Redaktionen, Fågelkartan · publicerad 2026-06-08 · 9 min läsning
Stare häckning i Sverige: holkar och naturliga bo, kullstorlek, värmetid, ungskötsel och hur du hjälper häckningsstare. Gregär fågel med spektakulär svarma.
Staren (Sturnus vulgaris) är en av de mest framgångsrika fåglarna i Europa — en gregär, intelligent och snabb rovfågel som hävdar sitt territorium genom att bli väldigt aggressiv mot konkurrenter. Med sitt svarta fjäderdräkt, vita prickar och gula näbb är staren lätt att identifiera. Men starens sanna talang är dess ofta spektakulära kollektiva beteende — särskilt på hösten och hösten bildar stare enorma flockar som utför synkroniserade flygningar kallad "murmurations".
Staren (Sturnus vulgaris) är en av de mest framgångsrika fåglarna i Europa — en gregär, intelligent och snabb rovfågel som hävdar sitt territorium genom att bli väldigt aggressiv mot konkurrenter. Med sitt svarta fjäderdräkt, vita prickar och gula näbb är staren lätt att identifiera. Men starens sanna talang är dess ofta spektakulära kollektiva beteende — särskilt på hösten och hösten bildar stare enorma flockar som utför synkroniserade flygningar kallad "murmurations".
Starens häckningstid är fascinerade. Till skillnad från många andra höhäckare är stare mycket gregär — ofta 10–20 par hackar tillsammans i samma träd eller byggnad, och de är berömda för att vara mycket aggressiva mot andra arter som försöker använda samma boplatser. En grupp av stare-hannor kan tillsammans reta en rovfågel eller till och med döda andra fåglar som invaderar deras territorium.
Populationen av stare i Sverige är robust och växande. Arten finns från kusten till fjällen och häckar ofta i höga träd, byggnader eller gamla torn. Det finns omkring 1–2 miljoner häckningspar i Sverige, och arten är mycket vanlig i städer och på landsbygden. Starens framgång beror på dess flexibilitet — arten kan hacka nästan överallt där det finns ett lämpligt högt bo.
Staren föredrar mycket höga platser — ofta 5–15+ meters höjd — ofta i höga träd, kyrktorn, gamla byggnader eller andra höga strukturer. Arten är ofta gregär och hackar ofta i små grupper. Flera stare-par kan hacka i samma träd, ofta bara några meter från varandra.
Stare accepterar gärna höhäckerholkar med 45 mm entré — större än talgoxe-holken och perfekt för stare. Denna höga entré är faktiskt en av orsakerna till varför stare är så framgångsrik — få andra fåglar kan passa genom ett 45 mm hål.
Till skillnad från många andra höhäckare bygger stare mycket enkla bo — ofta bara några grässtrålar eller löv i botten av höhlet. Ibland fyller stare helt enkelt ett dolt höhål med material och använder det som bo utan någon större bearbetning.
Stare-hannorna är mycket territoriala. En hanngrupp som hävdar ett område kan tillsammans attackera och ofta döda andra fåglar som försöker använda samma höhål. Denna aggressivitet gör att stare ofta utkonkurreras mindre arter från de bästa boplatser.
!Stare-holkar i träd Stareboplatsen, ofta höga holkar eller naturliga höhål. Foto: Wikimedia Commons
Staren lägger mellan 4–6 ägg, ofta 5. Äggen är ljusblå eller blågrön utan någon markering — denna enfärgade färg är karakteristisk för arten och hjälper till att kamouflera äggen i det mörka boinre.
Varje ägg väger omkring 1,8–2,2 gram. En full kull på 5 ägg väger alltså omkring 9–11 gram. Äggen är något större än ett talgoxe-ägg.
Äggläggning börjar vanligtvis i april eller tidigast maj och fortsätter med ett ägg per dag. Efter att nästan alla ägg är lagda börjar honan värma — detta tar omkring 12–13 dagar från värmingens början tills kläckning.
