Nära hotad (NT). Häckar i näringsrika insjöar med vass. Kortdistansflyttare. Fakta, bilder och läten om Gråhakedopping.
Slug: `/art/grahakedopping` · Kategori: Doppingar
Slug: /art/grahakedopping · Kategori: Doppingar
Gråhakedoppingen (Podiceps grisegena) är en robust dopping med roströd hals och grå kind i häckningsdräkt. Storleksmässigt ligger den mellan den större skäggdoppingen och den mindre svarthakedoppingen och hör hemma på näringsrika, vassrika insjöar.
Gråhakedoppingen är 40–50 cm lång, har ett vingspann på omkring 77–85 cm och väger cirka 650–950 gram. Den är kraftigare byggd än skäggdoppingen och har en grövre hals. I häckningsdräkt syns den roströda halsen, den ljusgrå kinden, den svarta hjässan och den gula näbbroten tydligt. Vinterdräkten är betydligt mer anspråkslös, gråbrun med ett diffust mönster och utan de starka färgkontrasterna. Den saknar skäggdoppingens påfallande rostbruna och svarta huvudprydnad.
Gråhakedoppingen är högljudd under häckningstiden. Det vanligaste lätet är ett hårt, gnällande och något grisliknande "yark-yark-yark" som ofta upprepas i långa serier vid boplatsen. Ljuden hörs särskilt på morgnar och kvällar och kan bära långt över en lugn sjö.
Gråhakedoppingen häckar i södra och mellersta Sverige, framför allt vid näringsrika slättsjöar. Det svenska beståndet är litet, i storleksordningen några hundra par, och arten är klassad som nära hotad i den svenska rödlistan. Tillbakagången kopplas bland annat till övergödning och förändringar i sjöarnas fiskbestånd. Den är en kortdistansflyttare, och en del fåglar övervintrar i lugna vatten längs kusten.
Gråhakedoppingen bygger ett flytande bo av vått växtmaterial, förankrat i vasskanten eller bland annan vegetation. Honan lägger oftast 4–5 ägg som ruvas av båda föräldrarna i ungefär tre veckor. Ungarna är randiga dunbollar som ofta åker med på föräldrarnas rygg de första veckorna, ett beteende som är typiskt för doppingarna.
Gråhakedoppingen lever av fisk, vatteninsekter och deras larver samt andra ryggradslösa djur. Den fångar bytet genom att dyka och simma skickligt under vattnet. Fördelningen mellan fisk och insekter varierar med sjöns förutsättningar och med årstiden.
Skäggdoppingen är slankare, ljusare och har en vit kind samt en rostbrun och svart huvudtofs i häckningsdräkt. Svarthakedoppingen är klart mindre och har i häckningsdräkt en svart hals och gyllene örontofsar. Gråhakedoppingens kombination av grå kind, roströd hals och gul näbbrot är diagnostisk.
Hur skiljer jag gråhakedopping från skäggdopping? Gråhakedoppingen har grå kind och roströd hals, medan skäggdoppingen har vit kind, rostbrun tofs och vit hals.
Var ser jag gråhakedopping? Vid grunda, näringsrika sjöar i Svealand och Götaland, exempelvis Tåkern och Hornborgasjön, under april till augusti.
Är arten hotad? Ja, gråhakedoppingen är klassad som nära hotad i den svenska rödlistan och har minskat.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se gråhakedopping på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa gråhakedopping både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.