Häckar i dammar, diken, sjöar med tät vasskant. Kortdistansflyttare. Ca 2 000–5 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Rörhöna.
Slug: `/art/rorhona` · Kategori: Rallar
Slug: /art/rorhona · Kategori: Rallar
Rörhönan (Gallinula chloropus) är en skiffersvart sumphöna med en lysande röd näbbrot och gul näbbspets. Den tillhör familjen rallar och håller sig ofta halvdold i vasskanten kring dammar, diken och sjöar. Trots att den ibland kan vara svår att se avslöjar den sig ofta genom sina kraftiga läten.
Rörhönan är ungefär 32–35 cm lång med ett vingspann på cirka 50–55 cm och en vikt på omkring 250–400 g. Kroppen är mörkt skiffergrå med en brungrön rygg, och utmed kroppssidan löper en tydlig, bruten vit linje. De säkraste kännetecknen är den röda näbbroten och pannskölden med gul näbbspets samt de gulgröna benen med mycket långa tår, som gör att fågeln kan gå på flytande vegetation. Under stjärten syns vita fält, och rörhönan nickar karakteristiskt med huvud och stjärt när den simmar eller går. Ungfåglar är brungrå och saknar de vuxnas röda näbbteckning.
Rörhönan har ett kraftigt, något bubblande och explosivt läte som ofta återges som "kurr-ruk", samt skrällande och kacklande läten. Lätena hörs ofta från vasskanten utan att fågeln syns och avslöjar dess närvaro i en damm eller ett dike. Arten är mest ljudlig på våren och försommaren.
Rörhönan förekommer främst i södra och mellersta Sverige. Det svenska beståndet uppskattas till några tusen par, och arten klassas som livskraftig (LC). De flesta rörhöns är kortdistansflyttare som lämnar landet under hösten, men enstaka individer kan övervintra vid öppet vatten i söder. Arten trivs i näringsrika dammar, diken och sjöar med tät vass- och strandvegetation, och den ses ofta också i anlagda parkdammar.
Rörhönan bygger sitt bo som en plattform av växtdelar i eller intill vasskanten, väl dolt nära vattenytan. Kullen omfattar vanligen 5–8 ägg, och arten hinner ofta med två kullar under en säsong. Ungarna är borymmare och kan simma redan tidigt. Ett intressant drag är att äldre ungar från årets första kull ibland hjälper föräldrarna att mata de yngre kullsyskonen.
Rörhönan är allätare och tar vattenväxter, frön, gröna växtdelar, insekter, snäckor och andra smådjur. Den söker föda både simmande på vattnet och gående i strandvegetationen och på fuktiga marker intill. Vid behov kan den dyka, även om den hellre simmar och klättrar omkring i vassen. Rörhönan födosöker ofta i skydd av vasskanten men kan också ses beta gräs på fuktiga marker en bit från vattnet, särskilt i lugna parkmiljöer.
Rörhönan ses bäst i näringsrika, vassrika dammar och parkdammar i södra Sverige under perioden april till oktober. Den håller sig ofta nära vasskanten och kan vara svår att få syn på, men i parkmiljöer där fåglarna vant sig vid människor uppträder den ofta mer öppet. Lyssna efter de kraftiga, bubblande lätena från vassen för att lokalisera arten.
Skillnad rörhöna och sothöna? Rörhönan har röd näbbrot och vit sidolinje; sothönan vit näbb och panna, utan sidolinje.
Var ser jag rörhöna? Små vassrikta dammar, dammar i parker i södra Sverige april–oktober.
Kan rörhönan dyka? Ja, men ogärna — föredrar att simma och klättra i vassen.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se rörhöna på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer rörhöna via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.