Sårbar (VU). Stor nästan vit uggla som häckar på fjälltundran och styrs av lämmelårens svängningar. Fakta, kännetecken och läten.
Slug: `/art/fjalluggla` · Kategori: Ugglor
Slug: /art/fjalluggla · Kategori: Ugglor
Fjällugglan (Bubo scandiacus) är en stor, nästan vit uggla som häckar på den kala fjälltundran och är starkt beroende av lämmelårens svängningar.
Fjällugglan är en av de mest karaktäristiska arterna i den arktiska faunan och förekommer cirkumpolärt runt hela norra halvklotet. I Sverige befinner den sig vid sin sydgräns och häckar oregelbundet i den alpina tundran längst upp i fjällkedjan. Förekomsten styrs nästan helt av tillgången på smågnagare: under goda lämmelår kan flera par häcka, medan arten under dåliga år kan utebli helt. Den är globalt rödlistad som sårbar (VU) eftersom världspopulationen bedöms minska.
Fjällugglan är en kraftig uggla med en kroppslängd på omkring 53–66 cm och ett vingspann på 125–150 cm. Hannen är nästan helvit, medan honan och de unga fåglarna har tätare mörk bandning på rygg, vingar och bröst. Huvudet är runt och saknar fjädertofsar, ögonen är klargula och näbben är till stor del dold av vita fjädrar. Benen och tårna är tätt befjädrade som skydd mot kylan. Storleken, den vita fjäderdräkten och den dagaktiva jakten gör arten svår att förväxla med någon annan svensk uggla.
Fjällugglan är mestadels tystlåten utanför häckningstid. Vid boet kan hannen höra ett djupt, kraftigt "hu-hu" och båda könen ger ifrån sig hårda, skällande och kacklande läten i samband med revirförsvar.
I Sverige är fjällugglan en sällsynt och oregelbunden häckfågel i de nordliga fjälltrakterna, framför allt i Lapplands högfjäll. Antalet häckande par varierar kraftigt mellan åren i takt med gnagartillgången. Utanför häckningstid ses arten fåtaligt och oförutsägbart, och enstaka fåglar kan under vintern uppträda längre söderut. Varje fynd är en händelse bland fågelskådare. För andra ugglor, se gruppen ugglor.
Fjällugglan häckar på marken och lägger boet i en grund grop på en torr, upphöjd punkt med god utsikt över terrängen. Kullstorleken anpassas efter födotillgången och kan under toppår omfatta uppemot ett tiotal ägg, medan häckning helt kan utebli under gnagarfattiga år. Honan ruvar medan hannen försvarar reviret aggressivt mot inkräktare, inklusive rovdjur och människor som kommer för nära.
Födan domineras av smågnagare, framför allt lämlar och sork. Under år med gott om gnagare specialiserar sig fjällugglan på dessa, men den tar även fåglar och annat smådjur när tillgången sviktar. Till skillnad från många andra ugglor jagar fjällugglan ofta i dagsljus, vilket den arktiska sommarens midnattssol gör nödvändigt.
Fjällugglan ses säkrast i de nordliga högfjällen under goda lämmelår. Den är sällsynt och uppträder oregelbundet, så fynd är svåra att förutsäga.
Ja. Globalt är fjällugglan klassad som sårbar (VU) eftersom världspopulationen minskar, och i Sverige hör den till de sällsynta fjällarterna.
Den lever främst av lämlar och sorkar och är starkt beroende av gnagarårens svängningar för att kunna häcka.
Utforska var fjällugglan rapporterats och följ observationer på kartan.
Du kan se fjälluggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten fjälluggla följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.