Härmsångaren ankommer i maj och imiterar andra fågelläten. Häckar i lövskog och trädgårdar. Ca 50 000–100 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/harmsangare` · Kategori: Sångare
Slug: /art/harmsangare · Kategori: Sångare
Härmsångaren (Hippolais icterina) är en gulolivfärgad sångare med blågrå ben och en kraftfull, mångsidig sång. Som namnet antyder är den en skicklig härmare som väver in imitationer av andra fågelarter i sin egen sång.
Härmsångaren är 13–14 cm lång, har ett vingspann på omkring 21–24 cm och väger cirka 10–17 gram. Den har en olivgrön ovansida och en gul undersida, vilket ger ett ljust och färgglatt intryck för att vara en sångare. Näbben är ganska kraftig och bred och pannan verkar något plattad, vilket ger ett karakteristiskt huvudprofil. Benen är blågrå. På den hopfällda vingen syns ofta ett ljust fält. Den upprätta hållningen och de långa vingarna är goda kännetecken.
Härmsångarens sång är kraftfull, snabb och mycket varierad, en lång och energisk ström av kvittrande och visslande fraser. Det mest utmärkande är de tydliga imitationerna av andra fåglar som vävs in i sången, ofta arter som ladusvala, stare och svartvit flugsnappare. Ett karakteristiskt, klingande "dee-dlu-ii" återkommer ofta. Sången är betydligt kraftigare och mer rappande än lövsångarens mjuka strof.
Härmsångaren häckar i södra och mellersta Sverige. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen tiotusentals par. Arten häckar från Centraleuropa och Skandinavien österut genom Asien. Den är en långdistansflyttare som anländer sent, ofta först i senare delen av maj, och lämnar landet i augusti för att övervintra i tropiska Afrika.
Härmsångaren häckar i lövträdsdominerade miljöer med tät buskvegetation, som lövskog, parker och trädgårdar. Boet är en prydlig, ganska djup skål som placeras i en lövbuske eller en lägre trädgren. Honan lägger oftast 4–5 ägg som ruvas i ungefär två veckor. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna.
Härmsångaren lever av insekter och andra ryggradslösa djur som den plockar bland löv och grenar. Sommartid och framför allt på sensommaren tar den även bär. Den rör sig kvickt i buskar och trädkronor när den födosöker.
Lövsångaren är mindre och nättare, har en mjukare, fallande sång och saknar härmsångarens kraftiga näbb och blågrå ben. Grönsångaren har en snövit buk i kontrast mot den gula strupen. Härmsångarens gulare undersida, kraftiga näbb, blågrå ben och rappande, härmande sång skiljer den från övriga.
Härmar härmsångaren andra fåglar? Ja, den väver ofta in imitationer av exempelvis ladusvala, stare och svartvit flugsnappare i sin kraftiga sång.
Var ser jag härmsångare? I parker, lövskog och trädgårdar med tät buskvegetation, framför allt under maj till juli.
Hur skiljer jag härmsångare från lövsångare? Härmsångaren är större, gulare på undersidan, har en kraftigare näbb och blågrå ben, samt en betydligt kraftfullare sång med imitationer.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se härmsångare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer härmsångare via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.