Fågelkartan · publicerad 2026-09-20 · 10 min läsning
Koltrasten kan få tre kullar i Skåne och en i Norrbotten. Så avgör säsongens längd hur många kullar en art hinner med — och så ser du att en andra kull pågår.
De flesta svenska tättingar får en eller två kullar per säsong. Tre är sällsynt och förekommer i praktiken bara hos ett fåtal arter i landets sydligaste delar under ett gynnsamt år. Ringduvan driver mönstret längst, men med omvänd strategi mot trastarnas: den lägger bara två ägg åt gången och kompenserar med antalet försök, utspridda över ett betydligt längre häckningsfönster.
Hur många kullar får fåglar? Frågan har inget enda svar — den har en karta. I en trädgård i Skåne kan koltrasten få tre kullar på ett år; i en björkskog utanför Gällivare hinner den med en enda, och bara om våren kommer i tid. Antalet kullar är inte en egenskap hos arten utan ett resultat av hur lång sommaren är där fågeln råkar häcka — och det förklarar varför två skådare kan ha helt olika bild av samma vanliga trädgårdsfågel.
De flesta svenska tättingar får en eller två kullar per säsong. Tre är sällsynt och förekommer i praktiken bara hos ett fåtal arter i landets sydligaste delar under ett gynnsamt år. Ringduvan driver mönstret längst, men med omvänd strategi mot trastarnas: den lägger bara två ägg åt gången och kompenserar med antalet försök, utspridda över ett betydligt längre häckningsfönster.
Räkningen kompliceras av att många rapporterade "andra kullar" i själva verket är omlagda första kullar. Den skillnaden avgör hur du ska tolka det du ser i juli, och den går vi igenom längre ned.
En häckning kostar tid. Bobygge tar hos en trast omkring en vecka, äggläggning några dagar, ruvning knappt två veckor, ungarna i boet ytterligare ungefär två veckor, och därefter följer två till tre veckor då de utflugna ungarna fortfarande matas. Räknat från första ägg till självständig ungkull landar en koltrasthäckning på sex till sju och en halv veckor.
Två sådana cykler helt efter varandra skulle kräva tolv till femton veckor utan avbrott — i praktiken hela den svenska sommaren. Att dubbelhäckning ändå fungerar på kortare tid beror på att kullarna går omlott: honan börjar bygga nytt och lägga en ny kull medan hanen ensam matar färdigt den första. Överlappet sparar två till tre veckor, och behovet hamnar därmed på ungefär nio till tretton veckor med god mattillgång.
Det är här geografin slår igenom. I Skåne kan koltrasten ha ägg i boet i slutet av mars. I Norrbottens inland ligger snön kvar långt in i maj, och första ägget kommer sällan före mitten av den månaden. Skillnaden på sex, sju veckor i säsongsstart är precis så stor att den äter upp hela utrymmet för en andra kull. Hur startdatumet förskjuts uppåt i landet beskrivs närmare i texten om häckningens tidsperioder.
| Art | Skåne / sydligaste Sverige | Svealand | Norrland (inland) |
|---|---|---|---|
| Koltrast | 2, ibland 3 kullar | 2 kullar vanligt | 1 kull |
| Taltrast | 2 kullar vanligt | 1–2 kullar | 1 kull |
| Gärdsmyg | 2 kullar vanligt | 1–2 kullar | 1 kull |
| Talgoxe | 1 kull, andra förekommer | 1 kull | 1 kull |
| Stare | 1 kull, andra förekommer | 1 kull | 1 kull |
| Ringduva | 2–3 kullar, i goda år fler | 2 kullar | 1–2 kullar |
Tabellen beskriver ett mönster, inte ett facit. Ett kallt och blött försommarväder kan radera den andra kullen även i Skåne, och en varm vår kan tillfälligt flytta gränsen norrut. En bredare översikt över när olika arter startar sin häckning finns i vår kalender över häckningstider.
En omläggning (kompensationshäckning) är ett nytt försök efter att den första häckningen gått förlorad — boet plundrades av en skata, kråka eller katt, eller ungarna svalt ihjäl under en regnperiod. En andra kull är en planerad ny häckning efter en lyckad första.
