Rosenfink (Carpodacus erythrinus)

Anländer sent — andra veckan i maj till första veckan i juni. Fakta, bilder och läten om Rosenfink.

Slug: `/art/rosenfink` · Kategori: Tättingar

Snabba fakta om rosenfink

Kategori: Tättingar
Latinskt namn: Carpodacus erythrinus
Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
Förekomst: Sommargäst — anländer på våren, häckar i Sverige och drar söderut på hösten.
Fältkännetecken: Rosenfinken är ungefär 14–15 cm lång, alltså i samma storleksklass som en gråsparv, och har en kort, kraftig och kupolformad finknäbb.

Fördjupa dig i rosenfink

Slug: /art/rosenfink · Kategori: Tättingar

Rosenfinken (Carpodacus erythrinus) är en östlig sommargäst som nått Sverige österifrån under 1900-talets senare hälft. Den adulta hanen hör till de mest färgstarka av våra småfåglar med sitt karmosinröda huvud och bröst, medan honan är diskret grönbrun. Arten tillhör familjen finkar.

Kännetecken

Rosenfinken är ungefär 14–15 cm lång, alltså i samma storleksklass som en gråsparv, och har en kort, kraftig och kupolformad finknäbb. Den adulta hanen, från tredje kalenderåret, är karmosinröd på huvud, bröst och övergump, med brunaktiga vingar som visar två otydliga ljusa vingband. Honor och yngre hanar är betydligt mer anonyma i olivgrågröna och bruna toner med svag streckning och bandade vingar. Det stora, mörka ögat som framträder i ett enfärgat, uttryckslöst ansikte är ett bra kännetecken hos de bruna fåglarna. I fält ger den adulta hanen ett intryck av en gråsparvsstor fågel som doppats i rött, medan de bruna fåglarna lätt kan förbises bland andra finkar och sparvar.

Läte

Sången är melodisk och lätt att känna igen: en kort, klar och uppåtgående visslande fras på fyra till fem toner som ofta liknas vid en busvissling, vanligen återgiven som "vi-tchi-vi-tchiu". Locklätet är ett klart, något frågande "tsoo-ee". Den karakteristiska sången, som upprepas flitigt under juni, gör arten lätt att lokalisera trots att fågeln ofta håller sig dold i lövverket.

Utbredning och förekomst i Sverige

Rosenfinken förekommer i Götaland, Svealand och stora delar av Norrland upp till Lappland. Arten expanderade kraftigt västerut under 1970- till 1990-talen men har minskat något under 2000-talet. Den är en utpräglad långdistansflyttare som anländer sent, från andra veckan i maj till början av juni, och lämnar landet redan i augusti för övervintring i Indien och Sydostasien. Arten klassas som livskraftig (LC).

Häckning

Rosenfinken bygger sitt bo lågt i buskage, vanligen 1–3 meter upp. Kullen omfattar 4–5 ägg som läggs i maj–juni, och arten får normalt endast en kull per säsong eftersom den sena ankomsten och tidiga avfärden ger en kort häckningstid. Honan ruvar medan båda föräldrarna matar ungarna.

Föda

Födan består av frön, knoppar och bär, men under häckningssäsongen ökar inslaget av insekter, som är viktig föda för ungarna. Fågeln söker föda både i buskar och på marken. Den kraftiga näbben gör att rosenfinken effektivt kan hantera även ganska hårda frön. Den korta vistelsen i landet gör att rosenfinken snabbt måste etablera revir, häcka och samla föda inför återresan, vilket ger en intensiv men kort häckningssäsong.

Bästa tid och plats

Rosenfinken ses bäst under juni, då hanarna sjunger ihållande från exponerade sittplatser. Den trivs i öppna lövträdsmiljöer med rikligt buskage, till exempel i älvdalar, videsnår och sumpmarker samt i lantliga parker och trädgårdar, gärna nära vatten. Eftersom arten anländer sent och lämnar tidigt är tidsfönstret för att uppleva den begränsat.

Förväxlingsarter

Domherre – hanen har också rött på undersidan, men domherrens röda är mer avgränsat och den har svart hjässa och vit övergump.
Grönsiska – den bruna honrosenfinken kan likna grönsiska, men saknar grönsiskans gröngula toner och har en kraftigare näbb.

Den enfärgat röda hanen är i stort sett omisskännlig bland svenska finkar. Fler arter hittar du bland tättingar.

Bästa tid och plats

Rosenfinken ses bäst under juni, då hannarna sjunger ihållande och gärna från exponerade kvistar i trädtoppar. De bästa platserna är videsnår och buskskogar längs älvdalar i norra Svealand och södra Norrland. Arten anländer sent och lämnar tidigt, vilket gör att det effektiva observationsfönstret inte sträcker sig längre än ungefär sex veckor — räkna med att de flesta fåglarna är borta redan i mitten av juli.

Vanliga frågor

Hur låter rosenfinken? En klar, uppåtgående busvissling på fyra till fem toner: "vi-tchi-vi-tchiu". Upprepas flitigt och är lätt att känna igen när man lärt sig den. Locklätet är ett frågande "tsoo-ee".

Hur ser en ung rosenfink ut? Honor och unga hanar är olivgrågröna och bruna utan rött, med ett stort mörkt öga i ett uttryckslöst ansikte. De röda hannarna förekommer inte förrän från tredje kalenderåret.

Var häckar rosenfinken i Sverige? Framför allt i videbuskage och täta lövträdsmiljöer i Norrlands älvdalar och södra fjälltrakterna, med spridda häckningar söderut i Svealand och Götaland.

Se rosenfink nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Källor: Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Lars Svenssons Fågelguide.

Senast uppdaterad: 2026-05-26.

Var hittar du rosenfink?

Du kan se rosenfink på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Vi följer rosenfink via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.