Havsfåglar i Sverige — tärnor och sjöfåglar

Liten och elegant tärna med röd näbb med svart spets och djupt kluven stjärt. Djupdyker spektakulärt och lyfter med ett genomträngande "kri-err". Häckar på låga klippskär och holmar längs hela kusten från maj till juli.

Stor tärna — nästan lika stor som en skrattmås. Svart näbb med gul spets, svart mössa, helvit undersida. Häckar i kolonier på låga, sandiga öar, framförallt i Skåne, Blekinge, på Gotland och i Halland. Ovanligare än fisktärnan men lättare att se på nära håll vid häckningskolonier.

Stor trut med svart rygg och vingovansida, vit undersida och gula ben. Ropet "kyow" är karaktäristiskt. Häckar i kolonier på skär och små öar längs kusterna. Smäckrare byggd än havstruten, med en vingbredd på cirka 120 cm.

Nordens vanligaste och mest utbredda mås. Ljusgrå ovansida, rosa ben, gul näbb med röd prick. Häckar vid kust, insjöar och på byggnader. Generalist och allätare som ses i hamnar, vid fiskebåtar och på soptippar.

Skärgårdens mest karaktäristiska fågel. Hanen svart och vit med grönaktig nacke och den kilformade näbbryggen som är unik för arten. Honan vackert mörkbrun med fin fjällning. Häckar i stora kolonier i yttre skärgårdsöar, ofta nära måskolonier för skydd.

Storskarv

Stor svart fiskätare som häckar i klippkolonier längs hela kusten. Karaktäristisk flyg med utsträckt hals och trubbig stjärt. Torkar vingarna med utsträckta armar efter dykning — ett välkänt inslag i kustbilden. Kolonihäckare som kan bilda kolonier med tusentals par.

Hanen har långa uppsvängda stjärtfjädrar i vinterdräkt och kontrastfull svart och vit dräkt med rosaband på näbben. Anländer till svenska kuster i oktober och ses i stora flockar på öppet hav. Häckar sommartid sparsamt vid fjällsjöar från Härjedalen till nordligaste Lappland.

Stor dykfågel med gåsliknande proportioner. Vacker häckningsdräkt med grå hjässa, svart strupe och rutig svartvit rygg. I vinterdräkt gråvit med mörk rygg. Häckar vid näringsfattiga klarvattensjöar i nästan hela landet och är vintergäst längs kusterna. Har ett distinkt, stönande och klagande läte vid häckningssjön.

Mindre och smalare än storlommen. Rödbrunt strupmärke i sommardräkt, enformig mörk rygg. I vinterdräkt svårare att skilja från storlom — storleken och den smalare näbben är nyckelkaraktärerna. Häckar vid nordliga myrtjärnar, ses längs kuster under vintermånaderna.

Tobisgrissla

Svart och vit alkaförmad fågel som ses i skärgårdar och havsvikar under vinter. Häckar nästan uteslutande på öar längs de svenska kusterna, flest i norra Bottenhavet och Norra Kvarken. Karaktäristiskt rött inuti munnen syns vid gäspning. Dyker djupt och är utmärkt simmare.

Vilka havsfåglar häckar i Sverige?

De vanligaste häckande havsfåglarna i Sverige är fisktärna, kentsk tärna, silltrut, gråtrut, ejder och storskarv. Ejdern häckar i stora kolonier i ytterskärgården längs hela kusten. Fisktärnan häckar på låga klipp­skär och holmar från Bohuslän till Norrlandskusten.

Vad är skillnaden mellan fisktärna och kentsk tärna?

Fisktärnan (Sterna hirundo) är liten och elegant med röd näbb med svart spets och djupt kluven stjärt. Den kentska tärnan (Thalasseus sandvicensis) är avsevärt större, med helvit undersida, svart näbb med gul spets och en stadigare, mindre fladdrig flykt. Kentsk tärna är också ovanligare och häckar framförallt i Skåne, Blekinge, på Gotland och i Halland.

Var ser man alfågel i Sverige?

Alfågeln är en vintergäst som anländer till svenska kuster i oktober–november. De största koncentrationerna finns i Östersjön — Öresund, Blekinge skärgård och Gotlands kust kan hysa tiotusentals individer. Sommartid häckar alfågeln sparsamt vid fjällsjöar från Härjedalen till nordligaste Lappland.

Hur skiljer man storlom från smålom?

I sommar­dräkt är storlommen (Gavia arctica) distinkt: grå hjässa och svart strupe, rutig svartvit rygg. Smålommen (Gavia stellata) är mer diskret — rödbrunt strupmärke, enfärgad mörk rygg. I vinterdräkt är båda grå och vita, men storlom är något större, har tjockare huvud och starkare näbb.