Blåmesens häckning — holk, ägg och ungarnas tre veckor

Fågelkartan · publicerad 2026-09-22 · 11 min läsning

Blåmesens häckning — holk, ägg och ungarnas tre veckor

Blåmesen lägger en stor kull och matar ungarna i knappt tre veckor. Holkmått, ingångshålet som stänger ute talgoxen, ruvningstid och boet dag för dag.

Genomgången nedan följer häckningen steg för steg: holkmåttet, bobygget i april, kullen, ruvningen, ungarnas tre veckor i mörkret och skälet till att det nästan alltid stannar vid en kull. Vill du jämföra med släktingarna finns hela familjen samlad i guiden till Sveriges mesar.

Blåmesen (Cyanistes caeruleus) häckar en gång om året, och hela förloppet — från första mosstussen i holken till sista ungen som lämnar hålet — ryms inom omkring åtta veckor. Tidpunkten är inte fritt vald. Den styrs av en kort topp av fjärilslarver i lövskogen, och paret måste lägga sina ägg så att kläckningen infaller när larverna finns där. Missar de fönstret får ungarna sämre förutsättningar, och något fullvärdigt andra försök hinner paret sällan med samma sommar.

Genomgången nedan följer häckningen steg för steg: holkmåttet, bobygget i april, kullen, ruvningen, ungarnas tre veckor i mörkret och skälet till att det nästan alltid stannar vid en kull. Vill du jämföra med släktingarna finns hela familjen samlad i guiden till Sveriges mesar.

Faktaruta: blåmes i korthet

UppgiftBlåmes
Vetenskapligt namnCyanistes caeruleus
Längd11–12 cm
Vingspann18–20 cm
Viktomkring 11 g
Rödlistestatus i SverigeLivskraftig (LC)
Populationcirka 774 000 häckande par (2018)
Utbredningtätast i Götaland och Svealand; sammanhängande häckningsområde upp till ungefär 61°N, därefter en avsmalnande remsa längs Norrlandskusten upp mot omkring 65°N
Häckningstidägg från slutet av april, ungar ur boet i regel i juni
Antal kullar per åren; andra kull förekommer men är sällsynt

Blåmesen räknas som stannfågel eller partiell flyttare. Återfynd av ringmärkta fåglar visar att de flesta ungfåglar slår sig ned nära födelseplatsen: av de brittiska ungfåglar som gick in i häckbeståndet vid ett års ålder häckade hälften inom två kilometer från boet de kläckts i, och 95 procent inom en och en halv mil. En liten andel förflyttar sig betydligt längre. För den del av det svenska beståndet som verkligen flyttar är medianen drygt åtta mil (82 km enligt återfynd av svenskringmärkta blåmesar). Enstaka höstar sker dessutom invasionsartade sträck som syns tydligt i räkningarna vid Falsterbo. Paret som häckar i din holk i maj är därför ofta — men inte alltid — samma fåglar som hänger i talgbollen i januari. Fler observationer och kartor finns på artsidan för blåmes.

Hålet i holken — måttet som avgör om det blir blåmes eller talgoxe

Hålets diameter styr vilken art som flyttar in. En blåmes är smal över bröstet och tar sig igenom ett hål på 26 millimeter, som är det svenska standardmåttet för blåmesholk. Större ska hålet inte vara: redan vid 28 millimeter tar sig talgoxen in, och talgoxen är den starkare av de två — den knuffar ut blåmesen och tar över boplatsen. Talgoxens eget standardhål är 32 millimeter. Vill du ha båda arterna sätter du därför upp två holkar, en med 26 millimeters hål och en med 32. Hålstorleken avgörs när holken byggs och går inte att ändra i efterhand.

Bottenytan behöver inte vara stor — ungefär 11 × 11 centimeter räcker för en blåmeskull. Djupet avgör inte vilken art som flyttar in, men det avgör hur det går för kullen, och det är den detalj som oftast glöms bort. Avståndet från hålets underkant ner till boets botten bör vara minst 15 centimeter, gärna 20. En grund holk låter en kråka eller skata nå ner med näbben.

Mått och byggritningar för de övriga holkarterna finns samlade i genomgången av rätt holk för rätt fågel. Den här artikeln håller sig till blåmesen.

