Fågelkartan · publicerad 2026-09-21 · 12 min läsning
Ekorren tömmer fågelmataren på en förmiddag. Sju metoder rangordnade — avstånd, baffel, stolpe, matartyp och fröval, med måtten som avgör om de håller.
Den svenska ekorren (Sciurus vulgaris) är landets enda ekorrart. På engelska heter den red squirrel — samma vardagsnamn som den nordamerikanska Tamiasciurus hudsonicus bär, trots att arterna hör till skilda släkten. Den namnkrocken är ingen petitess i det här sammanhanget, och den återkommer i avsnittet om burmatare.
En ekorre kan tömma en fylld fågelmatare på en förmiddag, och till skillnad från råttorna gör den det mitt på dagen, framför köksfönstret. Att stoppa en ekorre vid fågelmataren handlar inte om att skrämma den — den lär sig snabbt att avfärda allt som bara ser hotfullt ut — utan om geometri och material: sätt fågelmataren utom räckhåll och gör vägen dit oframkomlig. Nedan rangordnas sju metoder efter verkningsgrad, med de mått som avgör om varje metod håller. Själva matningen, foder och tidpunkter, gås igenom i mata fåglar på vintern.
Den svenska ekorren (Sciurus vulgaris) är landets enda ekorrart. På engelska heter den red squirrel — samma vardagsnamn som den nordamerikanska Tamiasciurus hudsonicus bär, trots att arterna hör till skilda släkten. Den namnkrocken är ingen petitess i det här sammanhanget, och den återkommer i avsnittet om burmatare.
The Wildlife Trusts anger 18–24 centimeter kroppslängd, 17–18 centimeter svans och 100–350 gram för Sciurus vulgaris, mot 24–28,5 centimeter och 400–650 gram för den nordamerikanska gråekorren (Sciurus carolinensis). Vår ekorre är alltså kortare, och viktspannen ligger helt under gråekorrens: 100–350 gram mot 400–650. Den har fotleder som kan vridas bakåt, och det är därför den kan gå ner för en stam med huvudet först och hänga upp och ner mot en lodrät yta.
Om måtten i den här artikeln. Ingen svensk mätserie ligger bakom hopplängder, baffeldiametrar, monteringshöjder eller maskvidder. Allt sådant kommer ur angloamerikansk matarvägledning och ur tillverkarnas anvisningar för färdiga bafflar, angivet i fot och tum i original — vilket är varför måtten blir krokiga på svenska — och framtaget mot gråekorren. För hopp, räckvidd och klätterförmåga lånas de ändå här, på ett antagande som bör sägas rakt ut: att en kortare och lättare ekorre inte hoppar längre än en större. Antagandet är rimligt men obevisat. Hopplängd skalar inte linjärt med kroppsstorlek, och de nordamerikanska källorna räknar uttryckligen med att även betydligt mindre gnagare tar sig fram med hopp. För gallermått håller lånet inte alls, och därför får burmataren ett eget avsnitt längre ner. Siffrorna nedan är riktvärden att bygga marginal ovanpå, inte gränsvärden att pressa.
| Förmåga | Ungefärlig prestanda enligt tumreglerna | Vad det betyder för fågelmataren |
|---|---|---|
| Vågrätt hopp från gren eller staket | över nio fot, knappt tre meter | Wild Birds Unlimited sätter därför fritt avstånd till elva fot, drygt tre meter, mätt åt alla håll |
| Lodrätt hopp från marken | 1,2–1,4 meter (fyra till fyra och en halv fot) | Baffelns överkant måste sitta klart högre än så |
| Klättring på stolpe | klättrar obehindrat på stammar och stolpar av den grovlek som förekommer i en trädgård | Smala stolpar hjälper inte — bara släta, breda eller bafflade |
| Gnag | tar sig genom plast och tunt trä på minuter | Foderrör i plast utan metallbeslag håller inte en säsong |
En hoppramp av hårdpackad snö kan flytta hela geometrin en halvmeter uppåt mitt i vintern. Lägg hellre till en decimeter än att dra ifrån en.
