Ismås (Pagophila eburnea)

Snabba fakta om ismås

• Kategori: Måsfåglar
• Latinskt namn: Pagophila eburnea
• Engelskt namn: Ivory Gull
• Rödlistning (IUCN): VU – Sårbar
• Förekomst: Tillfällig gäst — uppträder oregelbundet, ofta enstaka fynd per år.
• Fältkännetecken: Ismåsen är 40–43 cm lång och har ett vingspann på omkring 108–120 cm, ungefär som en skrattmås men med en mer kompakt kropp och en kortare hals.

Fördjupa dig i ismås

• Läten och sång
• Häckning

Slug: /art/ismas · Kategori: Måsfåglar

Ismåsen (Pagophila eburnea) är en av de mest eftertraktade rariteterna på svenska artlistor. Den lilla, helvita arktiska måsen är anpassad till ett liv på packisen i Ishavet och söker sig sällan ned till Sverige. Varje fynd väcker stort intresse bland landets fågelskådare.

Kännetecken

Ismåsen är 40–43 cm lång och har ett vingspann på omkring 108–120 cm, ungefär som en skrattmås men med en mer kompakt kropp och en kortare hals. Den vuxna fågeln är helt snövit utan några mörka markeringar i dräkten, vilket är mycket ovanligt bland måsfåglar. Benen är svartaktiga och näbben grågrön med gul spets och ofta en rödaktig ton vid basen. Den runda huvudformen och det kompakta intrycket skiljer den från andra vita måsar. Ungfågeln är vit med ett mörkt ansiktsparti och svarta fläckar spridda över kroppen, tydligast på vingspetsarna.

Läte

Ismåsen är mestadels tyst utanför häckningstid. Vid kolonierna på häckplatserna hörs gnisslande och klagande skrik som liknar andra måsars läten. De enstaka individer som uppträder i Sverige hörs sällan yttra sig.

Utbredning och förekomst i Sverige

Ismåsen är strikt knuten till arktisk havsmiljö och häckar bland annat på Svalbard, Grönland, Frans Josefs land och Novaja Zemlja. Den följer packisgränsen under vintern och söker sig sällan söder om Barentshavet. I Sverige är arten en mycket sällsynt gäst, i storleksordningen några få individer per decennium. Fynden görs oftast vid iskanten i Bottenviken under kalla vintrar eller längs Skagerraks och Kattegatts kuster, och isfria vintrar minskar chansen ytterligare.

Häckning

Ismåsen häckar inte i Sverige. På sina arktiska häckningsplatser häckar den i kolonier på branta klippor och vid glaciärkanter. De fåglar som någon enstaka gång når Sverige är gäster långt utanför artens normala utbredningsområde.

Föda

Ismåsen är en opportunist som lever av fisk, kadaver, sälars spillning och rester efter isbjörnars byten. Den uppehåller sig gärna kring större rovdjur och annan aktivitet på isen för att komma åt as och matrester. Detta levnadssätt gör den helt beroende av en fungerande arktisk havsismiljö.

Bevarandestatus

Ismåsen är globalt klassad som sårbar, och beståndet minskar. Tillbakagången kopplas främst till den krympande havsisen och till störningar i den arktiska miljön. Eftersom arten är så hårt knuten till packisen anses den vara särskilt känslig för klimatförändringarna i Arktis.

Förväxlingsarter

Vitvingad trut är betydligt större och har en grå rygg och grå vingar. Skrattmåsen har ett chokladbrunt huvud i sommardräkt och svarta vingspetsar i flykten, vilket ismåsen aldrig har. Den vuxna ismåsens helt snövita dräkt, kompakta kropp och svartaktiga ben gör den lätt att känna igen.

Se ismås nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.

Senast uppdaterad: 2026-05-18.

Var hittar du ismås?

Du kan se ismås på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Fågelkartans artprofil för ismås bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.

Liknande arter i kategorin måsfåglar

• Dvärgmås
• Fiskmås
• Havstrut
• Skrattmås
• Tärnmås