Fågelkartan · publicerad 2026-06-07 · 8 min läsning
Artsida: Lappuggla
Lär dig allt om lappugglan — en av världens största ugglor. Utseende, läte, mat, häckning och var du hittar den i Sverige. Komplett artguide.
Lappugglan (Strix nebulosa) är omöjlig att förväxla om man väl sett den. Enligt Artfakta har den ett vingspann på 130–150 cm och en kroppslängd på närmare 70 cm, och den ger ett mäktigt intryck i flykten med långsamma, djupa vingslag. Mycket av storleken är dock bedräglig. Enligt engelska Wikipedia döljer den luftiga fjäderdräkten, det stora huvudet och den långa stjärten en kropp som är lättare än hos de flesta andra stora ugglor.
Lappugglan är en av de mest imponerande fåglarna i Sverige. Med sin enorma, runda ansiktsskiva och de gula ögonen stirrar den tillbaka med ett uttryck som verkar äldre än skogen den bebor. Det är en av världens största ugglor, och ändå är den så tyst att du knappt märker den förrän den glider förbi i silhuett mot de mörka granarna.
Lappugglan (Strix nebulosa) är omöjlig att förväxla om man väl sett den. Enligt Artfakta har den ett vingspann på 130–150 cm och en kroppslängd på närmare 70 cm, och den ger ett mäktigt intryck i flykten med långsamma, djupa vingslag. Mycket av storleken är dock bedräglig. Enligt engelska Wikipedia döljer den luftiga fjäderdräkten, det stora huvudet och den långa stjärten en kropp som är lättare än hos de flesta andra stora ugglor.
De viktigaste fältkännetecknen:
Hanen och honan är likartat färgade, men honan är större. I flykten skiljer sig lappugglan från slagugglan genom det breda mörka ändbandet på stjärten och de ljusa fälten på vingens ovansida.
I Sverige häckar lappugglan främst i skogsmark, där den utnyttjar gamla risbon. Under goda sorkår koncentreras häckningarna till vissa delar av Norrbotten och Västerbotten samt Jämtland. Fram till 1970-talet fanns arten bara i landets nordligaste delar, men sedan dess har den expanderat söderut. I Bergslagen konstaterades de första häckningarna på 1980-talet, och fram till 2017 hade häckningar konstaterats i samtliga sydsvenska landskap utom Dalsland. På Öland och Gotland saknas arten. Den jagar helst på eller intill öppna ytor som hyggen, kraftledningsgator, ängsmarker och myrkanter, där det finns både smågnagare och lämpliga utkiksplatser.
Populationen i Sverige är liten. SLU Artdatabanken skattar antalet reproduktiva individer till omkring 940 (440–1 420), men antalet svänger kraftigt med sorkåren. Under goda sorkår häckar fler par, och vissa år påträffas häckande lappuggla inte alls.
Arten är rödlistad som sårbar (VU) i Sverige (Rödlista 2025). Bedömningen vilar på att antalet individer är lägre än gränsvärdet för kriteriet D1, även om populationen bedöms vara ökande. Det allvarligaste hotet är enligt Artfakta minskad tillgång på lämplig häckningsmiljö och särskilt på boplatser till följd av skogsbruk.
Lappugglan är helt beroende av smågnagare. Födan består till övervägande del av smågnagare och näbbmöss, och arten har enligt Artfakta ingen flexibilitet i bytesval. Den är en nomadisk predator som häckar nästan uteslutande under goda sorkår. Samtidigt är den opportunistisk och kan överleva perioder med liten tillgång på sork, även under extrema vintrar.
Jaktteknik: lappugglan väntar, lyssnar och spanar från en utkikspost, till exempel en stubbe, en låg gren eller en stolpe, och slår sedan ner mot bytet. Enligt engelska Wikipedia fokuserar de stora ansiktsskivorna ljudet, och öronens asymmetriska placering hjälper den att lokalisera bytet. Den hör så bra att den kan hitta och fånga byten som rör sig under snön, genom att slå ner genom snötäcket. Engelska Wikipedia uppger också att den under häckningstiden främst jagar nattetid och i gryning och skymning.