| # | Metod | Verkningsgrad | Varför |
|---|---|---|---|
| 1 | Fritt avstånd runt matarstolpen | Mycket hög | Angriper geometrin — det finns inget att vänja sig vid |
| 2 | Baffel med rätt diameter och höjd | Mycket hög | Stänger klättervägen upp för stolpen |
| 3 | Slät, bred stolpe utan genvägar | Hög | Tar bort greppet redan innan baffeln prövas |
| 4 | Viktavstängd fågelmatare | Medelhög | Fungerar så länge mekaniken hålls ren och isfri |
| 5 | Fröval och chilibehandlat frö | Medelhög som metod, svår att förverkliga här | Gör fodret ointressant, men chiliprodukterna är knappa i svensk handel |
| 6 | Mindre markspill och en egen ekorrstation | Låg på egen hand | Tar bort det som håller kvar ekorren och stöttar metod 1–5 |
| 7 | Burmatare med galler | Okänd mot svensk ekorre | Stänger säkert ute kråkfåglar och duvor, men underlaget för Sciurus vulgaris saknas |
Kolumnen Verkningsgrad mäter hur väl metoden håller ekorren borta när den är rätt utförd — inte hur lätt den är att skaffa eller sköta. Rad 5 är därför rankad på effekt, inte på tillgång; läs avsnittet om fröval innan du räknar med chilidelen. Rad 7 ligger sist därför att det inte går att säga vad ett galler gör mot vår ekorre, inte därför att den är prövad och underkänd.
De tre första klarar sig utan de andra. Resten är kompletteringar som blir bra först när geometrin sitter — en viktavstängd matare på en klättringsbar stolpe intill en syrenhäck plundras ändå.
Rita en cirkel med tre och en halv meters radie runt matarstolpen — fyra om du har plats — och se efter vad som sticker in i den: grentoppar, staketstolpar, ett vedupplag, taket på ett förråd, en spaljé. Allt som når in i cirkeln är en språngbräda. Källan bakom måttet, Wild Birds Unlimited, säger elva fot, drygt tre meter, mätt åt alla håll; tre och en halv meter är den siffran avrundad till något som går att mäta upp med tumstock, och den innehåller knappt någon marginal alls. Den fjärde metern är marginalen, och den gör placeringen tålig mot en snörik vinter och en häck som växer.
Tänk också uppåt. En gren fyra meter bort men tre meter högre upp är fortfarande en användbar språngbräda, eftersom ekorren faller nedåt under hoppet och därmed når längre. Samma placeringsavvägningar som gäller mot katt och rovfågel går igenom i var ska fågelbordet stå.
En baffel är en skiva eller kon som sitter på stolpen under fågelmataren och som ekorren inte kan ta sig förbi. Måtten är hela poängen:
En baffel utan tillräckligt avstånd är bortkastad — ekorren hoppar över den, ner på matarens tak. Avstånd utan baffel är lika bortkastat, eftersom den då klättrar upp för stolpen. De två åtgärderna måste sitta ihop.
Ekorren klättrar genom att gripa om något med klorna, och en stolpe med grov yta — trä, rostigt järn, gängat rör — är en stege. Tre saker gör stolpen svår:
Slät metall. Galvaniserat eller pulverlackerat slätt rör utan skarvar, beslag eller kablar ger dåligt grepp. Undvik gängade rör och synliga bultar; varje skruvhuvud är ett steg.
För bred för att gripa om. Ett vidare rör trätt löst över en smalare stolpe blir både för brett att famna och löst nog att rotera under klorna. Räkna däremot inte med bygghandelns stuprör: Lindabs sortiment går i 75, 87, 100 och 120 millimeter, alltså i samma storleksordning som en stam ekorren klättrar på utan besvär. De färdiga bafflar som säljs i Storbritannien och USA är byggda kring helt andra mått — Wild Birds Unlimiteds modeller går i sju till arton tum, ungefär 18–45 centimeter — och något sådant hyllmått finns inte i den svenska bygghandeln. Köp hellre en färdig baffel än att improvisera.
Ingen genväg. Snören till fettbollar, en klätterväxt, en stödlina till spaljén eller en elkabel som passerar en halvmeter från stolpen tar ekorren förbi både avstånd och baffel. Kontrollera stolpen i ögonhöjd och nedåt — det är nästan alltid en sådan detalj som gör att en i övrigt korrekt monterad matare ändå plundras.
När placeringen inte går att lösa — balkong, liten stadsträdgård, matare i ett träd — är konstruktionen nästa försvarslinje.