Kullstorlek: 4–6 ägg (genomsnitt 5) Äggfärg: Ljusblå/blågrön utan markeringar Värmeperiod: 12–13 dagar från värmingens början Äggformat: Omkring 21×16 mm Äggvikt: ~1,8–2,2 gram per ägg Andreboende: Möjlig i södra Sverige
Staren är snabb häckare — det hela från äggläggning till självständiga ungar tar ofta bara 60–70 dagar. Detta möjliggör två kullar på samma säsong i södra Sverige.
| Händelse | Timing |
|---|---|
| Ankomst och territorium | Maart–april |
| Boplatser inspektion | April |
| Äggläggning börjar | April–maj |
| Värming | April–maj |
| Kläckning | Maj |
| Ungarnas tid i boet | 19–23 dagar |
| Utflykt | Juni–juli |
| Ungakostperiod | Juni–juli |
| Möjligt andra kullen | Juli–augusti |
Ungarna är naktbara när de kläcks, blinda och helt beroende av föräldrarna. De väger omkring 2–2,5 gram vardera när de kläcks.
Båda föräldrarna födar ungarna intensivt. De hackar ofta för små insekter — speciellt småspindlar, väglöss och fjäril-larver. En stare-ungkull behöver omkring 6 000–9 000 insekter innan de är flygdugliga.
Stare-föräldrar är ofta mycket effektiva jägare — de kan ofta samla föda snabbt och göra många flygningar per dag för att mata ungarna.
| Dag efter kläckning | Utvecklingsstadium | Vikt |
|---|---|---|
| 1–3 | Nakt, blindt | 2–3 g |
| 4–6 | Dun börjar växa | 4–5 g |
| 7–9 | Ögon öppnas | 7–9 g |
| 10–14 | Fjädrar börjar växa | 12–15 g |
| 15–19 | Nästan helt fjäderklädda | 18–22 g |
| 20–23 | Nästan vuxenstorlek, flygduglig | 24–28 g |
Stare-ungar är flygdugliga efter omkring 19–23 dagar i boet — mycket snabbt jämfört med många andra fåglar.
!Ungstare Ungstare två veckor gamla. Foto: Wikimedia Commons
Efter utflykt föder föräldrarna ungarna i endast omkring 2–3 veckor — mycket kort jämfört med många andra fåglar. Efter denna period är ungarna ofta nästan självständiga och söker egen föda.
Större kuckoo parasiterar ibland stare, men detta är sällsynt. Staren är ofta för aggressiv och skulle förmodligen attackera och döda en större kuckoo-unge.
Sparvhöken är det största rovfågelvården för staren — speciellt för ungarna. Stare är också ofta i konkurrens med andra höhäckande arter om boplatser.
Erbjud höhäckerholkar: Stare-holkar med 45 mm entré kan locka stare till dina träd. Många stare-par accepterar dessa gärna.
Höjd och gruppering: Installera holkarna högt — 5–15 meter — ofta i grupper.
Undvik bekämpning: Staren behöver miljontals små insekter. Undvik helt insekticider.
Stare är känd för sitt intensivt territorialt och aggressivt beteende under häckningstiden. Denna aggressivitet är helt central för att förstå starens ekologi och framgång:
Stare-hannorna bildar ofta små "hanngrupper" eller klubbar som tillsammans försvarar ett territorium. Dessa grupper kan vara överraskande brutala mot konkurrenter. En hangrupp kan tillsammans driva bort en mycket större rovfågel från sitt territorium. De kan också tillsammans attackera och ibland döda andra fåglararter som försöker använda samma höhål.
Stares aggressivitet har gjort arten extremt framgångsrik — men ofta på bekostnad av andra arter. I många områden har stare-populationer expansion lett till att mindre höhäckande arter (som mindre hackspett, nötväcka eller mindre arter av mesar) försvinner. Stare kan också förstöra bo från andra arter genom att helt enkelt ta över höhålet och döda eller driva bort dem.
Intressant är att hanngrupperna inte är helt fredliga internt. Hannarna inom samma territoriala grupp kan ofta vara i mild konkurrans — varje hane försöker få sin egen hona och sitt eget bo inom gruppens territorium. Denna intern-konkurrans kan ibland leda till mindre slagsmål.
En fascinerad aspect av stares gregära territorialitet är att hannarna ofta roterar försvarandet av boet. En grupp av hannarna kan ibland arbeta tillsammans för att ta över ett särskilt värdefullt höhål från en annan grupp — detta kan ibland leda till mycket långa och intensiva slagsmål. Gångerna som de mest aggressiva artspel vi kan observera bland svenska häckfåglar.