Var och när blåmesholken ska sitta uppe

Blåmesen väljer boplats redan i februari–mars, långt innan bobygget börjar, och inspekterar håligheter under hela vintern. Holken ska därför vara uppe senast i februari, gärna redan på hösten.

Häng den 2–4 meter över marken med hålet vänt åt öster eller sydost. Söderläge ska undvikas: en holk i full sol kan bli så varm att kullen dör av värmeslag. Blåmes- och talgoxeholk ska däremot inte hänga inom synhåll från varandra — ser talgoxen blåmesholken tar den gärna över den. Infästning, kattskydd och val av virke gås igenom i guiden om att bygga, hänga och sköta fågelholkar.

Blåmes häckning i praktiken — bobygget i april

Honan bygger boet ensam, och arbetet tar från några dygn upp till drygt två veckor beroende på väder. Botten fylls först med mossa, ofta i ett förvånande tjockt lager — en blåmesholk kan innehålla en handfull mossa som packats ihop till en fast matta. Ovanpå formar honan en grund skål och fodrar den med det mjukaste hon hittar: djurhår, ull, växtdun och fjädrar.

Bofodret har en direkt funktion. Blåmesungar kläcks med bara ett glest dun och kan inte reglera sin kroppstemperatur de första dygnen. Den täta hårskålen håller kvar värmen när honan lämnar boet för att äta, och isolerar kullen mot de kalla majnätter som är regel i Mellansverige.

Bomaterialet går också att artbestämma på när du tömmer holken på hösten. Ett blåmesbo är mossa plus ett tydligt hårfoder. Har nötväckan varit där ser du något helt annat: hon murar igen ingångshålet med lera och fyller holken med lösa barkflagor.

Kullen och äggen — 8–12 stycken, ett per dygn

En full blåmeskull ligger normalt på 8–12 ägg, vilket är en av de största kullarna hos någon europeisk tätting. Brittiska holkdata ger 8–10 ägg som det vanligaste utfallet och ett medeltal kring nio. Enstaka bon med långt fler ägg förekommer — upp till sexton ägg är dokumenterat i de brittiska serierna och sjutton har rapporterats i litteraturen — men så höga antal behöver inte komma från en enda hona. Äggen är vita med fina rödbruna prickar, ungefär 16 × 12 millimeter, och läggs ett per dygn, oftast tidigt på morgonen.

Den stora kullen följer av att blåmesen bara får ett försök per sommar. En art som häckar flera gånger per säsong sprider risken över tiden; blåmesen lägger i stället så många ägg som fodertillgången under de tre matningsveckorna kan bära.

Honan börjar inte ruva förrän kullen är nästan komplett, och ungarna kläcks därför i stort sett samtidigt trots att äggen lagts under drygt en vecka. En svag asynkroni finns ändå kvar, och de sist kläckta ungarna ligger ett halvt till ett dygn efter i utveckling. Blir våren kall och larverna få är det de som förlorar kampen vid matningarna och svälter ihjäl — blir våren god flyger tio ungar i stället för sex.

Ruvningen — dygnen på boet och hanens matning av honan

Honan ruvar ensam. Brittiska holkdata från BTO ger 13–14 dygn som typisk ruvningstid, med ett observerat medel på 13,9 dygn och ytterlighetsvärden mellan 12 och 16; handböckerna anger spannet 12–17 dygn. Hon sitter tätt under de kallaste perioderna och lämnar boet bara i korta pass på några minuter i taget.

Hanen matar henne på boet under hela ruvningen. Han kommer med larver och spindlar flera gånger i timmen, vilket låter honan hålla ruvtemperaturen uppe utan att svälta. Beteendet syns utifrån: flyger en blåmes in med föda i näbben redan innan det finns ungar är det honan som matas.

Störs honan upprepade gånger under den här perioden kan hon överge kullen. Öppna alltså inte holken under ruvningen. Kontroll av bebodda holkar för vetenskapliga ändamål görs av ringmärkare med licens från Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet, som har rutiner för hur det görs utan att häckningen spricker.