Viktavstängda matare har en fjäderbelastad mekanism där foderluckan stänger när något tyngre än en fågel sätter sig på pinnen. De fungerar bra mot ekorre men kräver att fjädern är rätt ställd och hålls ren — is och fuktigt frö sätter mekanismen ur spel precis den vecka den behövs mest. Matartyperna och deras skötsel jämförs i fågelmatare — vilken matare passar dig.
En burmatare är ett foderrör inuti ett galler. Tillverkarnas produktangivelser ligger kring 3,5–4 centimeters maskvidd; den amerikanska matarkedjan Wild Birds Unlimited räknar med ett och ett halvt tum, knappt fyra centimeter, som standardmått.
Här går en gräns i underlaget som är värd att vara noggrann med. Den engelskspråkiga matarvägledningen säger att burmatare stänger ute gray squirrel men att red squirrel normalt kommer in. Den meningen är skriven i Nordamerika, och red squirrel betyder där Tamiasciurus hudsonicus — en art i ett annat släkte, 200–250 gram tung och 28–35 centimeter lång inklusive svans. Vår Sciurus vulgaris väger 100–350 gram och är alltså i övre delen av sitt spann tyngre än den art varningen gäller. Att den skulle passera samma maska följer inte av det som står där.
Vad som faktiskt är känt är mindre än man skulle önska: det finns ingen publicerad uppgift om hur Sciurus vulgaris klarar en given maskvidd. Gråekorresiffrorna gäller ett större djur, Tamiasciurus-siffrorna en annan art, och däremellan finns ett hål. En burmatare kan mycket väl fungera mot ekorren i en svensk trädgård, men den är inte belagd som lösning och bör därför inte vara det skyddet vilar på. Baffel och avstånd är det som går att räkna på.
Det gallret gör tillförlitligt är att sortera bland gästerna efter kroppsstorlek. Blåmes och entita passerar utan besvär. Talgoxe och nötväcka är kraftigare byggda, och ju trängre gallret är desto fler medelstora arter stängs ute tillsammans med det du ville hålla borta. Tillverkarens maskviddsangivelse är den enda vägledning som finns, och den är värd att jämföra mellan modeller före köp. Större gäster som nötskrika och ringduva stängs ute oavsett modell. Kontrollera också avståndet mellan galler och foderrör: sitter röret nära gallret når en framtass fröet genom maskan.
Ett öppet fågelbord är svårast att ekorrsäkra, eftersom problemet inte är vägen upp utan bordet självt: fodret ligger fritt, och taket är en landningsplats snarare än ett hinder. Tre saker gör ändå skillnad, och de ligger alla utanför bordet:
Fåglarnas TRPV1-receptor reagerar inte på capsaicin, medan däggdjurens gör det. Skillnaden är kartlagd ner på molekylnivå: Jordt och Julius visade 2002 att kycklingens variant av receptorn saknar det avsnitt som gör den känslig för capsaicin, men reagerar på värme precis som däggdjurens. Det är grunden för chilibehandlat frö — fåglarna märker ingenting, ekorren slutar äta.
Två saker begränsar metoden. Chilipulvret dammar, och capsaicin irriterar hud, ögon och luftvägar hos däggdjur, inklusive den som fyller på. Använd handskar och fyll inte på i vind.
Tillgången är det andra problemet. Chilibehandlat frö är hyllvara i Storbritannien och USA, varifrån vägledningen på området kommer. Här är utbudet betydligt mindre, och den som blandar in chili själv får ta ansvar för dosering och hantering på egen hand.
Fröval spelar roll även utan chili. Solrosfrö med skal, jordnötter och majsblandningar är precis det ekorren helst tar. Nigerfrö i en tub med små hål är ett dåligt byte: fröna är små och tar lång tid att plocka i förhållande till utbytet. Talgblock är ingen väg runt problemet — ekorrar plundrar talg rutinmässigt, och det är därför chilibehandlad talg finns som egen produktkategori. Vilka frön som lockar vilka arter gås igenom i fågelfrön — vilka frön lockar vilka fåglar.
