
Lunnefåglar ses utanför västkusten främst på hösten och vintern. Under häckningstiden finns de vid häckningskolonierna, till exempel i Norge, på Island och på de brittiska öarna. Enstaka tillfälliga sommarfynd görs i Bohuslän.
Lunnefågeln äter små fiskar och blötdjur. Vid kolonierna dominerar tobis, men även sill och skarpsill tas. Den dyker efter födan och simmar aktivt under vattnet.
Lunnefågeln lägger ett enda ägg per år och blir könsmogen först vid fem års ålder (Artdatabanken 2025). Boet ligger i en jordhåla eller i håligheter bland stenblock. När ungen är färdig lämnar den tillsammans med föräldrarna kolonin i en synkroniserad avfärd mot vattnet.
Källor:
Du kan se lunnefågel på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten lunnefågel följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.