Hämplingen har rött bröst och röd panna hos hanen. Häckar på öppna marker och betesmarker. Ca 100 000–300 000 par. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/hampling` · Kategori: Finkar
Slug: /art/hampling · Kategori: Finkar
Hämplingen (Linaria cannabina) är ängsbrynens lilla, livliga fink. Hanen pryds i häckningsdräkt av en röd panna och ett rött bröst, och arten ses ofta i flockar som söker frön på torra, buskrika marker i det öppna kulturlandskapet.
Hämplingen är 13–14 cm lång, har ett vingspann på omkring 21–26 cm och väger cirka 15–22 gram. Hanen har i häckningsdräkt en röd panna och ett rött bröst, en gråbrun rygg och ett grått huvud, vilket ger en färgstark helhet. Honan saknar rött och är genomgående streckad och brun. Båda könen har ljusa kanter på vingpennorna som bildar synliga ljusa fält. Hämplingen har en relativt liten, konisk näbb och en lätt kluven stjärt.
Hämplingens läte är ett livligt, kvittrande "tsvit-tsvit" som flockarna ofta ger ifrån sig i flykten. Sången är mjuk och behaglig, ett varierat och melodiskt kvitter med visslande toner som hanen framför från en buske eller ledningstråd. Den glada, sorlande sången hör hösommaren i hagmarken till.
Hämplingen förekommer i hela Sverige utom i fjällkedjan, i öppet och buskrikt kulturlandskap. Det svenska beståndet brukar uppskattas till i storleksordningen hundratusentals par, men arten visar en vikande trend, framför allt på grund av ett intensifierat jordbruk med mindre tillgång på fröogräs. Hämplingen är delvis stannfågel och delvis kortdistansflyttare; en del fåglar övervintrar i södra Sverige.
Hämplingen häckar gärna i låga, täta buskar, inte sällan i törne eller en. Den häckar ofta i löst sammanhållna grupper. Boet är en prydlig skål av strå och rottrådar, fodrad med hår och fjädrar. Honan lägger vanligen 4–6 ägg som ruvas i ungefär två veckor, och paret hinner ofta med två kullar under en säsong.
Hämplingen lever nästan uteslutande av små frön, med en tydlig förkärlek för frön från åkerogräs och vilda örter. Även ungarna matas till stor del med frön, vilket är ovanligt bland småfåglar. Det starka beroendet av fröogräs gör att arten missgynnas när jordbruket blir mer intensivt och åkermarken renare.
Gråsiskan är mindre, har en svart haka och en röd pannfläck och är tätt streckad. Steglitsen har ett rött ansikte och ett brett gult vingband. Hämplingens grå huvud, röda bröst hos hanen och avsaknad av svart haka skiljer den från gråsiskan.
Varför minskar hämplingen? Ett intensifierat jordbruk har minskat tillgången på fröogräs, och öppen buskmark har blivit ovanligare.
Hur skiljer jag hämpling från gråsiska? Hämplingen är större, har ett grått huvud och saknar den svarta hakfläck som gråsiskan har.
Var ser jag hämpling? På öppna ängar, i hagmark och bland törnbuskar, ofta i små flockar under sommarhalvåret.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-05-18.
Du kan se hämpling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Vi följer hämpling via Artportalens öppna data och kompletterar med våra egna lokal- och kommunsidor så att du snabbt kan se var arten rapporterats senast. Vill du fördjupa dig kan du använda aspektsidorna ovan eller jämföra med andra arter i artguiden. Faktatexten granskas mot Artfakta och vetenskapliga källor regelbundet.