Gråsparven trivs i bebyggelse — gårdar och trädgårdar. Hanen har grå hjässa och kastanjebruna rygg. Ca 300 000–800 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/grasparv` · Kategori: Sparvfinkar
Slug: /art/grasparv · Kategori: Sparvfinkar
Gråsparven (Passer domesticus) är en av människans mest trogna följeslagare bland fåglarna, en klassisk gårds- och trädgårdsfågel. Hanen känns igen på sin grå hjässa och svarta hakbröst. Trots sin långa historia nära människan har arten minskat i Sverige och övriga Europa.
Gråsparven är 14–16 cm lång, har ett vingspann på omkring 21–25 cm och väger cirka 24–38 gram. Den är kraftigt byggd med en grov näbb. Hanen har grå hjässa, rödbrun nacke och sidor av huvudet, en svart haklapp som breder ut sig över bröstet samt grå undersida. Honan är betydligt mer anspråkslös, brunspräcklig och saknar haklapp, men har ett tydligt ljust ögonbrynsstreck. Könsskillnaden gör hanen lätt att artbestämma.
Gråsparven är pratsam och hörs ofta från häckar och tak. Det vanligaste lätet är ett enträget, tjattrande "tjilp-tjilp". "Sången" är inte mycket mer än en monoton, gnisslande serie av samma tjattrande läten. Ljudbilden från en koloni är ett ständigt sorl av kvittrande fåglar.
Gråsparven förekommer i hela Sverige utom i fjälltrakterna och är knuten till bebyggelse. Det svenska beståndet är fortfarande stort men har minskat, särskilt i städerna. Arten häckar framför allt i jordbrukslandskapet och i äldre stadsmiljöer; den hittas lättast vid bondgårdar, hästgårdar och i gamla stadskärnor, men är ovanligare i moderna bostadsområden. Den är en utpräglad stannfågel som håller sig kvar i samma område året runt.
Gråsparven är en hålhäckare som bygger ett skrymmande, något rörigt bo av strå och fjädrar i håligheter i byggnader, under takpannor, i fasadspringor eller i holkar. Honan lägger oftast 3–6 ägg, och paret hinner ofta med två till tre kullar under en säsong. Båda föräldrarna matar ungarna. Den minskande tillgången på lämpliga bohåligheter i moderna byggnader anses vara en av orsakerna till tillbakagången.
Gråsparven är allätare. Födan domineras av frön, spannmål och matrester, men under häckningstiden tas också mycket insekter, som är viktiga för ungarna. Den minskade tillgången på insekter i välskötta, slätrakade parker och trädgårdar tros bidra till att arten har gått tillbaka i städerna.
Pilfinken är den närmaste förväxlingsarten. Pilfinken har en helt brun hjässa, en vit kind med en tydlig svart kindfläck, och hos pilfinken är dessutom hane och hona lika. Gråsparvshanens grå hjässa och stora svarta haklapp skiljer honom från pilfinken.
Hur skiljer jag gråsparv från pilfink? Gråsparvshanen har grå hjässa och svart strupe. Pilfinken har brun hjässa och en vit kind med en svart fläck, och dess kön är lika.
Varför minskar gråsparven i städer? Bland annat färre bohåligheter i moderna byggnader, mindre tillgång på insekter och färre frörika ytor anses bidra.
Var ser jag gråsparv? Vid bondgårdar och hästgårdar på landsbygden samt i äldre villa- och stadsmiljöer.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se gråsparv på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för gråsparv bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.