Nästan alla svenska tättingar lägger om. Bara ett fåtal tar en riktig andra kull. Att en art bygger nytt bo i juni betyder alltså inte alls att den är dubbelhäckare. Hur en enskild häckning ser ut från parbildning till utflygning gås igenom i texten om fåglarnas parningsdans och häckning.
| Omläggning | Andra kull | |
|---|---|---|
| Föregås av | Misslyckad häckning | Lyckad häckning med utflugna ungar |
| Tidsavstånd | Nytt bo inom några dagar till en dryg vecka | Nytt bo strax före eller strax efter ungarnas utflygning |
| Ungar i närheten | Nej | Ja — förra kullens ungar matas fortfarande |
| Hur vanligt i Sverige | De flesta tättingar gör det | Ett fåtal arter, med tyngdpunkt i söder |
| Vanligaste tidpunkt | Oftast maj och juni | Juni och juli |
Det avgörande fälttecknet är alltså inte boet utan ungarna. Ser du tiggande, kortstjärtade ungfåglar i buskaget samtidigt som en förälder bär bomaterial talar det starkt för en andra kull. Ser du bobygge men inga ungar i närheten, och du vet att ett bo fanns på platsen för en vecka sedan, talar det för en omläggning. Reservationen är att ungfåglar från grannparet rör sig fritt över revirgränserna — det är mönstret över några dagar som avgör, inte en enstaka observation.
En handfull av våra vanligaste arter tar en andra kull som regel snarare än som undantag: koltrast, taltrast, gärdsmyg och ringduva. Gemensamt för dem är tidig start, kort ungtid och en föda som finns tillgänglig hela sommaren.
Koltrasten är skolexemplet. Den startar tidigast av alla trastar, tål att bygga i häckar och klätterväxter nära hus, och lever på daggmask och bär — en föda som håller sig genom juli, medan insektstopparna då redan passerat. Häckningsförloppet i detalj finns i vår genomgång av koltrastens häckning.
Taltrasten följer samma mönster men startar två till tre veckor senare. Två kullar är regel i södra Sverige och vanliga i Svealand, medan norrländska par i regel stannar vid en.
Gärdsmygen är ett specialfall, eftersom två mönster löper samtidigt. Arten tar regelmässigt en andra kull, och därutöver bygger hanen flera bon inom sitt revir och kan i södra Sverige ha mer än en hona i gång på en gång. En och samma hane kan därför ha ungar i olika åldrar på flera platser: utifrån ser det ut som en enda snabb serie kullar, men bakom mönstret ligger både verkliga andrakullar och parallella häckningar hos olika honor.
Ringduvan håller på längre in på hösten än någon annan av våra vanliga trädgårdsfåglar. Med bara två ägg per kull och en ungtid som drivs av krävmjölk snarare än insekter kan den fortsätta häcka långt efter att trastarna gett upp: i södra Sverige är ungar i boet i augusti ingen ovanlighet, och i enstaka fall ligger de kvar in i september.
Talgoxen och staren räknas ofta hit, men bilden är mer sammansatt på svenska breddgrader. Andra kullar förekommer i södra Sverige men är inte regel — se artsidorna för kullspannet. Längre norrut är båda i praktiken enkullade. Talgoxens häckning steg för steg finns i vår genomgång av talgoxens häckning.
Tre grupper faller bort av olika skäl.
De långsamma. Örnar, tranor, gäss, svanar och de flesta ugglor har så lång ruvnings- och ungtid att en enda häckning fyller hela sommaren. En kungsörnsunge är beroende av föräldrarna i månader efter utflygning — det finns helt enkelt ingen tid över. Ingen svensk uggla lägger regelbundet två kullar. Under toppår för sork slår den goda tillgången i stället igenom på annat håll: hos pärluggla och jorduggla ökar både kullstorleken och andelen par som över huvud taget skrider till häckning. Det syns alltså i antalet ägg och antalet revir, inte i antalet kullar per par.
De sena långflyttarna. Arter som anländer i slutet av maj och lämnar landet redan i augusti har ett fönster på knappt tio veckor. Rosenfink, törnskata och flera av våra sångare hinner en kull och inte mer, oavsett var i landet de häckar. För dem är det inte breddgraden som begränsar utan flyttschemat.
De som satsar allt på en kull. Vadare, tärnor och alkor lägger få ägg i en enda kull och satsar i stället på lång livslängd och många försök över åren. Många vadare lägger om vid förlust tidigt i säsongen, medan andra kullar efter en lyckad häckning är sällsynta i gruppen. Större strandpipare är ett dokumenterat undantag: i en studie vid tre lokaler i sydvästra Sverige, följda under fem säsonger, var omläggningar vanliga och många par lade en ny kull efter att ha fått ut ungar ur den första. Äggläggningen sträckte sig där över tre månader — betydligt längre än hos regionens övriga vadare.
