Gulhämpling (Serinus serinus)

Liten centraleuropeisk fink, 11–12 cm, med gul panna och bröst. Häckar sällsynt i Skåne, ses i Halland och på Öland. Fakta och läten om Gulhämpling.

Slug: `/art/gulhamling` · Kategori: Tättingar

Snabba fakta om gulhämpling

Kategori: Finkar
Latinskt namn: Serinus serinus
Engelskt namn: European Serin
Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
Förekomst: Tillfällig gäst — uppträder oregelbundet, ofta enstaka fynd per år.
Fältkännetecken: Gulhämplingen är bara 11–12 cm lång med ett vingspann på 18–20 cm — en av de allra minsta finkarna i Sverige.

Fördjupa dig i gulhämpling

Slug: /art/gulhamling · Kategori: Tättingar

Gulhämplingen är en av Europas minsta finkfåglar och en relativt ny gäst i den svenska fågelfaunan. Arten expanderar norrut och ses nu regelbundet i Skåne, där enstaka par häckar.

Kännetecken

Gulhämplingen är bara 11–12 cm lång med ett vingspann på 18–20 cm — en av de allra minsta finkarna i Sverige. Hanen är iögonfallande: klart gul panna, bröst och övergump kontrasterar mot en mörkt streckad rygg och sidor. Näbben är kort, liten och trubbig — typiskt fröätande. Honan är mattare och kraftigt streckad utan hanens gula prakt. Svansen är kort och kluven. I flykten syns ett gult övergumpfält tydligt mot den mörka ryggen, ett bra fältkännetecken.

Läte

Sången är ett intensivt, klirrande virvlande av höga toner — som om glasbit gnider mot glas — utfört i snabb, oavbruten ström. Hanen sjunger ofta från toppen av ett barrträd. Locklätet i flykt är ett kort, gnissligt "trrullit" eller "tirri". Sången bär överraskande långt för en så liten fågel.

Utbredning

Gulhämplingens nordligaste fasta förekomster finns i Danmark, norra Tyskland och Benelux, medan utbredningskärnan ligger längre söderut i Mellan- och Sydeuropa. I Sverige häckar arten sällsynt i Skåne och ses under sträck i Halland, Blekinge och på Öland. Förekomsten i Sverige har ökat successivt sedan 1980-talet, sannolikt kopplat till klimatförändringar. Enstaka individer övervintrar i södra Sverige.

Habitat

Gulhämplingen föredrar öppna, halvöppna miljöer med höga barrträd för häckning: parker, kyrkogårdar, trädgårdar, alléer och villakvarter med bok- eller granträd. Den trivs i miljöer med frörika ogräsväxter, som brynzoner och ruderatmark.

Beteende och föda

Gulhämplingen söker föda på marken och i låg vegetation, framför allt små frön från ogräs som lomme, svinmålla och nässlor. Utanför häckningstid rör sig arten i lösa grupper, ibland tillsammans med hämplingar och grönsiskor.

Häckning

Boet är litet och välbyggt, placerat högt i ett barrträd, ofta en gran. Kullen består av 3–4 ägg. En till två kullar per säsong.

Förväxlingsarter

Grönsiska — något större, längre stjärt, tydligare gult ögonstreck, grönare ton.
Grönfink — betydligt större och kraftigare näbb, mer enhetligt grön.
Steglits — tydligt rött, vitt och svart ansiktsmönster, ingenstans att förväxla närbild.

Var hittar du gulhämpling?

Du kan se gulhämpling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

Arten gulhämpling följs av Fågelkartan löpande genom Artportalens datafeed. Bläddra till aspektsidorna för djupare info om utseende, läte och beteende, eller besök artguiden om du vill jämföra med liknande arter. Vi uppdaterar artprofilerna i takt med att SLU Artdatabanken släpper ny rödlistning eller taxonomiska revisioner.