Eftertraktad östlig irrgäst, 15–17 cm, med sandbrun ovansida och svart T-format stjärtmönster. 1–5 fynd per år, mest på Öland. Fakta och läten.
Slug: `/art/isabellastenskvatta` · Kategori: Tättingar
Slug: /art/isabellastenskvatta · Kategori: Tättingar
Isabellastenskvättan (Oenanthe isabellina) är en eftertraktad östlig irrgäst i Sverige. Sedan 2000-talet har den setts med flera fynd om året, framför allt på Öland under höstflyttningen, och varje fynd lockar fågelskådare.
Isabellastenskvättan är ungefär 15–17 cm lång, något större och kraftigare än den vanliga stenskvättan. Den är genomgående blekt sandbrun, så kallat isabellafärgad, med en påfallande enfärgad och kontrastlös dräkt. Den breda vita övergumpen och det svarta, T-formade stjärtmönstret syns tydligt i flykten. Övre bröstet kan ha en svag gulorange ton. Näbben och benen är ganska kraftiga och långa, och fågeln har ofta en upprätt, högbent hållning.
I Sverige är isabellastenskvättan mestadels tyst. Det vanligaste lätet är ett skrällande, hårt "chack-chack" som påminner om andra stenskvättors varningsläten. På häckningsplatserna längre österut har arten en visslande, härmande sång, men den hörs sällan av de fåglar som uppträder i Sverige.
Isabellastenskvättan häckar på torra stäpper och i öppna marker från sydöstra Europa österut genom Centralasien. I Sverige är den en sällsynt höstgäst, med oftast ett fåtal fynd om året, främst på Öland, Gotland och vid Falsterbo. De flesta fynden görs under september och oktober, då östliga fåglar kan driva av kurs under flyttningen.
Isabellastenskvättan häckar inte i Sverige. På sina ordinarie häckningsplatser i Asien och sydöstra Europa häckar arten i håligheter i marken, ofta i övergivna gnagargångar, på öppna och torra marker. De fåglar som ses i Sverige är vilsekomna gäster utanför häckningstid.
Isabellastenskvättan lever av insekter och andra ryggradslösa djur, med skalbaggar som en viktig del av kosten. Den födosöker på marken i öppen, kortvuxen terräng, ofta genom att springa fram några steg, stanna upp och picka, en typisk stenskvättejaktteknik.
Stenskvättan är mindre och mer kontrastrik, hanen har en grå rygg och en svart ögonmask. Isabellastenskvättan är blekare, mer enfärgad och kontrastlös samt något kraftigare byggd, och den har proportionellt mer svart i stjärten. Den enhetligt sandbruna, kontrastlösa dräkten är det bästa kännetecknet, men artbestämning av östliga stenskvättor är svår och bör göras noggrant.
Var ses isabellastenskvätta i Sverige? Som enstaka fynd om året, framför allt på Öland, Gotland och vid Falsterbo under september och oktober.
Häckar arten i Sverige? Nej, den häckar i Asien och sydöstra Europa och ses i Sverige endast som sällsynt höstgäst.
Hur skiljer jag den från stenskvätta? Isabellastenskvättan är blekare, mer enfärgad och kontrastlös samt något större, och har mer svart i stjärten.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se isabellastenskvätta på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa isabellastenskvätta både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.