Ökentrumpetaren (Bucanetes githagineus) är en liten, ljus fink som hör hemma i Nordafrikas och Mellanösterns torra landskap. I Sverige är den en mycket sällsynt gäst, och varje observation väcker stor uppmärksamhet bland skådare.
Nordafrikansk irrgäst, 12–14 cm, ljust sand-grå med kort näbb och nasalt trumpetlåt. Endast enstaka historiska fynd i Sverige. Fakta och läten.
Ökentrumpetaren (Bucanetes githagineus) är en liten, ljus fink som hör hemma i Nordafrikas och Mellanösterns torra landskap. I Sverige är den en mycket sällsynt gäst, och varje observation väcker stor uppmärksamhet bland skådare. Namnet syftar på artens sång, som liknats vid en leksakstrumpet. Den tillhör familjen finkar.
Enligt Rödlista 2025 är ökentrumpetarens svenska förekomst tillfällig och ej reproducerande, och arten bedöms inte för rödlistan (kategori NA, Ej tillämplig). Globalt klassas den som livskraftig (LC), men enligt svenska Wikipedia är den lilla europeiska populationen, som finns i sydöstra Spanien, isolerad och utsatt för hot i form av illegal jakt, habitatförluster och störningar under häckningen.
Enligt svenska Wikipedia är ökentrumpetaren 11,5–13 cm lång, en liten och långvingad fink med stort huvud och kort, mycket grov näbb. Hanen i sommardräkt har blekröd näbb, grått huvud och nacke och ljust brun framrygg, med rosa bröst, buk, gump och stjärt. Hanar i vinterdräkt, honor och ungfåglar liknar hanens sommardräkt men är mycket ljusare och mindre kontrastrika, och ungfåglarna är brunare. Det stora huvudet och den korta, tjocka näbben ger arten ett knubbigt intryck.
Det mest utmärkande hos ökentrumpetaren är sången, en nasal och sträv, utdragen och mekanisk summerton som enligt svenska Wikipedia påminner om en liten leksakstrumpet. Lätet är ofta det första som avslöjar fågelns närvaro innan den syns mot den likfärgade marken.
Ökentrumpetaren häckar i Afrika norr om Saharas sydgräns, på Arabiska halvön, lokalt i Turkiet och Azerbajdzjan och vidare genom Iran till Centralasien och Pakistan. Den är till största delen stannfågel eller strykfågel. Vissa år uppstår större flyttvågor, och sommaren 2005 syntes arten på många platser i nordvästra Europa, så långt norrut som södra Skandinavien (svenska Wikipedia). I Sverige saknas regelbunden förekomst helt. Det rör sig om enstaka irrgäster som kommit långt norr om det normala utbredningsområdet.
Ökentrumpetaren häckar inte i Sverige. Inom sitt normala utbredningsområde börjar häckningen enligt svenska Wikipedia i februari och pågår till juni. Honan bygger boet av kvistar, växtstjälkar, dun, gräs och djurhår i en grund fördjupning i marken, dolt under en sten, en buske eller en grästuva. Hon lägger fyra till sex ägg, och arten är monogam.
Födan består främst av små frön, skott och knoppar av gräs och andra låga växter, men också av en del insekter och deras larver, mestadels gräshoppor (svenska Wikipedia). Den korta, kraftiga näbben passar för frön.
Ökentrumpetaren kan inte sökas på någon bestämd plats eller årstid i Sverige, eftersom fynden är enstaka. Inom artens normala utbredningsområde ses den i öken, halvöken och på stäpp, i klippområden, raviner och i kanten av odlingsmark.
Den korta, klumpiga näbben i kombination med den enhetligt ljusa, rosatonade dräkten och den summande sången skiljer ökentrumpetaren från övriga finkar. Fler arter hittar du bland tättingar.
Källor:
Du kan se ökentrumpetare på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa ökentrumpetare både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.