Lappmes (Poecile cinctus)

Lappmesen (Poecile cinctus) är den nordligaste mesen — gråbrun hjässa, tydlig svart haka, lever i Sveriges nordligaste tallmyrskogar.

Lappmes (Poecile cinctus) — foto

Häckar i gammal tallskog, fjällnära barrskog. Ca 5 000–15 000 par i Sverige. Fakta, bilder och läten om Lappmes.

Snabba fakta om lappmes

Fördjupa dig i lappmes

Slug: /art/lappmes · Kategori: Mesar

Lappmesen (Poecile cinctus) är den nordligaste mesen — gråbrun hjässa, tydlig svart haka, lever i Sveriges nordligaste tallmyrskogar.

Om arten

Lappmes är en fågel som tillhör familjen mesar. Av alla mesar är det den som har det allra nordligaste utbredningsområdet och den enda mesart som förekommer både i Europa, Asien och Nordamerika. Fågeln påträffas huvudsakligen i gammal, gles barrskog, men även i viss utsträckning i fjällbjörkskog. Den minskar i antal, men det globala beståndet anses ändå vara livskraftigt. <small>Källa: Wikipedia.</small>

Kännetecken

Lappmesen är 13–14 cm lång, har ett vingspann på ungefär 20–22 cm och väger omkring 11–13 gram. Den känns igen på den gråbruna, matta hjässan — till skillnad från andra svenska mesar har den ingen svart eller glänsande hjässa. Hakan bär en stor mörk fläck, kinden är vit och ryggen olivbrun. Undersidan har en varm beige till rostbrun ton, tydligast på flankerna. Lappmesen verkar något långstjärtad och rufsig.

Läte

Lappmesen har ett karakteristiskt nasalt och raspigt läte, ofta återgivet som "tsjiff-tsjiff-tsjedda". Lätet är lågmält och hörs bäst på nära håll i den glesa nordliga tallskogen.

Utbredning och förekomst i Sverige

I Sverige förekommer lappmesen i norr, framför allt i Norrbottens fjällnära barrskogar. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen 5 000–15 000 par och anses minska. Globalt har lappmesen den nordligaste utbredningen av alla mesar och är den enda mesarten som finns i både Europa, Asien och Nordamerika; globalt klassas den som livskraftig (LC).

Häckning

Lappmesen häckar i håligheter, gärna i murkna stubbar eller döda träd där den själv kan hacka ut eller vidga ett bohål. Honan lägger vanligen 6–8 ägg. Tillgången på död ved är avgörande, vilket gör arten beroende av gammal, orörd skog.

Föda

Födan består av insekter, spindlar och frön. Lappmesen lägger upp förråd genom att gömma föda i barksprickor och bland lavar, vilket hjälper den att klara de långa, kalla vintrarna i norr.

Förväxlingsarter

Den gråbruna, matta hjässan i kombination med den rostbruna undersidan skiljer lappmesen från de övriga svenska mesarna.

Bästa tid och plats

Lappmesen ses bäst året runt i gammal, gles tallskog och fjällnära barrskog i norra Norrbotten, exempelvis i nationalparker som Muddus och Padjelanta. Söder om sitt kärnområde är den mycket sällsynt.

Vanliga frågor

Var ser jag lappmes? Gammal tallmyrskog i norra Norrbotten, Muddus, Sarek, Padjelanta året om. Mycket sällsynt söderut.

Skillnad lappmes och talltita? Lappmes har brun hjässa (ej svart), kräver gammelskog med död ved.

Varför minskar arten? Förlust av gammal tallskog genom avverkning är största hotet — lappmes kräver riktigt gammal skog.

Se lappmes nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.

Senast uppdaterad: 2026-04-14.

Skydd och hänsyn för lappmes

Rödlistekategori
LC — Livskraftig enligt den svenska rödlistan. Populationstrenden anges som stabil.

Källor:

Var hittar du lappmes?

Du kan se lappmes på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Vi följer lappmes via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.

Liknande arter i kategorin mesar

Utrustning för att se lappmes

Trädgårdens fåglar kommer närmast vid fågelbordet. En fågelmatare och en rätt uppsatt holk ökar chansen att se dem på nära håll — och en enkel kikare räcker långt.