Ungarna dygn för dygn: från kläckning till utflygning

Ungarna kläcks blinda, med ett glest dun, och väger drygt ett gram. Från kläckning till utflygning går det i normalfallet 18–21 dygn; BTO:s holkdata ger ett observerat medel på drygt 19 dygn och ytterlighetsvärden från 15 till 22 dygn beroende på födotillgång och kullstorlek.

DygnVad som händer i boet
0–3Blinda ungar med glest dun. Honan värmer nästan oavbrutet, hanen bär in nästan all föda.
4–7Fjäderpennorna bryter fram som mörka spolar. Båda föräldrarna matar.
8–12Ögonen öppnas, dunet ersätts av växande fjädrar och ungarna börjar reglera egen värme. Matningsintensiteten toppar.
13–16Ungarna är fjäderklädda och rör sig i holken. Tigger högljutt — boet hörs tydligt utifrån. De tidigaste kullarna kan flyga redan vid 15–16 dygn.
17–22Ungarna sitter i ingångshålet. Utflygning, oftast under en och samma förmiddag.

Ett par med tio ungar gör många hundra matningsflygningar per dygn under toppen, i praktiken en flygning med ett par minuters mellanrum från gryning till skymning i tre veckor.

Utflygningen går fort. Ungarna kan flyga men är klumpiga första dygnen och matas ytterligare två till tre veckor utanför boet, ofta i tät buskvegetation nära holken. Hittar du en nyss utflugen unge på marken ska den lämnas ifred — föräldrarna är i regel inom hörhåll.

Larvtoppen som styr allt — därför nästan alltid bara en kull

Blåmesungar äter i praktiken uteslutande fjärilslarver, framför allt mätarlarver på ek och andra lövträd. Dessa larver kläcks när eken slår ut och når en kort massförekomst innan de förpuppar sig — ett fönster på i storleksordningen två till tre veckor. Sambandet mellan mesarnas häckningstid och larvtoppen är ett av de mest genomarbetade i europeisk fågelekologi och beskrevs i klassisk form av C. M. Perrins i Ibis 1991, med långa dataserier från brittiska ekskogar.

Konsekvensen är att blåmesen måste lägga ägg så att kläckningen infaller ungefär när larvtoppen börjar. Missar paret med en vecka faller ungarnas vikt vid utflygning märkbart, och överlevnaden första vintern med den. Ett andra försök samma sommar skulle infalla när larverna redan förpuppat sig och lövet blivit hårt och garvsyrarikt.

Andra kullar är därför sällsynta hos blåmes. De rapporteras bara från enstaka par, nästan uteslutande i de bästa lövmiljöerna i söder. Går första kullen förlorad tidigt kan paret i stället göra en ersättningskull, men den blir mindre. Vilka svenska arter som faktiskt hinner med två häckningar på en sommar behandlas i artikeln om andra kullen. Koltrasten är motpolen: den lever på daggmask och andra byten som finns hela sommaren och hinner därför med två eller tre kullar. Tidsfönstren art för art finns i häckningskalendern.

Larvtoppen är också skälet till att varmare vårar oroar forskarna. Lövsprickning och larvtopp har på flera håll i Europa flyttats framåt snabbare än mesarnas äggläggning — fenomenet kallas fenologiskt glapp, på engelska phenological mismatch. En brittisk studie som vägde ihop larvmätning vid 47 lokaler med drygt 36 000 blåmesbon visade att blåmesen bara tar igen ungefär halva förskjutningen: kommer larvtoppen tio dygn tidigare flyttar blåmesen fram sin äggläggning omkring fem dygn. Praktiskt betyder det att en tidig, varm vår gör kläckningen något sen i förhållande till larverna, och att det slår hårdast mot de största kullarna — de sist kläckta ungarna är de som svälter när födan räcker till färre. Som stannfågel har blåmesen ändå ett försprång mot långflyttarna: svartvit flugsnappare kommer från Västafrika och kan justera sin tidtabell betydligt mindre.

Så låter blåmesen vid holken

Sången — några tunna toner följda av en snabb drill — kulminerar i mars och april, alltså medan paret väljer boplats. Det tunna "tsii-tsii-tsit" du hör intill hålet i maj är i stället locklätet, som båda könen använder under hela matningen; hela repertoaren med ljudexempel gås igenom i artikeln om blåmesens läte.

