Grågåsen är urformen för tamgåsen med rosa-orange näbb. Häckar i sjöar, strandängar och åkrar. Ca 50 000–80 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/gragas` · Kategori: Gäss
Slug: /art/gragas · Kategori: Gäss
Grågåsen (Anser anser) är stamform till våra tamgäss och den stora grå gås som kacklar över åkrar och våtmarker, ofta i karakteristisk V-formation under flyttsträcket. Den är en av Sveriges mest spridda och numera talrika gäss.
Grågåsen är 74–84 cm lång, har ett vingspann på omkring 149–168 cm och väger cirka 2,5–4,5 kg. Den är en stor och kraftig grå gås med ett något ljusare huvud och en ljusare hals. Näbben är kraftig och rosa till orange, och benen är skärrosa. I flykten syns tydligt ljusgrå framkanter på vingens ovansida, vilket är ett bra kännetecken på avstånd. Könen är lika, men hanen är i regel något större.
Grågåsen är högljudd och har ett klangfullt, något nasalt "ka-gang-ang" samt ett ramsande kackel "ga-ga-ga". Rösten påminner mycket om tamgåsens, vilket inte är förvånande eftersom tamgåsen härstammar från grågås. Flockar på sträck eller på rastplatser hörs ofta på långt håll.
Grågåsen häckar i större delen av Sverige, från kusterna och slättsjöarna upp i Norrland. Beståndet har ökat kraftigt under de senaste decennierna och uppgår nu till i storleksordningen tiotusentals par. Arten är en kortdistansflyttare; en del svenska fåglar övervintrar i södra Sverige medan andra drar till Västeuropa. Återkomsten i februari och mars är ett av de tydligaste vårtecknen i söder.
Grågåsen häckar nära vatten, i vassbälten, på öar och i strandnära vegetation. Boet är en grund grop fodrad med växtmaterial och dun. Honan lägger oftast 4–8 ägg som hon ruvar i ungefär fyra veckor medan hanen vaktar i närheten. Ungarna är borymmare som följer föräldrarna till betesmarker kort efter kläckningen, och familjen håller ihop under den första hösten.
Grågåsen är växtätare och betar gräs, örter, rötter och vattenväxter. Under höst och vinter söker den i hög grad föda på jordbruksmark, där den betar vintergrödor och plockar spillsäd. Tillgången på åkermark med näringsrik föda anses vara en av orsakerna till att beståndet har vuxit.
Sädgåsen är mörkare och har en mörk näbb med ett orange band. Spetsbergsgåsen är också mörkare med rosa ben och en kort, mörk näbb med rosa band. Kanadagåsen har svart hals och huvud med en vit kindfläck. Grågåsens enhetligt grå dräkt, kraftiga rosa näbb och ljusa vingframkanter skiljer den från övriga gäss.
Är grågåsen släkt med tamgåsen? Ja, tamgåsen är domesticerad från grågås. Tamgäss är ofta tyngre och har en grövre kropp och kortare hals.
Varför har grågåsen ökat? Bland annat minskad jakt, god tillgång på åkermark med vintergrödor och skyddade häckningsmiljöer har gynnat arten.
När kommer grågåsen? Vanligen i februari och mars, vilket är ett tydligt vårtecken i södra Sverige.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se grågås på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa grågås både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.