Garfågel (Pinguinus impennis)

Garfågeln (Pinguinus impennis) var Nordatlantens stora, flygoförmögna havsfågel, den största av alkfåglarna som överlevde in i modern tid. Den utrotades av människan i mitten av 1800-talet, och de två sista säkert identifierade fåglarna dödades 1844 på ön Eldey utanför Island.

Garfågel (Pinguinus impennis) — foto

Utdöd sedan 1844. Nordatlantens flyglösa havsfågel, 75–85 cm. Subfossila fynd visar att arten funnits vid svenska kusten. Fakta och läten om Garfågel.

Snabba fakta om garfågel

Fördjupa dig i garfågel

Garfågeln (Pinguinus impennis) var Nordatlantens stora, flygoförmögna havsfågel, den största av alkfåglarna som överlevde in i modern tid. Den utrotades av människan i mitten av 1800-talet, och de två sista säkert identifierade fåglarna dödades 1844 på ön Eldey utanför Island. Arten har förekommit i Sverige, och Artdatabanken för den som utdöd sedan 1840-talet.

Kännetecken

Enligt svenska Wikipedia var garfågeln 75–85 cm lång och vägde cirka 5 kg. Ryggen var blanksvart och buken vit, och könen liknade varandra i dräkten. På sommaren hade den en bred vit fläck framför varje öga. På vintern föll fläcken bort och ersattes av ett brett vitt band mellan ögonen, och strupen blev vit. Näbben var stor och nedåtböjd, med djupa vita fåror som var fler på sommaren än på vintern. De små vingarna gick inte att flyga med men fungerade som simfenor under vattnet. Garfågeln liknade en kraftigt förstorad tordmule, dess närmaste nu levande släkting, och den sydliga pingvinernas namn kommer från garfågeln trots att de inte är närbesläktade.

Läte

Det finns inga ljudinspelningar av garfågeln. Enligt engelska Wikipedia omfattade lätena ett lågt kraxande och ett hest skrik, och övriga läten antas ha liknat tordmulens, fast högre och djupare.

Utbredning och tidigare förekomst

Garfågeln fanns i kalla vatten i norra Atlanten, längs kuster i Kanada, Grönland, Island, Färöarna, Norge, Storbritannien och Irland, och söderut till Iberiska halvön. Den lämnade havet bara för att häcka, och häckplatserna var klippiga öar med flacka stränder som gav tillgång till havet. Man tror att det aldrig fanns mer än omkring 20 häckningskolonier, och bara sju av dem är kända, bland annat Papa Westray, St Kilda, Grimsey, Eldey och Funk Island. Enligt svenska Wikipedia är det sista dokumenterade fyndet i Sverige från Mollösund i Bohuslän den 18 december 1783.

Häckning

Garfågeln häckade i mycket täta kolonier och lade ett enda ägg per år direkt på bar mark, i slutet av maj eller början av juni. Båda föräldrarna turades om att ruva ägget i 39–44 dagar. Äggets fläckar och streck varierade så mycket att föräldrarna sannolikt kunde känna igen sitt eget bland alla andra i kolonin. Ungen lämnade boet efter två till tre veckor och gick då ut i vattnet. Med bara en unge per år gick det långsamt att återhämta sig efter förluster. Under år med födobrist häckade fåglarna inte alls.

Föda

Garfågeln åt främst fisk, och engelska Wikipedia nämner lodda och atlantmenhaden som troliga favoriter, och även kräftdjur. Den jagade genom att simma under vattnet med hjälp av vingarna. De flesta dyk var grunda för att spara energi, men arten kunde också dyka djupt.

Utdöende

Människan jagade garfågeln för kött, ägg, dun och som fiskbete, i vissa fall från och med åtminstone 700-talet. Koloniernas ägg och fåglar var lätta att ta, och redan i mitten av 1500-talet hade nästan alla kolonier på den europeiska sidan av Atlanten utplånats på grund av efterfrågan på dun. När arten blev sällsynt blev skinn och ägg dessutom eftertraktade föremål för samlare. Det sista säkra fyndet är de två fåglar som dödades på Eldey 1844. Garfågelns öde används ofta som ett varningsexempel på hur människan kan utrota en art genom överexploatering.

Förväxlingsarter

Ingen nu levande svensk fågel liknar garfågeln nämnvärt. Närmaste släkting bland dagens arter är tordmulen, och enligt engelska Wikipedia är även alkekungen släkt. Tordmule, sillgrissla och alkekung kan alla flyga och är mycket mindre än garfågeln var.

Att läsa mer

Garfågelns utdöende 1844 är ett av de mest kända exemplen på hur en art kan utrotas genom mänsklig överexploatering, och fallet har haft stor betydelse för framväxten av modern naturvård.

Källor

Senast uppdaterad: 2026-10-14.

Skydd och hänsyn för garfågel

Rödlistekategori
NA — Ej tillämplig enligt den svenska rödlistan.

Källor:

Var hittar du garfågel?

Du kan se garfågel på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

På denna sida samlar Fågelkartan information om garfågel — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.

Liknande arter i kategorin övriga

Utrustning för att se garfågel

I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.