Blåmes eller talgoxe? Så ser du vem som tagit holken

Med ett hål på 26 millimeter är frågan i regel avgjord, men i en holk med större hål kan du behöva avgöra vem som flyttat in.

Fågeln. Blåmesen har blå hjässa, vit ansiktsmask med ett smalt svart streck genom ögat och gulgrön ovansida. Talgoxen har svart huvud med vita kinder och ett svart band rakt ner över det gula bröstet.

Tiggandet genom holkväggen. Från ungefär dygn tio hörs kullen utifrån. Talgoxeungar tigger med ett grövre, mer skrovligt ljud; blåmesungarnas tiggläten är ljusare och tunnare, och serierna kortare.

Boet på hösten. Talgoxen bygger också mossbo men fodrar oftare med grövre hår och mer ull, och kullen är i normalfallet mindre. Den arten behandlas i artikeln om talgoxens häckning och ungskötsel.

En tredje kandidat dyker upp i slutet av april: svartvit flugsnappare återvänder från vinterkvarteren och letar hålighet just när mesarna redan har ägg. Den tar gärna en holk som står tom, men mot en etablerad mes drar den oftast det kortaste strået.

Vad du gör och inte gör medan holken är bebodd

Rengöringen görs efter säsongen, i oktober–november. Stöter du under sommaren på ett bo som inte sitter i holk gäller andra råd — de finns samlade i artikeln om vad man gör när man hittat ett fågelbo.

FAQ

Hur många ägg lägger en blåmes? Normalt 8–12, med ett medeltal kring nio i brittiska holkdata. Kullstorleken varierar kraftigt med biotopen: störst i ekskog, mindre i barrskog och i trädgårdar med få lövträd. En liten kull i din holk beror alltså oftast på att det finns för lite löv inom parets revir, inte på att något är fel med fåglarna.

Hur länge ruvar blåmesen? Ungefär två veckor — 13–14 dygn i de brittiska holkserierna. Du behöver inte öppna holken för att följa förloppet: så länge en fågel bär in föda utan att något tiggande hörs är det honan som matas på boet. När ett svagt tiggljud börjar höras genom väggen har ungarna kläckts, och när båda föräldrarna bär in mat i skytteltrafik är kullen några dygn gammal.

Hur många dygn är blåmesungarna kvar i boet? 18–21 dygn i normalfallet. Går kullen förlorad — det händer i kalla, larvfattiga vårar — slutar matningsflygningarna tvärt och holken blir tyst inom ett dygn. Låt holken hänga kvar ändå: paret kan göra en ersättningskull samma sommar, och holken behövs igen nästa vår. Töm den först i oktober–november.

Vilket ingångshål ska en blåmesholk ha? 26 millimeter. Butiksholkar märkta "mes" har ofta 32 millimeter, vilket är talgoxens mått, och 28 millimeter ligger på gränsen — det säljs allmänt som blåmeshål men anges av vissa tillverkare även för talgoxe. Märkningen på förpackningen säger sällan vilken mesart som avses, så mät hålet med linjal innan du köper.

Varför häckar blåmesen bara en gång per år? Fönstret räcker bara till ett försök. De enstaka par som ändå lägger en andra kull får mata med spindlar och fullvuxna insekter i stället för mjuka mätarlarver, och sådana kullar blir små. Vanligare — och mer meningsfullt — är att ett par som mister sin första kull tidigt lägger om direkt: en ersättningskull i maj hinner fortfarande utnyttja slutet av larvtoppen, medan ett nytt försök i juli inte gör det. Arter som klarar två eller tre kullar äter i stället något som finns hela sommaren — koltrasten daggmask, ladusvalan flygande insekter.

När ska holken sättas upp? Senast i februari. Revir och boplats avgörs under senvintern, så en holk som kommer upp när löven spricker ut får i regel vänta ett år. En holk som satts upp redan på hösten används dessutom som övernattningsplats under vintern, vilket gör att den hinner bli grundligt inspekterad före häckningssäsongen.

Källor

Mer från bloggen (Häckning)

Mer läsning på Fågelkartan

Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.