Eftersökt höstraritet, 9–10 cm, med två ljusa vingband och kraftigt ögonbryn. Höstflyttare vid Ottenby, Falsterbo och Nidingen. Fakta och läten.
Slug: `/art/tajgasangare` · Kategori: Tättingar
Slug: /art/tajgasangare · Kategori: Tättingar
Tajgasångaren är en av Sveriges mest eftersökta höstrariteter. Den häckar i Sibirien men ett litet antal hamnar årligen på svenska kusten — särskilt Ottenby och Falsterbo.
Tajgasångaren är en mycket liten lövsångare, bara cirka 9–11 cm lång, vilket gör den till en av Europas allra minsta fåglar — knappt större än en kungsfågel. Ovansidan är olivgrön och undersidan gulvit. De bästa kännetecknen är två tydliga, gulvita vingband och ett kraftigt, ljusgult ögonbryn som sträcker sig långt bakåt. Också den mörka ögonstrecket och den ljusa fläcken på de inre armpennorna (det så kallade vingspegelfältet) bidrar till det kontrastrika intrycket. Fågeln är ständigt i rörelse, hoppar snabbt mellan kvistar och hänger ofta upp och ned likt en mes.
Det vanligaste sättet att upptäcka arten är på lätet: ett genomträngande, uppåtböjt och något gnisslande "tsu-est" eller "tsoo-eet". Ljudet är ganska lätt att lära in och avslöjar fågeln även när den håller sig dold i tät buskvegetation. Eftersom tajgasångaren ofta uppträder enstaka och tyst kan lätet vara den enda ledtråden.
Tajgasångaren häckar i den sibiriska tajgan, från norra Ryssland österut till Stilla havet. Den övervintrar normalt i sydöstra Asien. I Sverige uppträder den enbart som flyttfågel, framför allt på hösten, då ett varierande men oftast tresligt antal individer hamnar på den svenska kusten — ett klassiskt exempel på så kallad omvänd flyttning. De flesta fynd görs i september och oktober vid fågelrika kustlokaler med gott om buskage, exempelvis Ottenby på Öland, Falsterbo, Nidingen, Hoburgen på Gotland och Landsort. Vissa höstar är arten talrik nog att betraktas som en regelbunden gäst snarare än en renodlad raritet.
Tajgasångaren häckar inte i Sverige. På häckningsmarkerna i den sibiriska tajgan bygger den ett välvt, ugnsformat bo placerat på eller nära marken, ofta väl dolt under tuvor eller i låg undervegetation. Honan lägger en kull med flera ägg, och ungarna växer snabbt under den korta, intensiva subarktiska sommaren innan höstflyttningen tar vid.
Att en sibirisk tajgaart över huvud taget når Sverige beror på ett fenomen som ofta kallas omvänd flyttning. En liten andel av höstens unga fåglar flyger i stället för åt sydväst mot vinterkvarteren i sydöstra Asien — sannolikt på grund av en medfödd felinställd flyttriktning. Dessa individer hamnar då i nordvästra Europa. Antalet tajgasångare som når Sverige varierar stort mellan höstar; vissa år ses bara enstaka fåglar, andra år kan arten uppträda i tiotal eller fler, vilket gör den till en av de mer regelbundna sibiriska gästerna.
Födan består av små insekter, larver, bladlöss och spindlar som fågeln plockar bland löv och i yttre grenverk. Den är mycket rörlig i sitt sök och födosöker gärna högt uppe i lövträd och buskar.
Bäst chans att hitta tajgasångare har man under en lugn, klar dag i slutet av september eller i oktober vid en sydlig eller östlig kustlokal. Leta i buskrika partier, gärna nära fågelstationer, och lyssna efter det karakteristiska lätet.
Du kan se tajgasångare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för tajgasångare bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.