Pilfinken har kastanjebrunt huvud och svart kindprick. Häckar i odlingslandskap och gårdsmiljöer. Ca 300 000–700 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/pilfink` · Kategori: Sparvfinkar
Slug: /art/pilfink · Kategori: Sparvfinkar
Pilfinken (Passer montanus) är gråsparvens lantliga kusin – en livlig, gråsparvslik tätting med brun hjässa, svart kindfläck och könen lika. Den tillhör familjen sparvfinkar och är en av odlingslandskapets karakteristiska fåglar i Sverige. Trots likheten med gråsparven går arterna att skilja åt på flera tydliga kännetecken.
Pilfinken är en liten, kompakt fågel, omkring 12,5–14 cm lång med ett vingspann på cirka 20–22 cm och en vikt på ungefär 19–25 g. De säkraste kännetecknen är den enhetligt kastanjebruna hjässan och nacken, en distinkt svart fläck mitt på den annars vita kinden samt en liten svart haklapp. Ryggen är brunspräcklig och fågeln har vita vingband. Till skillnad från gråsparven är hanen och honan helt lika varandra, vilket i sig är ett bra fältkännetecken. Ungfåglar ser ut som blekare versioner av de vuxna.
Pilfinken har ett ljust och skarpt läte, ett "tsipp" som är något vassare än gråsparvens, samt ett karakteristiskt hårt "teck-teck" som ofta hörs i flykten. Lätena är livliga och hörs ofta från flockar i odlingslandskapets buskage. Något egentligt sångläte saknas; i stället hörs ett ihållande, kvittrande sorl från sällskapliga flockar.
Pilfinken förekommer i stort sett över hela Sverige utom i fjälltrakterna och är en stannfågel som kan ses året runt. Det svenska beståndet uppskattas till i storleksordningen 300 000–700 000 par och bedöms som relativt stabilt; arten klassas som livskraftig (LC). Den trivs i öppet odlingslandskap, gårdsmiljöer och brynzoner, ofta i utkanten av byar och tätorter snarare än mitt inne i städer.
Pilfinken är en hålhäckare och bygger sitt bo i hålträd, murspringor eller holkar, gärna i löst sammanhållna kolonier. Honan lägger vanligen 4–6 ägg, och paret hinner ofta med två till tre kullar under en säsong. Båda föräldrarna deltar i matningen av ungarna, som först matas med insekter och senare med en blandning av frön och smådjur.
Födan består till stor del av frön från gräs och örter samt spannmål, men under häckningssäsongen ökar inslaget av insekter, som är viktig proteinrik föda för ungarna. Vintertid är pilfinken en flitig gäst vid fågelbord, där den gärna tar solrosfrön och andra fröblandningar, ofta i sällskap med andra finkfåglar. Genom att ta stora mängder skadeinsekter under sommaren gör pilfinken nytta i odlingslandskapet, och vintertid kan flockar bestå av flera tiotal fåglar.
Pilfinken kan ses året runt eftersom den är stannfågel, men är som mest synlig vintertid då den besöker fågelbord, ofta i sällskapsflockar. Den föredrar gårdsmiljöer, byutkanter och trädgårdar i odlingslandskapet snarare än tät stadsbebyggelse. Under häckningssäsongen håller den sig nära lämpliga hålträd eller holkar.
Skillnad pilfink och gråsparv? Pilfink har brun hjässa och svart kindfläck på vit kind, könen lika. Gråsparvshanen har grå hjässa, honan ljust ögonbrynsstreck.
Var ser jag pilfink? Lantligare miljö än gråsparv — gårdar, brynzoner, trädgårdar med holkar.
Varför ser man fler pilfinkar än gråsparvar idag? Pilfinken har anpassat sig bättre till moderna trädgårdar och fågelmatning, gråsparven missgynnas av täta byggnader.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se pilfink på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för pilfink bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.