Slagugglan (Strix uralensis) är taigans kraftiga, ljusa och längsstreckade uggla med små svarta ögon. Den är känd för att försvara sitt bo aggressivt och ofta omtalad som en av våra mest respektlösa ugglor under häckningstid.
Slagugglan är livskraftig (LC) och häckar i barr- och blandskog. Den har bruna ränder och korsformad ansiktsmask. Ca 2 500 par i Sverige.
Slagugglan (Strix uralensis) är taigans kraftiga, ljusa och längsstreckade uggla med små svarta ögon. Den är känd för att försvara sitt bo aggressivt och ofta omtalad som en av våra mest respektlösa ugglor under häckningstid.
Slagugglan är en stor uggla i släktet Strix och förekommer över taigabältet från Skandinavien till de japanska öarna (Artfakta). Rödlista 2025 klassar den som livskraftig (LC) i Sverige. Bedömningen har ändrats från nära hotad (NT), eftersom Svensk fågeltaxering visar ett stabilt eller något ökande bestånd. Slagugglan lever framför allt i barrskog med öppna inslag som myrmark, vattendrag eller hyggen.
Slagugglan är 50–59 cm lång med ett vingspann på 103–124 cm. Honan väger 950–1 150 g och är tyngre än hanen, som väger 600–850 g (svenska Wikipedia). Dräkten är ljust gråbrunbeige med mörka längsstreck på bröst och buk. Huvudet är runt med en ganska platt, ljus ansiktsskiva, ögonen är små och svarta och näbben är gul. Stjärten är lång och kilformad, vilket ger fågeln ett långsträckt intryck. Slagugglan liknar en större kattuggla, men är ljusare och har proportionellt längre stjärt. Den flyger rakt och målmedvetet, lite som en ormvråk, och saknar lappugglans ljusa fält vid handroten på vingens ovansida (Artfakta).
Hanens sång är ett djupt, rytmiskt hoande. Enligt Artfakta består strofen först av två stavelser, följt av en paus på omkring fyra sekunder, därefter två stavelser som genast följs av ytterligare tre. Vid lugnt väder hörs sången på minst två kilometers avstånd. Locklätet och varningslätet har en skorrande, nasal karaktär som liknar hundskall (svenska Wikipedia).
Enligt Rödlista 2025 förekommer slagugglan från mellersta Värmland, mellersta Västmanland och mellersta Uppland norrut till Lule lappmark och norra Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till omkring 5 000 (3 600–6 400), vilket motsvarar ungefär 2 500 par. Sveriges fåglar 2022 anger 2 700 par och ett stabilt bestånd, både över 20 och över 10 år. Rödlistebedömningen konstaterar att arten har ökat sedan 1980-talet och att Svensk fågeltaxerings nattrutter visar ett stabilt eller svagt ökande bestånd under perioden 2010–2024.
Som förklaring till ökningen nämner Artfakta uppsättning av holkar och nya födomiljöer som hyggen. Norr om polcirkeln är slagugglan mycket sällsynt. De gamla fåglarna är mycket stationära och stannar i sitt revir året runt, medan ungfåglar sprids 5–70 km från boplatsen (Artfakta).
Födan består huvudsakligen av smågnagare, särskilt skogs-, åker- och vattensork. Slagugglan tar även groddjur, näbbmöss och fåglar som ringduva och trastar. Reproduktionen följer tillgången på föda och varierar i cykler (Artfakta). Fågeln jagar från sittplatser och använder dem även när hanen lämnar bytet till honan.
Slagugglan häckar i torra högstubbar, så kallade skorstenar av tall eller asp, men tar också holkar, tillfälligt rovfågelbon och ibland byggnader. Den kan lägga upp till sex ägg, och ruvningen börjar från slutet av mars till första hälften av april. Ruvningen tar 31–34 dygn, och ungarna stannar i boet i drygt en månad. I en studie i Hälsingland varierade reproduktionen mellan 0,3 och 3,1 ungar per etablerat par (Artfakta). Det största hotet är att naturliga boplatser försvinner när skogsbruket inte längre lämnar träd som blir gamla nog att bilda stubbar med hålrum.
Slagugglan finns i äldre barr- och blandskog i norra och mellersta Sverige. Eftersom sången bär långt är det ofta lättast att hitta fågeln genom att lyssna efter den. Under häckningstid bör man hålla avstånd, eftersom honan försvarar boet mycket aggressivt (svenska Wikipedia).
Varför kallas den slaguggla? Namnet kommer av artens aggressiva försvar mot inkräktare i reviret (svenska Wikipedia). Det är främst honan som försvarar boet och kan attackera människor som kommer för nära.
Vad är skillnaden mellan slaguggla och kattuggla? Slagugglan är större och ljusare och har proportionellt längre stjärt. Kattugglan är mindre och rundare.
Är slagugglan hotad? Nej. Den är livskraftig (LC) i Rödlista 2025. Bedömningen har ändrats från nära hotad (NT), eftersom beståndet är stabilt eller svagt ökande.
Senast uppdaterad: 2026-10-15.
Källor:
Du kan se slaguggla på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer slaguggla via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.