Ca 10 000–30 000 par i Sverige. Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är Sveriges kraftigaste fink — enorm kägelnäbb som kan knäcka körsbärskärnor…
Slug: `/art/stenknack` · Kategori: Finkar
Slug: /art/stenknack · Kategori: Finkar
Stenknäcken (Coccothraustes coccothraustes) är Sveriges kraftigaste fink — en satt, storhövdad fågel med en enorm kägelformad näbb som kan knäcka körsbärs- och olivkärnor. Trots sin storlek är den ofta skygg och svår att få syn på i trädtopparna.
Stenknäcken är den största finken i Sverige och tillhör familjen finkar. Den beskrevs av Carl von Linné 1758. Arten häckar i lövskogsområden i stora delar av Europa och i tempererade delar av Asien, och de nordliga populationerna är flyttfåglar. Stenknäcken har under senare decennier ökat i antal och vidgat sitt utbredningsområde i Sverige. Den är rödlistad som livskraftig (LC).
Stenknäcken mäter 16–18 cm med ett vingspann på 29–33 cm och väger 45–65 gram. Kroppen är kompakt och rödbrun, med svart haka och svart ögonmask, grå nacke och svartblå vingar med ett brett vitt band. Stjärten är kort. Det mest iögonfallande draget är den enorma, kägelformade näbben, som är stålblå under sommaren och beige under vintern. Det stora huvudet och den korta stjärten ger en karakteristisk, framtung silhuett i flykten.
Stenknäckens läte är ett hårt, vasst och kort "ptik" eller "ptsik", ofta upprepat, samt ett tunt och högt "zrii". Sången är diskret och hörs sällan, vilket gör att arten oftast upptäcks på lätet.
Stenknäcken förekommer i södra och mellersta Sverige, med tyngdpunkt i Götalands och Svealands lövskogstrakter. Det svenska beståndet uppskattas till 10 000–30 000 par och har en ökande trend. Arten lever i lövskog, parker och trädgårdar med körsbär, avenbok och bok. Den är stationär till kortdistansflyttare och kan ses året runt.
Stenknäcken bygger ett ganska löst risbo som placeras högt i ett lövträd, ofta på en gren långt ut från stammen. Honan lägger normalt 4–5 ägg. Båda föräldrarna matar ungarna, främst med insekter under den första tiden.
Födan domineras av stora, hårda frön och kärnor — körsbärs-, krikon- och olivkärnor samt bokollon och avenbokfrön. Den kraftiga näbben kan utöva ett mycket högt tryck, vilket gör att fågeln kan knäcka kärnor som andra finkar inte klarar. Under sommaren tas även insekter.
Stenknäcken har ingen direkt förväxlingsart — kombinationen av den enorma näbben, det stora huvudet och den korta stjärten är unik bland svenska finkar. Andra finkar som bofink och grönfink är klart mindre och nättare.
Stenknäcken ses lättast under vinterhalvåret, då den kan komma till fågelbord, samt på våren när hanarna är något mer synliga. Den lever i äldre lövskog, parker och avenbokskogar i södra Sverige året runt.
Hur stark är stenknäckens näbb? Näbben kan utöva ett mycket högt tryck och knäcker körsbärs-, krikon- och olivkärnor som andra fåglar inte kan hantera.
Kommer stenknäck till fågelbord? Ja, den tar gärna solrosfrön och hasselnötter, framför allt under stränga vintrar.
Var ser jag stenknäck? I äldre lövskogar, parker och avenbokskogar i södra Sverige året runt — men den är ofta skygg och håller sig högt i träden.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se stenknäck på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för stenknäck bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.