Isabellastenskvättan (Oenanthe isabellina) är en östlig sällsynt gäst i Sverige. Enligt Artfakta är dess svenska förekomst tillfällig och icke reproducerande, och i Rödlista 2025 har arten kategorin NA (ej tillämplig).
Eftertraktad östlig irrgäst, 15–17 cm, med sandbrun ovansida och svart T-format stjärtmönster. 1–5 fynd per år, mest på Öland. Fakta och läten.
Isabellastenskvättan (Oenanthe isabellina) är en östlig sällsynt gäst i Sverige. Enligt Artfakta är dess svenska förekomst tillfällig och icke reproducerande, och i Rödlista 2025 har arten kategorin NA (ej tillämplig).
Enligt engelska Wikipedia är isabellastenskvättan något större och blekare än stenskvättan, mer upprätt hållen och mer sandfärgad, med mer svart i stjärten. Könen är lika. Ovansidan är blekt sandbrun med en isabellafärgad ton, medan övergump och övre stjärttäckare är vita. Stjärtpennorna är brunsvarta med bred vit bas. Ett krämvitt ögonbrynsstreck syns över ögat, bröstet är sandfärgat och buken krämvit. Näbb, ben och fötter är svarta, och undre vingtäckare och armhålor är vita, till skillnad från stenskvättans, som är gråspräckliga.
Enligt engelska Wikipedia är lockljudet ett kvittrande, och ibland hörs en högljudd vissling. Sången beskrivs som lärklik: den inleds med ett skrovligt ljud följt av olika visslingar och innehåller härmningar av andra fåglar.
Isabellastenskvättan är en flyttfågel med östpalearktisk utbredning. Den häckar från södra Ryssland och Kaspiska regionen till Mongoliet, Afghanistan och Iran och vidare till delar av Mellanöstern, på stäpp, i öppet landskap och karg mark. Den övervintrar i Afrika och nordvästra Indien och är enligt engelska Wikipedia en mycket sällsynt gäst i västra Europa. I Sverige är den tillfällig och inte reproducerande (Artfakta).
Isabellastenskvättan häckar inte i Sverige. Enligt engelska Wikipedia ligger boet vanligen under jord, oftast i en tom håla efter pika, ziesel eller mullvadsråtta, och det är skrymmande och byggt av torrt gräs. Äggen är fyra till sex, blekblå och oftast ofläckade. Båda föräldrarna matar ungarna med små larver och andra insekter.
Enligt engelska Wikipedia är arten aktiv och rastlös och rör sig över marken med långa hopp. Den söker mest föda på marken men fångar ibland insekter i luften. Födan består av bland annat myror, gräshoppor, fjärilar, flugor, kvalster, spindlar och insektslarver, och ibland äter den frön.
Stenskvättan är enligt engelska Wikipedia mindre, mörkare och har gråspräckliga undre vingtäckare. Isabellastenskvättan är blekare, mer sandfärgad och har längre näbb samt mer svart i stjärten, men arterna är mycket lika och kan förväxlas, så artbestämningen bör göras noggrant.
Var ses isabellastenskvätta i Sverige? Som mycket sällsynt gäst. Artfakta anger att förekomsten är tillfällig. Följ aktuella observationer på kartan nedan.
Häckar arten i Sverige? Nej, den häckar i södra Ryssland, Centralasien och Mellanöstern och ses i Sverige endast tillfälligt.
Hur skiljer jag den från stenskvätta? Isabellastenskvättan är blekare, något större och mer sandfärgad, med längre näbb, mer svart i stjärten och vita undre vingtäckare.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Källor:
Du kan se isabellastenskvätta på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa isabellastenskvätta både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.