Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes)

Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är en stor och satt fink med enorm, kägelformad näbb som klarar hårda kärnor från körsbär och plommon. Trots sin storlek är den ofta skygg och svår att få syn på i trädkronorna.

Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) — foto

Ca 10 000–30 000 par i Sverige. Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är Sveriges kraftigaste fink — enorm kägelnäbb som kan knäcka körsbärskärnor…

Snabba fakta om stenknäck

Fördjupning om stenknäck

Fågelkartans utförliga genomgång av stenknäck finns i bloggen: Stenknäck — fakta, näbb och häckning i Sverige.

Fördjupa dig i stenknäck

Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är en stor och satt fink med enorm, kägelformad näbb som klarar hårda kärnor från körsbär och plommon. Trots sin storlek är den ofta skygg och svår att få syn på i trädkronorna.

Om arten

Stenknäcken är en stor fink och tillhör familjen finkar. Den beskrevs av Carl von Linné 1758 (svenska Wikipedia). Arten häckar i lövskogsområden i stora delar av Europa och i tempererade delar av Asien, och de nordliga populationerna är flyttfåglar. I Sverige var den till 1970-talet en ganska ovanlig fågel, men tätheten har sedan ökat och arten har spridit sig norrut. Rödlista 2025 placerar den i kategorin livskraftig (LC), och populationen bedöms vara ökande (SLU Artdatabanken 2025).

Kännetecken

Stenknäcken är enligt svenska Wikipedia 18–19 cm lång och väger cirka 50–60 gram. Kroppen är kompakt med brun ovansida och askgrå, rostbrunt tonad undersida. Runt ögonen och ner på hakan går en svart mask. Vingarna är blåsvarta med ett vitt vingband som syns tydligt i flykten. Det mest iögonfallande draget är den mycket kraftiga näbben, som är blåsvart på sommaren och blekt benvit eller gulbrun på vintern. Det stora huvudet och den korta stjärten ger en framtung silhuett.

Läte

Lätet är ett vasst, explosivt "zick" eller "pix" enligt svenska Wikipedia, medan Artfakta beskriver ett vasst "stri" som arten ofta avslöjas av. Sången är lågmäld och hörs sällan, så stenknäcken upptäcks oftast på lätet.

Utbredning och förekomst i Sverige

Stenknäcken häckar tämligen allmänt i delar av Götaland och Svealand, särskilt i de lövrika områdena i Skåne, södra och östra Småland, Blekinge, centrala Västergötland, Öland och Mälarlandskapen. Längs hela Norrlandskusten förekommer den nu regelbundet, medan den i Norrlands inland fortfarande är tillfällig och lokal (Artfakta). Det svenska beståndet uppskattades till cirka 35 000 par 2018 och har ökat med drygt 100 procent under de 20 åren 2002–2021 (Wirdheim 2022). Artfakta anger en äldre skattning på 17 000 par från 2012 och påpekar att arten är svårinventerad. Den häckar främst i lövskog och parker och är delvis flyttande: vissa vintrar stannar många i Sverige, framför allt i Skåne och Blekinge.

Häckning

Boet är en gles byggnad av knotiga småkvistar, ofta högt upp i körsbärsträd, stora häggar eller bok, men det kan också ligga i en låg grenklyka. Äggen läggs i maj, vanligen fyra till fem, och det blir normalt en kull per år (Artfakta). Enligt svenska Wikipedia ruvas äggen i 13–14 dagar, mest av honan, och båda föräldrarna matar ungarna. Häckningen är tajmad så att ungarna är i boet när larver i trädkronorna är som talrikast.

Föda

Stenknäcken är specialiserad på kärnor av Prunus-arter, som slån, hägg, körsbär, plommon och krikon, och på frön av bok, avenbok, lönn och alm. Fruktköttet ratas, och på våren äts även lövträdsknoppar. Under häckningstiden är larver viktig föda för ungarna.

Förväxlingsarter

Kombinationen av den kraftiga näbben, det stora huvudet och den korta stjärten är unik bland våra finkar. Andra finkar som bofink och grönfink är klart mindre och nättare.

Bästa tid och plats

Stenknäcken är lättast att hitta i äldre lövskog, parker och avenbokskogar i södra och mellersta Sverige. Vissa vintrar kan den ses i flockar och söker sig då till lövskogar, trädgårdar och parker. Svenska Wikipedia nämner att den gärna besöker fågelmatare på vintern.

Vanliga frågor

Hur stark är stenknäckens näbb? Näbben är så kraftig att arten kan öppna hårda kärnor från körsbär, plommon och krikon, något som få andra finkar klarar.

Kommer stenknäck till fågelbord? Ja, enligt svenska Wikipedia besöker den gärna fågelmatare på vintern.

Var ser jag stenknäck? I äldre lövskogar, parker och avenbokskogar i södra och mellersta Sverige, även om den ofta är skygg och håller sig högt i träden.

Se stenknäck nära dig

Se aktuella observationer →

Källor

Senast uppdaterad: 2026-05-18.

Skydd och hänsyn för stenknäck

Rödlistekategori
LC — Livskraftig enligt den svenska rödlistan. Populationstrenden anges som ökande.

Källor:

Var hittar du stenknäck?

Du kan se stenknäck på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Fågelkartans artprofil för stenknäck bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.

Liknande arter i kategorin finkar

Utrustning för att se stenknäck

Trädgårdens fåglar kommer närmast vid fågelbordet. En fågelmatare och en rätt uppsatt holk ökar chansen att se dem på nära håll — och en enkel kikare räcker långt.