Snösiskan (Acanthis hornemanni) är gråsiskans ljusare, arktiska släkting — en liten fink med blekare, fluffigare framtoning. I Sverige är den en sällsynt fjällhäckare som ibland uppträder i sällskap med gråsiskor.
Häckar i björk- och alskog och i tundravide. Snösiskan (Acanthis hornemanni) är gråsiskans ljusare arktiska släkting — nästan vit övergump, ljusare…
Snösiskan (Acanthis hornemanni) är gråsiskans ljusare, arktiska släkting — en liten fink med blekare, fluffigare framtoning. I Sverige är den en sällsynt fjällhäckare som ibland uppträder i sällskap med gråsiskor.
Snösiskan tillhör familjen finkar och står mycket nära gråsiskan. Den häckar cirkumpolärt i arktiskt och subarktiskt klimat. Gränsdragningen mellan snösiska och gråsiska är omdiskuterad: forskning pekar på att de bör ses som ett enda artkomplex, och BirdLife Sverige behandlar snösiskan som en del av gråsiskan (enligt svenska Wikipedia). I Rödlista 2025 bedöms snösiskan därför inte som egen art. Gråsiskan, där snösiskan ingår som underart, är klassad som livskraftig (LC) (SLU Artdatabanken 2025).
Snösiskan påminner mycket om gråsiskan men har generellt ljusare grundton, mindre kraftigt streckade kroppssidor och en tunnare, kortare och mer triangelformad näbb. Nominatformen av gråsiska har alltid ett mörkt fjädercentrum på stjärtens undersida, vilket snösiskan ofta saknar. Som hos gråsiskan är pannan röd och hakan svart. Underarterna är ofta mycket svåra att skilja åt, eftersom variationen inom dem kan vara stor, och många av skillnaderna är glidande (enligt svenska Wikipedia).
Lätet liknar gråsiskans.
Snösiskan häckar sällsynt på fjällhed och i fjällbjörkskog, från Lycksele lappmark till Torne lappmark (SLU Artdatabanken 2025). Gråsiskorna, som arten ofta ses tillsammans med, flyttar på vintern ibland i stora skaror söderut, och en del stannar kvar i landet (enligt svenska Wikipedia).
Snösiskan häckar i de allra nordligaste delarna av den svenska fjällkedjan. Uppgifterna nedan gäller gråsiskekomplexet i stort. Boet byggs ganska nära marken av honan, som lägger 4–6 blåaktiga ägg med rödbruna fläckar. Honan ruvar ensam i cirka 10–12 dagar och matas under tiden av hanen. Ungarna är flygfärdiga efter cirka 12–13 dagar, och gråsiskor häckar gärna i glesa kolonier (enligt svenska Wikipedia).
Under vintern består födan framför allt av björkfrön. Gråsiskekomplexet äter dessutom ogräsfrön och insekter, och ungarna matas troligen med insekter. Fåglarna klättrar skickligt i trädgrenar och bildar vintertid kringströvande flockar, gärna tillsammans med grönsiskor (enligt svenska Wikipedia).
Snösiskan är svår att se, eftersom den häckar sällsynt och högt upp i fjällen. Den som vill försöka bör granska gråsiskeflockar noggrant och leta efter de ljusaste individerna. Skillnaderna mot gråsiskan är små, så bestämningen kräver god bild eller god sikt.
Vad är skillnaden mellan snösiska och gråsiska? Snösiskan är generellt ljusare, har mindre streckade kroppssidor och en tunnare, kortare och mer triangelformad näbb. Skillnaderna är subtila och fåglarna är ofta svåra att skilja.
Är snösiska och gråsiska samma art? Mycket forskning tyder på det, och BirdLife Sverige behandlar numera snösiskan som en del av gråsiskan. Artstatusen är omdiskuterad.
Var ser jag snösiska? Den häckar sällsynt på fjällhed och i fjällbjörkskog i Lappland, från Lycksele lappmark till Torne lappmark.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Källor:
Du kan se snösiska på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På denna sida samlar Fågelkartan information om snösiska — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.