Turkduvan har smalt svart halsband och häckar i villaområden och parker. Ca 30 000–60 000 par i Sverige. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/turkduva` · Kategori: Duvor
Slug: /art/turkduva · Kategori: Duvor
Turkduvan (Streptopelia decaocto) är den ljust sandfärgade duvan med svart halsring — koloniserade Sverige från Turkiet på 1950-talet och hörs nu i varje villaförort.
Turkduva är en fågel inom familjen duvor. Ursprungligen förekom den från sydöstra Europa österut till Japan, men spred sig kraftigt norr och väster under 1930-talet och framåt. Idag förekommer den över stora delar av Europa och har även införts till bland annat USA. Arten är långsträckt och ljust beigegrå med vit kant på stjärten och ett karakteristiskt svart band i nacken. Den uppträder nära människan, gärna i lummiga trädgårdar och parker med högvuxna äldre träd, men också vid ansamlingar av gårdar. <small>Källa: Wikipedia.</small>
Turkduvan är en medelstor, slank duva med en längd på 29–33 cm, ett vingspann på cirka 47–55 cm och en vikt på 150–240 gram. Kroppen är ljust sandgrå med en något varmare beige ton, undersidan ljusare och vingspetsarna mörka. Det helt diagnostiska kännetecknet är en smal, svart halvring runt nackens bakre del, kantad av en tunn vit linje. Stjärten är ganska lång med vita yttre delar som syns tydligt i flykten och vid landning, då duvan ofta brett fäller ut den. Ögat är rött och näbben mörk. Könen är lika.
Lätet är ett monotont, trestavigt och något entonigt "ku-KUU-ku" med betoning på mittstavelsen, som upprepas envist från tak, antenner och trädtoppar. I flykten, särskilt vid landning, hörs dessutom ett nasalt, skrällande "äähr".
Turkduvan förekommer i hela Sverige utom i fjällregionen och är knuten till bebyggelse. Den är ett av de tydligaste exemplen på en snabb naturlig områdesutvidgning: under 1900-talet spred sig arten från sydöstra Europa norrut och västerut och nådde Sverige kring mitten av seklet. Det svenska beståndet uppskattas till storleksordningen tiotusentals par och arten klassas som livskraftig (LC) på den svenska rödlistan, även om beståndet på senare tid uppvisat en viss tillbakagång. Turkduvan är stationär och stannar i sina häckningsområden året runt.
Turkduvan häckar i tätbebyggda miljöer, gärna i lummiga villaträdgårdar och parker. Boet är en gles, tunn plattform av kvistar, placerad i en tät häck, en buske eller ett träd. Honan lägger normalt 2 vita ägg, och paret kan få flera kullar under en lång häckningssäsong som sträcker sig från sen vinter till höst. Båda föräldrarna ruvar och matar inledningsvis ungarna med kropmjölk, en näringsrik avsöndring från krävan.
Födan består till största delen av frön, spannmål, knoppar och skott. Turkduvan är en flitig och uppskattad besökare vid fågelbord, där den gärna tar spillsäd och solrosfrön, vilket har bidragit till artens framgång i tätorterna.
När kom turkduvan till Sverige? 1949 i Skåne — del av Europas mest dramatiska fågelexpansion 1930–1970 från Turkiet norrut.
Kommer turkduva till fågelbord? Ja, gärna spannmål och solrosfrön — vanlig i villaförorter året om.
Varför monotont ropar turkduvan? Revirrop "ku-KUU-ku" — hanen ropar ofta från tak eller antenn.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se turkduva på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Arten turkduva följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.