Smådoppingen (Tachybaptus ruficollis) är Europas minsta dopping, en knubbig vattenfågel med kort hals som ofta hörs långt innan den syns. Det bubblande lätet kommer från igenvuxna dammar och vegetationsrika småsjöar.
Häckar i små sjöar, dammar, vassrika våtmarker. Kortdistansflyttare, övervintrar på isfria vatten. Ca 1 480 reproduktiva individer (Rödlista 2025) i Sverige. Fakta, bilder och läten…
Smådoppingen (Tachybaptus ruficollis) är Europas minsta dopping, en knubbig vattenfågel med kort hals som ofta hörs långt innan den syns. Det bubblande lätet kommer från igenvuxna dammar och vegetationsrika småsjöar.
Smådoppingen är en liten art i familjen doppingar. Den har ett mycket stort utbredningsområde som omfattar Europa, Centralasien, söderut till Nya Guinea samt större delen av Afrika. Fåglar från trakter där vattnet fryser på vintern flyttar söderut, medan andra stannar. I Rödlista 2025 har arten kategorin LC°: de skattade värdena motsvarar Nära hotad (NT), men eftersom nya individer kan komma från grannländerna har kategorin justerats ner till Livskraftig (LC). Populationen i Sverige bedöms vara ökande (SLU Artdatabanken 2025).
Enligt svenska Wikipedia mäter smådoppingen 23–29 cm i längd, med 40–45 cm mellan vingspetsarna, och vikten ligger på 130–236 gram. Kroppen är rund och knubbig, halsen kort och näbben kort och rak. I sommardräkt är kinderna och framhalsen mörkt rödbruna, medan hjässa, bakhals och rygg är gråsvarta och flankerna rödbruna. På håll verkar fågeln helt mörk, men den gula fläcken i mungipan syns tydligt. På vintern är dräkten mycket ljusare, med beigebruna flanker, framhals och bröst och en iögonfallande vit undergump. Benen sitter långt bak på kroppen, och fågeln dyker ofta och försvinner snabbt in i vassen.
Smådoppingens läte beskrivs som ljusa "bii-iip" och "bit, bit, bit" som ökar i tempo och går över i en bubblande drill. Den påminner om en gökhona. Lätet hörs mest under häckningstiden, och eftersom fågeln håller sig gömd i tät vegetation är det ofta lätet som avslöjar den. På vintern är arten tystlåten.
Smådoppingen häckar i fiskfria dammar och små, vegetationsrika sjöar, mera sällan i större slättsjöar. Den förekommer regelbundet men sparsamt i södra Sverige upp till södra Dalarna, och mycket lokalt längs södra Norrlandskusten (SLU Artdatabanken 2025). Enligt Artfakta finns de tätaste förekomsterna i tre områden: Skåne, Blekinge och södra Småland, Öland och Gotland samt norra Halland och södra Bohuslän. Dessutom finns goda isolerade förekomster i bland annat Tåkern, Hornborgasjön och Kvismaren och lokalt i Mälardalen. Någon häckning i Norrland är inte känd.
Beståndet är litet och varierar med vintrarna. Sveriges fåglar 2022 uppskattar det till cirka 400 par, och Rödlista 2025 skattar antalet reproduktiva individer till 1 480 (intervall 1 060–1 860). Smådoppingen flyttar sällan långt, så milda vintrar följs av tätare bestånd sommaren därpå, medan stränga vintrar i nordvästra Europa minskar det svenska beståndet påtagligt (Artfakta). Under vintern dyker den upp regelbundet vid kusterna i södra och mellersta Sverige, och någon enstaka fågel gör försök att övervintra ända uppe vid Umeå.
Smådoppingen bygger ett flytande bo av växtdelar, som förankras i undervattensvegetation eller hängande kvistar. Honan värper vanligen 4–6 ägg i maj, och båda könen ruvar dem i 20–21 dygn. Äggen kläcks vid olika tidpunkter, och ungarna delas mellan föräldrarna, som matar och skyddar dem i 30–40 dygn. Ungarna är flygfärdiga vid 44–48 dygns ålder. Ofta läggs två kullar och vissa år tre. Under perioder bär föräldrarna ungarna på ryggen.
Födan består av insekter och deras larver, mollusker, kräftdjur och groddjurslarver, men också små fiskar. Under häckningstiden är det mest insekter och insektslarver.
Smådoppingen är lättast att hitta vid små, vegetationsrika dammar i södra Sverige under häckningstiden, som tar sin början i maj. Den är svår att få syn på, så lyssna efter det bubblande lätet. På vintern kan enstaka fåglar ses vid kuster med öppet vatten.
Hur liten är smådoppingen? Den är 23–29 cm lång och Europas minsta dopping.
Varför hör man smådoppingen oftare än man ser den? Den håller sig gömd i tät vegetation och är mycket vaksam. Det bubblande lätet avslöjar ofta fågeln långt innan den syns.
Ökar smådoppingen i Sverige? Ja, populationen bedöms vara ökande enligt Rödlista 2025. Beståndet är dock litet och drabbas hårt av stränga vintrar.
Senast uppdaterad: 2026-10-14.
Källor:
Du kan se smådopping på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer smådopping via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.