Honor är ofta mycket minder territoriala än hannarna. En hona kan ofta "acceptera" sin hanes territorialitet och fokusera istället på att bygga sitt bo och att värma ägg. Vissa honor parar sig faktiska med samma hane flera år i rad, vilket visar att det finns en slags "familjär kontinuitet" även inom dessa gregära grupperna.
En intressant aspekt är hur aktivt hannarna försvara sina holkar. En grupp hannor kan ofta se från långt avstånd när någon närmar sig deras holkar — en falck på ett träd, en människa som tittar upp, eller till och med en stor rovfågel. Hannarna skiter ofta tillsammans för att mobba intrusionen, vilket kan innebära att även stora rovfåglar kan driva bort från ett värdefullt holkområde.
Ibland sker verklig "boövertagelse" av andra arter. En grupp stare-hannor kan tillsammans attackera ett befintligt hem från en annan art — till exempel ett större hackspetts bohål — och helt enkelt ta över det. Om ursprungliga innehavarna inte lyckas försvara sitt hem, dödas de ofta och ersätts helt av stararna. Detta är en av de orsaker till att vissa träd-häckande arter har svårt att etablera sig i områden med stora stare-populationer.
Staren spelar en viktig roll:
En stare-familj med två kullar behöver omkring 12 000–18 000 insekter under en säsong för att mata alla ungorna och föräldrarna. Det motsvarar nästan 30 insekter per dag för varje familjmedlem. Stare är överraskande selektiv — de föredrar vissa insektarter framför andra. De kan ibland fokusera på en särskild insektart under en specifik period, vilket kan påverka populationerna av dessa insekter märkvärt.
I jordbruksområden kan stora stare-populationer faktisk ha positiv inverkan på skadornas bekämpning — de äter många skadliga insekter som annars skulle skada växter. Men stor stare-flockar kan också ibland förstöra bär eller frukt genom att äta dem. Denna dubbel roll gör staren till både fördelaktig och potentiellt problematisk för jordbrukare.
Det är värt att notera att stare i vissa delar av världen (speciellt Nordamerika och Australien) betraktas som en invasiv art som orskar enorma skador på jordbruket och på ekosystemen. I Europa är staren naturlig och är normalt en del av det lokala ekosystemet, men denna kombination av aggressivitet och framgång gör att staren kan potentiellt skada andra arter även i sitt ursprungliga hemland.
En av naturens mest fascinerade fysiologiska och etologiska fenomen är "murmurations" — de enorma, synkroniserade svärmar av stare som utför nästan ballettliknande flygmönster på himlen på hösten. Detta beteende är inte direkt kopplat till häckning, men det är värt att förstå hur häckningen leder till detta spektakulära resultat:
Efter att ungarna blir självständiga omkring augustis/september börjar stare att samlas i allt större flockar. Dessa flockar kan växa från några hundra till tiotusentals eller till och med hundratusentals individer. Det är häckningstiden framgångsrik — till exempel ett år med två kullar per par och höga överlevnadschanser — kan dessa flockar bli enorma.
Murmurations är möjligt bara genom ett otroligt sofistikerat neuralt system. Varje stare håller på omkring 7–8 andra stare i sitt "synfält" under flödet. När en stare förändrar riktning signalerar den detta genom sin kroppsposition och rörelse. Denna signal återupprepas genom flocken nästan som en våg — hela miljontals-flockar kan ändra riktning på sekunder genom denna distribuerade informationsspridning. Det finns ingen central "ledare" — det är helt distribuerat.
Murmurations tjänar många syften:
Studier har visat att murmurations inte är helt slumpmässiga — det finns faktiska mönster och sekvensiell-dynamik. En stare som svävar nära mitten av flocken kan ofta påverka riktningen mer än en i kanten. Men detta är ingen medveten strategi — det är helt enkelt en emergent egenskap av systemet.
Starens population är stabil till växande i de flesta områden. Arten är mycket anpassningsbar.
F: Var bygger staren sitt bo? S: Höga holkar eller naturliga höhål, ofta 5–15+ meters höjd. Gregärt — ofta många par tillsammans.
F: Hur många ungar får en stare-par per säsong? S: Vanligt 4–6 ungar per kull, möjligt två kullar.
F: Är staren hotad? S: Nej, stabil till växande.
Läs mer på starens artguide och följa stare via Fågelkartan.
För mer om höhäckning, läs om större hackspett eller talgoxe.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.