Starkt hotad (EN). Häckar i näringsrika sjöar med vass. Sommargäst (april–oktober). Fakta, bilder och läten om Svarthalsad dopping.
Slug: `/art/svarthalsad-dopping` · Kategori: Doppingar
Slug: /art/svarthalsad-dopping · Kategori: Doppingar
Svarthalsad dopping (Podiceps nigricollis) är en av Sveriges mest hotade häckfåglar och samtidigt ett av de vackraste vattenfåglarna i sommardräkt. Den lilla doppingen med glödande röda ögon och gyllene örontofsar är ett spektakulärt inslag i vassrika våtmarker.
Svarthalsad dopping tillhör familjen doppingar och förekommer i sjöar i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Globalt är arten livskraftig, men i Sverige häckar den vid utbredningsområdets nordgräns och är rödlistad som starkt hotad (EN). Det svenska beståndet är litet och sårbart.
Svarthalsad dopping mäter 28–34 cm, ungefär som en kricka. I sommardräkt är huvud, hals och ovansida sammetssvarta, flankerna kastanjebruna, och en solfjäderformad gyllengul örontofs pryder kinden. Det röda ögat lyser tydligt. Näbben är kort och böjer svagt uppåt, vilket skiljer arten från svarthakedoppingens raka näbb. I vinterdräkt försvinner tofsarna och fågeln blir grå och vit, men det röda ögat och den uppåtböjda näbben sitter kvar.
Lätet är ett gällt, tvåstavigt "pu-iit" eller "pe-wiit", ofta upprepat i rask takt från häckkolonin. Under kurtis hörs surrande och klirrande ljud. Arten är lättast att höra tidigt på morgonen under maj–juni.
Svarthalsad dopping häckar fåtaligt i södra och mellersta Sverige. Det svenska beståndet uppgår till endast 150–300 par. Den föredrar grunda, näringsrika sjöar och våtmarker med riklig vassvegetation och gott om vatteninsekter. Arten anländer i april–maj och lämnar landet i september–oktober för övervintring vid Medelhavet.
Svarthalsad dopping häckar gärna i kolonier på 5–30 par, ofta tillsammans med skrattmåsar, vars närvaro ger skydd mot predatorer. Boet är ett flytande bygge av vegetation som förankras i vassen. Paret lägger normalt 3–4 ägg, och de nykläckta ungarna bärs på föräldrarnas rygg de första veckorna.
Som alla doppingar är arten en utpräglad simmare som sällan går på land. Den dyker skickligt efter vatteninsekter, insektslarver, kräftdjur och småfisk i de grunda, vegetationsrika vattnen. Födosöket sker i korta, täta dyk, och insekter utgör en stor del av kosten under häckningstiden då de är rikligt tillgängliga.
Svarthalsad dopping ses lättast under maj–juli på grunda, vassrika och näringsrika sjöar och våtmarker i södra och mellersta Sverige. Lyssna efter det gälla lätet från häckkolonierna tidigt på morgonen.
Varför är svarthalsad dopping så hotad? Arten häckar vid utbredningsområdets nordgräns och det svenska beståndet är mycket litet, endast 150–300 par. Den är rödlistad som starkt hotad (EN).
Var ser jag svarthalsad dopping? På grunda, näringsrika sjöar och våtmarker med riklig vass i södra och mellersta Sverige under maj–juli.
Vad är skillnaden mot svarthakedopping? Svarthalsad dopping har svart hals även i häckdräkt och en svagt uppåtböjd näbb. Svarthakedoppingen har röd hals och rak näbb.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se svarthalsad dopping på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om svarthalsad dopping — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.