Sundsvallsbukten samlar alfågel och ejder i tusental under höststräcket längs Bottenhavet. Ångermanälvens dalgång ger strömstare och forsärla, och kungsörn ses regelbundet längs fjällbrynet i väster.
Vår (mars–maj): Sångfåglar anländer och häckningssäsongen inleds. Sjöar och kustlinjer fylls av ankommande änder, vadare och tärnor. Vårsträcket är Västernorrlands läns artrikaste period med dagliga fynd av sträckande rovfåglar och sångfåglar. Härnösand: Havsörn och storskrake syns vid älvmynningen när isen lossnar i april. Silvertärna anländer i maj. Kramfors: Havsörn parar ihop sig i mars. Forsarla återvänder längs Ångermanälven i april.
Sommar (juni–aug): Häckningssäsongens intensiva period — ungfåglar lämnar bona och familjegrupper rör sig i landskapet. Tidiga höststräckare som grönbena och brushane syns vid strandkanter och grunda sjöar redan i juli. Härnösand: Häckande ejder och silvertärna på Härnöns klippor. Stormsvala ses på havsuddar i juni–juli. Kramfors: Ejder och stormsvala häckar på yttre skär. Kungsört syns vid Skuleskogen i juni–juli.
Höst (sep–nov): Höststräcket för med sig rastande dykänder, tranor och rovfåglar. Oktober och november är bäst för sjöfågel och ovanliga gäster. Grova dagräkningar kan ske vid kustpunkter och sjöar i gynnsamma väderlägen. Härnösand: Sträckfåglar passerar längs kusten i september–oktober. Berguv hörs vid skymning. Kramfors: Silvertärna sträcker söderut i september. Havsörn syns flitigt längs Norafjorden.
Vinter (dec–feb): Vinterfåglar dominerar — sidensvans, bergfink och gulsparv söker föda vid fruktbärande träd och fröfält. Vid isfria kuster och vattendrag håller sig havsörn, strömstare och sällsyntare sjöfåglar. Härnösand: Ejder och alfågel övervintrar i öppet vatten. Havsörn sitter längs is-kanterna vid älven. Kramfors: Storskrake och ejder övervintrar i de isfria fjordarna. Berguv hörs vid mörkret.