Slagugglan (Strix uralensis) är taigans kraftiga, brunstreckade uggla med små svarta ögon — känd för att försvara sitt bo aggressivt och ofta omtalad som Sveriges "farligaste" uggla under häckningstid.
Slagugglan är livskraftig (LC) och häckar i barr- och blandskog. Den har bruna ränder och korsformad ansiktsmask. Ca 2 500 par i Sverige.
Slagugglan (Strix uralensis) är taigans kraftiga, brunstreckade uggla med små svarta ögon — känd för att försvara sitt bo aggressivt och ofta omtalad som Sveriges "farligaste" uggla under häckningstid.
Slagugglan är en stor, nattaktiv uggla i släktet Strix, med ett flertal underarter spridda genom Europa och norra Asien. Globalt anses beståndet vara livskraftigt, och i Rödlista 2025 klassas arten som livskraftig (LC) även i Sverige — i Rödlista 2020 var den nära hotad (NT). Den är en utpräglad skogsuggla knuten till äldre barr- och blandskogar, och har under senare decennier gradvis expanderat sitt utbredningsområde söderut i landet.
Slagugglan mäter 50–62 cm med ett vingspann på 103–124 cm och väger 500–1300 gram, där honan är klart tyngre än hanen. Dräkten är gråbrun till ljust gråvit med kraftiga, mörka längsstreck på undersidan. Den runda ansiktsskivan är ljus och saknar örontofsar, och de förhållandevis små ögonen är svarta — ett tydligt kännetecken mot lappugglans gula ögon. Stjärten är lång, vilket ger ett karakteristiskt långsträckt intryck i flykten.
Hanens revirläte är ett djupt, rytmiskt och något hundliknande "wo-ho ... wo-hohuu-wo", med en kort paus mitt i strofen. Honan svarar med ett hesare läte. Sången hörs främst under sena vinter- och tidiga vårkvällar.
Slagugglan förekommer från mellersta Värmland, mellersta Västmanland och mellersta Uppland norrut till Lule lappmark och norra Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till cirka 5 000 (3 600–6 400), det vill säga omkring 2 500 par. Arten har ökat sedan 1980-talet, och Svensk fågeltaxerings nattrutter visar ett stabilt eller något ökande bestånd 2010–2024. Källa: SLU Artdatabanken — Slaguggla, rödlistebedömning 2025. Den är stationär och kan ses i sitt revir året runt — den lever i äldre barrskog, gärna i blandskog med inslag av lövträd.
Födan domineras av smågnagare — sork och lämmel — kompletterat med småfågel, näbbmöss och ibland grodor. Slagugglan jagar från en sittplats och slår tyst ned på bytet.
Slagugglan häckar i grova trädhål, brutna stubbar, gamla rovfågelbon och tar gärna stora uggleholkar, som varit viktiga för artens spridning. Honan lägger normalt 2–4 ägg, och kullstorleken styrs starkt av tillgången på smågnagare. Under goda sorkår kan häckningsframgången bli mycket hög.
Slagugglan är lättast att uppleva sena vinter- och tidiga vårkvällar, februari–april, när hanen sjunger i sitt revir. Den lever i äldre barr- och blandskogar i norra och mellersta Sverige. Under häckningstid bör man hålla avstånd, eftersom honan kan attackera den som kommer nära boet.
Varför kallas den slaguggla? Honan försvarar boet mycket aggressivt och kan slå mot huvudet på den som kommer för nära — därav namnet.
Vad är skillnaden mellan slaguggla och kattuggla? Slagugglan är större, har längre stjärt och kraftiga längsstreck på bröstet. Kattugglan är mindre, rundare och finare tvärbandad.
Är slagugglan hotad? Nej. Arten är livskraftig (LC) både globalt och i Sverige. I Rödlista 2025 ändrades den svenska bedömningen från nära hotad (NT) till livskraftig (LC), eftersom beståndet är stabilt eller svagt ökande.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Källor:
Du kan se slaguggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer slaguggla via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.