Ca 5 000–15 000 par i Sverige. Pärlugglan (Aegolius funereus) är en liten skogsuggla med "pärlor" på pannan och stora gula ögon inramade av svart. Se…
Slug: `/art/parluggla` · Kategori: Ugglor
Slug: /art/parluggla · Kategori: Ugglor
Pärlugglan (Aegolius funereus) är en liten skogsuggla med vita "pärlor" på pannan och stora gula ögon inramade av en mörk ansiktsinfattning. Hanens monotona, accelererande trudling under marsnätterna är ett av barrskogens mest karakteristiska vårljud. Arten lever undanskymt i barrskogsbältet och ses sällan dagtid. Den tillhör familjen ugglor.
Pärlugglan är en liten, kompakt uggla, omkring 22–27 cm lång med ett vingspann på cirka 50–62 cm och en vikt på ungefär 100–200 g. Ovansidan är gråbrun med vita fläckar, medan undersidan är vit med diffus brun streckning. Det mest utmärkande är det stora, närmast fyrkantiga huvudet med en ljus ansiktsskiva som är prickad av små vita fläckar på pannan – pärlorna som gett arten dess namn. Ansiktsskivan ramas in av en tydlig mörk bård, och de stora gula ögonen ger fågeln ett karakteristiskt, något förvånat uttryck.
Hanens sång är ett snabbt, lätt accelererande och uppåtstigande "po-po-po-po-po-po" på vanligen sex till tolv toner per strof. Strofen upprepas i långa serier under stilla, klara nätter i mars och april. Lätet bär långt genom skogen och är ofta det enda säkra tecknet på att arten finns i ett område, eftersom ugglan dagtid sitter väl gömd.
Pärlugglan förekommer i barrskogsbältet i stort sett över hela Sverige och är en stannfågel som kan ses året runt. Det svenska beståndet uppskattas till i storleksordningen 5 000–15 000 par, men antalet varierar starkt mellan åren eftersom det följer tillgången på smågnagare. Arten är knuten till barrskog med grova träd, gärna äldre granskog där det finns lämpliga bohål. Den klassas som livskraftig (LC).
Pärlugglan är en hålhäckare och är beroende av framför allt övergivna spillkråkehål, men den tar gärna också större holkar uppsatta i barrskog. Honan lägger vanligen 4–7 ägg, men kullstorleken växlar kraftigt med sorktillgången – goda sorkår kan ge betydligt större kullar. Honan ruvar medan hanen står för matningen under den första tiden, och ungarna lämnar bohålet innan de är fullt flygga.
Födan domineras av smågnagare, framför allt sork och mus, kompletterat med näbbmöss och under vissa förhållanden småfågel. Eftersom beståndet och häckningsframgången styrs av gnagarcyklerna kan häckande par byta område mellan åren beroende på var sorktillgången är god. Under goda år kan pärlugglan lägga upp matförråd vid boet.
Pärlugglan upplevs bäst genom sitt läte under stilla, klara nätter i mars och april, då hanen sjunger ihållande från barrskogen. Den är knuten till äldre barrskog med grova träd och gärna spillkråkehål. Dagtid sitter ugglan väl gömd intill en trädstam och är mycket svår att upptäcka. Antalet ropande hanar varierar kraftigt mellan åren beroende på tillgången på smågnagare.
När ropar pärlugglan? Mars–april, mest intensivt klara stjärnnätter.
Hur känner jag igen ansiktet? Fyrkantigt vitt ansikte med tydlig svart infattning och pärlaktiga vita fläckar på pannan — diagnostiskt.
Häckar pärluggla i holk? Ja, specialholk med 10–12 cm rund ingång, placerad 4–6 m upp i granskog.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se pärluggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten pärluggla följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.