Lappugglan saknar helt förmåga att bygga bo. Den nyttjar istället:
Äggläggningen sker oavsett geografi från andra veckan i april till mitten av maj, men tidpunkten varierar mellan år och individer. Honan lägger 3–6 (1–7) ägg som ruvas i 28–30 dygn. Ungarna lämnar boet vid ungefär fyra veckors ålder, kan flyga kortare sträckor vid 40–45 dygn och är fullt flygfärdiga först vid 70–75 dygn.
Enligt engelska Wikipedia jagar hanen normalt för både honan och ungarna under hela häckningstiden, medan honan vaktar och ruvar. Det ger ett ovanligt bra tillfälle att se arten, eftersom hanen kommer och går med byten. Om du besöker ett känt häckningsrevir, håll alltid respektfullt avstånd. Störningar under häckning kan leda till att paret överger boet.
Sången är en serie mycket dova, pumpande "ho" där både tonhöjd och styrka sjunker mot slutet, enligt Artfakta. Svenska Wikipedia räknar till nio till tolv ho i varje serie. Sången hörs normalt bara cirka 500 meter.
Utöver sången har arten, enligt svenska Wikipedia:
I Artportalen och BirdLife Sveriges databaser kan du lyssna på inspelade läten och jämföra med liknande arters, vilket är en hjälp om du träffar på ugglor i skymningen.
Artfakta beskriver arten som starkt knuten till sorkåren, så förekomsten skiftar mellan åren. De regioner där den är mest regelbunden är:
Jämtland — Arten är regelbunden i centrala Jämtland. Fågelskådning i Jämtland ger fler tips om var du letar.
Västerbotten och Norrbotten — Kustlandet i Västerbotten och Norrbotten är områden där arten numera förekommer regelbundet. Tidigare var den mest känd i Pajala- och Övertorneåområdena, men där häckar den inte längre regelbundet ens under goda sorkår.
Södra Norrland och Svealand — Under goda sorkår påträffas häckande lappugglor även i övriga landskap i Norrland ned till Hälsingland och i flera landskap i Svealand.
Enligt engelska Wikipedia flyr lappugglan inte varje gång en människa närmar sig och kan sitta stilla även om någon är nära, så den förbises ofta. Sök ändå upp lokaler diskret och undvik att störa vid kända boplatser under häckningstid. Artportalen-fynd är en bra startpunkt för att hitta aktuella observationsplatser.
Tre ugglor i norrländsk barrskog är lätta att skilja:
| Art | Längd | Ansikte | Särdrag |
|---|---|---|---|
| Lappuggla | Närmare 70 cm | Mycket stor, rund ansiktsskiva, askgrå med koncentriska ringar | Lång stjärt, inga örontuvor |
| Hökuggla | 35–43 cm | Ganska litet och runt, vita ögonkransar med svarta borst | Lång stjärt och höklik silhuett, delvis dagaktiv |
| Pärluggla | 24–26 cm | Stort huvud med runt, vitt ansikte och ett "förvånat" uttryck | Vita "pärlor" på skuldrorna |
Lappugglans storlek eliminerar vanligen förväxling. Se fler ugglor i Sverige för fullständig artbeskrivning.
Lappugglan är knuten till gammal skog, och det allvarligaste hotet är enligt Artfakta minskad tillgång på lämplig häckningsmiljö och särskilt på boplatser till följd av skogsbruk. Skogsområden som i många år varit häckningslokaler har avverkats utan hänsyn, i flera fall även under häckningsperioden.
Andra hot som Artfakta nämner är okynnesskjutning av rovfåglar och ugglor, handel med hotade arter och deras ägg samt trafik och eldöd, särskilt under vårvintern och häckningstiden.
Åtgärder som hjälper:
SLU Artdatabanken publicerar regelbundet uppdaterade bedömningar av arten. Rapportera alltid dina fynd via Artportalen.
Sommaren är en bra tid att leta lappuggla om du är i ett område där arten häckar. Hanen jagar åt hela familjen, och enligt engelska Wikipedia stannar de flesta ungar kvar nära boplatsen i flera månader efter att de lämnat boet. Tag dig till gamla barrskogsmiljöer i Jämtland eller längs Norrlandskusten, sätt dig vid kanten av ett öppet kärr och vänta. Plötsligt kan den glida fram, tyst, enorm och fullkomligt oberörd av din närvaro.
Har du sett lappuggla? Registrera ditt fynd i Fågelkartan, dela platsen och hjälp andra fågelskådare att planera sina utflykter.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.