Även en tät konstruktion drar till sig ekorrar om det ligger ett lager frö under den. Spillet lockar dessutom råttor, och samma åtgärder biter på båda: uppsamlingsbricka under fågelmataren, skalade frön i stället för skalfrö, och en sopning i veckan. Flyttar du fågelmataren långt ut på öppen mark kan besöken tvärtom utebli en period, eftersom småfåglarna vill ha skydd inom räckhåll — se varför kommer inga fåglar till mitt fågelbord.
Den sista metoden bygger på motsatt idé mot alla de andra: i stället för att stänga ute flyttar den aktiviteten. En egen ekorrstation — en låda eller ett fäste med hasselnötter och valnötter i skalet, monterad tio–femton meter bort och lågt på en stam — ger ekorren ett bättre ställe att vara på. Stationen ersätter inte baffeln, och att mata ekorrar drar på sikt fler ekorrar till trädgården. Men där ekorren ändå kommer att finnas är det ofta den som gör matarplatsen lugn, eftersom nötter i skal tar längre tid att äta än solrosfrö. Fyll den inte med samma frö som fågelmataren.
Kråkfåglarna är nästa uppsättning matgäster, och samma principer gäller med andra mått. En skata är enligt Fågelguiden 40–51 centimeter lång, varav stjärten 20–30 centimeter, kajan är klart mindre och kompaktare, kråkan tyngre än båda. Alla tre är för grovbyggda för ett galler kring 3,5–4 centimeters maskvidd, och marginalen mellan fågel och maska är där så stor att burmataren är tillförlitlig — till skillnad från mot ekorren, där det helt enkelt inte går att säga.
Kråkfåglar klättrar inte och gnager sällan. Baffel och stolpe spelar därför mindre roll; det som avgör är om fodret ligger fritt eller bakom ett galler, och om spillet på marken städas. Vill du behålla ett öppet bord, mata i mindre portioner vid samma tid varje dag — kråkfåglarna kommer i grupp och tömmer ett stort utlägg, medan ett litet utlägg försvinner till småfåglarna innan de hinner samlas. Avsnittet gäller enbart fodret, inte skatans roll som predator på småfågelungar.
Hur långt bort från träd och staket måste fågelmataren stå? Drygt tre meter är minimum — källans mått är elva fot, räkna tre och en halv — och fyra är bättre, mätt i alla riktningar från stolpen — och mätt i tre dimensioner, inte bara längs marken. En gren som sitter högre än mataren räknas som närmare än måttbandet visar. Gå över cirkeln på nytt efter snöfall och efter en säsongs häckväxt; båda flyttar språngbrädorna inåt.
Är en ekorrsäker fågelmatare verkligen ekorrsäker? Viktavstängda modeller kommer närmast, men de är mekanik och beter sig därefter: fjädern måste vara rätt ställd, och is eller fuktigt frö i luckan sätter den ur funktion mitt i kylan. Kontrollera den lika ofta som du fyller på. Ingen matare kompenserar för fel placering.
Gnager ekorren sönder själva fågelmataren? Ja, om den kommer åt. Foderrör i plast och matarhus i tunn plywood får gnagmärken kring öppningarna redan första säsongen, och hålet växer tills fröet rinner ut. Välj matare med metallbeslag runt öppningarna, eller foderrör helt i metall om ekorren redan är etablerad i trädgården.
Är det tillåtet att fånga eller avliva ekorren? Ekorren har ingen allmän jakttid i Sverige, men den omfattas av skyddsjakt på enskilds initiativ. Enligt jaktförordningen (1987:905) bilaga 4 punkt 2 får ekorre som kommer in på gården eller i trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet jagas 1 juli–30 juni, alltså året runt, utan något myndighetsbeslut. Rätten tillkommer jakträttshavaren, och enligt 26 § jaktförordningen dessutom den som avses i 23 § första stycket jaktlagen (1987:259) — den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där. En hyresgäst, arrendator eller bostadsrättsinnehavare med egen trädgård omfattas alltså också. Praktiken är snävare än regeln: skjutning inom detaljplanelagt område styrs av kommunala ordningsföreskrifter och kräver normalt tillstånd, och enligt 30 § jaktlagen får bara de jaktmedel användas som regeringen föreskriver, med rätt för regeringen att kräva godkänd typ. Jakten ska dessutom enligt 27 § jaktlagen bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Åtgärderna i den här artikeln handlar därför uteslutande om att utestänga djuret från fodret.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.