Till detta kommer ruggningen. Efter häckningen måste fåglarna byta fjäderdräkt, och den processen är energikrävande och tidsbunden. En andra kull som drar ut för långt in i augusti kolliderar med ruggningen — och den kollisionen är en av de starkaste bromsarna på hur långt norrut dubbelhäckning kan förekomma.
Den tydligaste signalen på att en andra kull pågår är en arbetsfördelning som bara uppstår i just det läget. Honan lämnar den första kullen och börjar bygga nytt eller ruva, medan hanen ensam tar hand om de utflugna ungarna. Det är därför du i juni ofta ser en koltrasthane med näbben full av mask, förföljd av pipande ungfåglar, utan att en hona syns till på flera dagar.
Två saker att titta efter utöver arbetsfördelningen:
De utflugna ungarna är för övrigt inte övergivna ens när de sitter ensamma och ser hjälplösa ut. Hur du ska tolka — och låta bli att "rädda" — dem beskrivs i vår text om fågelungar i juni.
Sången hävdar revir och håller ihop paret, och en hane som matar ungar sjunger mindre. Arterna tystnar därför i den takt deras häckningar går i mål. Kulmen ligger kring månadsskiftet maj–juni, och därifrån tunnas kören ut art för art.
Enkullade arter tystnar då för säsongen. Dubbelhäckarna har fortfarande skäl att sjunga: honan ska stimuleras till en ny kull och reviret hävdas på nytt. Där kommer det uppsving många lägger märke till i juni ifrån — och det handlar inte om mer sång i absoluta tal, utan om vem som sjunger. När lövsångare, bofink och rödstjärt har tystnat står koltrast och taltrast kvar i en betydligt tunnare ljudbild, och samma mängd sång hörs då mycket tydligare än den gjorde i maj. Vad som i övrigt händer i fält under månaden finns i månadsguiden för juni, och hela sångsäsongens gång i texten om när fåglarna slutar sjunga.
Häckningssäsongen slutar inte när sången tystnar. I södra Sverige matas ungar i bon långt in i juli, och för ringduvans del även i augusti. Praktiskt betyder det tre saker.
Häckklippning och trädfällning bör vänta tills du kontrollerat att inget bo är i bruk — vilka datum som gäller och vad lagen säger går vi igenom i texten om häckningssäsong, häckklippning och trädfällning. Fågelholkar ska rensas efter säsong, inte mitt i den; vänta till sent på hösten. Och för den som skådar är juli ingen död månad utan den period då familjegrupper rör sig mest öppet — en av årets bästa månader för att studera ungfågeldräkter, sammanfattad i månadsguiden för juli.
Hur många kullar får en koltrast per år? I södra Sverige normalt två, ibland tre under ett gynnsamt år. I Mellansverige oftast två, i Norrlands inland en enda.
Är en andra kull mindre än den första? Oftast något mindre, ja. Senare kullar har i regel ett eller två ägg färre än vårens första kull, och samma sak gäller omlagda kullar.
Hur vet jag om det är en omläggning eller en riktig andra kull? Titta efter utflugna ungar. Finns det tiggande ungfåglar i reviret samtidigt som ett nytt bo byggs talar det starkt för en andra kull. Byggs nytt bo utan att några ungar syns till, kort efter att ett bo på platsen försvunnit, talar det för en omläggning.
Häckar talgoxen två gånger i Sverige? Andra kullar förekommer i södra Sverige men är inte regel; i större delen av landet stannar talgoxen vid en kull. Längre söderut i Europa är arten mer regelbundet dubbelhäckande. Se artsidan för talgoxe för kullspannet.
Vad avgör om ett par försöker med en andra kull? Hur tidigt den första kullen lyckades, hur mycket föda som finns kvar i reviret i juni, och honans kondition efter den första kullen. Ett par som fått ut ungar i maj i ett bra revir försöker ofta igen; samma par ett kallt år, med första kullen klar först i mitten av juni, gör det sällan.
Varför kan ringduvan häcka så mycket senare än andra arter? Den matar ungarna med krävmjölk som båda föräldrarna producerar, och är därför inte beroende av insektstoppen i maj och juni. Födan finns kvar när larverna är borta, och sena kullar kan matas långt efter att de insektsätande arterna slutat.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.