Två skarvar finns i Sverige: storskarv (den vanliga, stora svarta dykfågeln som häckar i kolonier vid kuster och sjöar) och toppskarv (mindre, marin, grönglänsande med upprätt tofs i häckdräkt, häckar på kala öar och skär från norra Bohuslän till nordvästra Skåne, nära hotad, NT). Båda är skickliga fiskätande dykare.
Guide till skarvar i Sverige — storskarv och toppskarv. Fakta om utbredning, beteende och häckning längs svenska kuster och sjöar.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.
Utrustning för den här fågelgruppen
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.
Skarvens fjäderdräkt är inte vattentät som hos ankor och gäss. Det gör att den kan dyka effektivare utan att trappad luft ökar flytkraften. Men det innebär också att fjädrarna blöts och att skarven måste torka dem genom att hålla ut vingarna i solen.
Hur många storskarvar finns i Sverige?
Den svenska storskarvspopulationen uppgår till ungefär 40 000–50 000 häckande par fördelade i kolonier längs kuster och vid sjöar. Arten var helt borta som häckfågel i Sverige i ungefär 50 år, återetablerades i slutet av 1940-talet och har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Enligt Rödlista 2025 är populationen fortfarande ökande.
Var häckar toppskarven i Sverige?
Toppskarven häckar på kala öar och skär från norra Bohuslän till nordvästra Skåne, med en mycket stor andel av beståndet i Kosterhavet. Den är nära hotad (NT) i Rödlista 2025 eftersom den finns på så få lokaler. Den är betydligt sällsyntare än storskarven och bebor uteslutande marina miljöer.