Garfågel (Pinguinus impennis)

Snabba fakta om garfågel

• Kategori: Övriga
• Latinskt namn: Pinguinus impennis
• Engelskt namn: Great Auk
• Fältkännetecken: Garfågeln var en stor fågel, omkring 75–85 cm lång, med en kraftig kropp, svart ovansida och vit buk.

Fördjupa dig i garfågel

• Läten och sång
• Häckning

Slug: /art/garfagel · Kategori: Övriga

Garfågeln (Pinguinus impennis) var Nordatlantens stora, flygoförmögna havsfågel och den enda art i alkfågelfamiljen i modern tid som helt saknade flygförmåga. Den utrotades definitivt 1844, då det sista kända paret dödades på ön Eldey utanför Island. Arten förekom historiskt även vid svenska kuster.

Kännetecken

Garfågeln var en stor fågel, omkring 75–85 cm lång, med en kraftig kropp, svart ovansida och vit buk. De små vingarna var oförmögna till flykt men fungerade utmärkt som simfenor under vattnet. Näbben var hög, kraftig och svart med flera vita tvärfåror. Under häckningstiden hade fågeln en tydlig vit fläck mellan öga och näbb. Till utseende och hållning påminde garfågeln om en kraftigt förstorad alkekung, eller ytligt sett om en liten pingvin, även om den inte var släkt med de sydliga pingvinerna.

Läte

Det finns inga ljudinspelningar av garfågeln, eftersom arten dog ut innan ljudupptagning var möjlig. Historiska beskrivningar nämner enkla, grymtande och hesa läten samt höga skrik som hördes från de tätt packade häckningskolonierna.

Utbredning och tidigare förekomst

Garfågeln häckade på ett fåtal isolerade, klippiga öar i Nordatlanten, från Kanada och Grönland via Island och Färöarna till Brittiska öarna och Norge. Subfossila benfynd från bland annat Gotland och Skåne visar att arten tidigare även förekom vid den svenska kusten. Under häckningstid var fågeln bunden till öarna, medan den under resten av året levde ute på öppet hav i de norra delarna av Atlanten.

Häckning

Garfågeln häckade i stora, tätt packade kolonier på klippiga öar utan landlevande rovdjur. Paret lade ett enda ägg per år, direkt på den nakna klipphyllan utan egentligt bomaterial. Den långsamma fortplantningstakten, med bara en unge per år, gjorde arten särskilt känslig för den intensiva jakt som människan bedrev.

Föda

Garfågeln levde av fisk och andra havsdjur som den fångade genom att simma skickligt under vattnet med hjälp av sina korta, kraftiga vingar. Som hos andra alkfåglar skedde jakten i dyk, där fågeln kunde nå betydande djup.

Utdöende

Garfågeln jagades hårt under flera århundraden för kött, ägg, fjäderdun och olja. Den flygoförmögna fågeln var lätt att fånga i häckningskolonierna, och kombinationen av intensiv jakt och låg fortplantningstakt ledde till en snabb tillbakagång. När arten blivit sällsynt ökade dessutom efterfrågan på exemplar till samlingar. Det sista säkra fyndet är paret som dödades på Eldey 1844. Garfågelns öde används ofta som ett klassiskt varningsexempel på hur människans överexploatering kan utrota en art.

Förväxlingsarter

Inga nu levande svenska fåglar liknar garfågeln nämnvärt. Närmaste släktingar bland dagens arter är de betydligt mindre alkfåglarna, som tordmule och sillgrissla samt alkekung, vilka dock alla är fullt flygkunniga och långt mindre än garfågeln var.

Att läsa mer

Garfågelns utdöende 1844 är ett av de mest kända exemplen på hur en art kan utrotas genom mänsklig överexploatering, och fallet har haft stor betydelse för framväxten av modern naturvård.

Var hittar du garfågel?

Bläddra till en länssida eller fågellokal för att se var garfågel har observerats senast. På Fågelkartan hämtar vi observationer löpande från Artportalen så att aktuella fynd visas på kommun- och länsnivå.

På denna sida samlar Fågelkartan information om garfågel — utseende, läte, häckning och var arten kan observeras i Sverige. Klicka vidare till aspektsidorna ovan för att fördjupa dig i specifika ämnen, eller använd artguiden för att jämföra med närbesläktade arter. Vi uppdaterar artdata regelbundet med stöd från Artportalen och SLU Artdatabanken.

Liknande arter i kategorin övriga

• Ägretthäger
• Blåkråka
• Havssula
• Kungsfiskare
• Lunnefågel