Sårbar (VU). Häckar i små näringsrika fjällsjöar. Kortdistansflyttare. Fakta, bilder och läten om Svarthakedopping.
Slug: `/art/svarthakedopping` · Kategori: Doppingar
Slug: /art/svarthakedopping · Kategori: Doppingar
Svarthakedoppingen (Podiceps auritus) är en liten, färgstark dopping. I häckdräkt är den praktfull med svart huvud, gyllengula örontofsar, roströd hals och lysande röda ögon — ett av fjällsjöarnas vackraste vattenfåglar.
Svarthakedoppingen tillhör familjen doppingar och förekommer i sjöar i Europa, Asien och Nordamerika. Den minskar kraftigt i Europa och Nordamerika och betraktas numera som globalt utrotningshotad. I Sverige är arten rödlistad som sårbar (VU). Den är knuten till näringsrika fjällnära sjöar och små vatten.
Svarthakedoppingen mäter 31–38 cm med ett vingspann på 59–65 cm och väger 300–600 gram. I häckdräkt har den ett svart huvud med en bred, gyllengul tofs som löper bakåt från ögat, roströd hals och bröst samt klart röda, lysande ögon. Näbben är rak och relativt kraftig. I vinterdräkt är fågeln kontrastrikt svartvit, med svart hjässa och vit kind. Den raka näbben och tofsens riktning bakåt skiljer arten från den svarthalsade doppingen, vars tofs i stället pekar framåt-uppåt.
Lätet är ett vasst, trillande "birr-birr" samt gnälliga och knarriga ljud, som hörs från häckplatsen framför allt tidigt på säsongen och på morgonen.
Svarthakedoppingen häckar i norra Sverige samt på enstaka lokaler i söder. Det svenska beståndet uppskattas till 300–600 par och har en minskande trend. Arten lever på små, näringsrika fjällsjöar och våtmarker. Tidigare häckplatser i södra Sverige har i stor utsträckning övergetts. Den är en kortdistansflyttare.
Svarthakedoppingen bygger ett flytande bo av vattenväxter, förankrat i vass eller annan vegetation. Honan lägger normalt 3–5 ägg, som ruvas av båda föräldrarna. De nykläckta, randiga ungarna kan klättra upp på föräldrarnas rygg under de första levnadsdygnen, vilket ger dem skydd mot kyla och predatorer. Arten häckar ofta i lösa kolonier eller i sällskap med andra vattenfåglar.
Födan består av vatteninsekter och deras larver, småfisk och kräftdjur, som fångas vid dyk i grunt vatten. Svarthakedoppingen är en skicklig dykare som tillbringar större delen av tiden simmande och dykande och sällan går på land. Liksom andra doppingar äter den även egna fjädrar, vilket tros skydda matsmältningssystemet mot vassa fiskben.
Svarthakedoppingen ses lättast under juni–juli på små, näringsrika fjällsjöar i norra Sverige, då häckdräkten är som vackrast. Tidigare häckplatser i södra Sverige är numera nästan tomma.
Var ser jag svarthakedopping? På små, näringsrika fjällsjöar i norra Sverige under juni–juli. I södra Sverige är arten numera mycket sällsynt.
Varför minskar svarthakedoppingen? Försämrad vattenkvalitet, igenväxning och minskat insektsföde anses ligga bakom tillbakagången. Arten är rödlistad som sårbar (VU).
Vad är skillnaden mot svarthalsad dopping? Svarthakedoppingen har en gyllengul tofs som löper bakåt och en roströd hals i häckdräkt. Svarthalsad dopping har svart hals även i häckdräkt.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se svarthakedopping på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten svarthakedopping följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.