Sidensvansen ankommer i oktober–november i stora flockar och äter rönnbär. Rosabeige med kammtofs och gula och röda fjäderspetsar. Utforska på Fågelkartan.
Slug: `/art/sidensvans` · Kategori: Sidensvansfåglar
Slug: /art/sidensvans · Kategori: Sidensvansfåglar
Sidensvansen (Bombycilla garrulus) är en rosabeige, tofsprydd fågel som i stora vinterflockar fyller städernas rönnbärsträd. Det surrande, klingande lätet och de röda, vaxlika fjäderspetsarna gör arten lätt att känna igen. Den tillhör familjen sidensvansar och är en av vinterns mest uppskattade fåglar i trädgårdar och parker.
Sidensvansen är ungefär 18–21 cm lång med ett vingspann på cirka 32–35 cm och en vikt på omkring 50–75 g, alltså i samma storleksklass som en stare. Kroppen är mjukt rosabeige med en framträdande tofs på hjässan och en svart ögonmask som löper ut i en spets. Stjärtspetsen är gul, och vingen är svartvit med gula och vita teckningar. På vingpennorna finns små röda, vaxlika utskott som gett arten dess namn. Den fylliga, mjuka och silkeslena fjäderdräkten gör fågeln omisskännlig, och i flykten ger den ett kompakt, starliknande intryck.
Sidensvansen har ett karakteristiskt, ihållande surrande och klingande läte som ofta återges som ett tunt "sirrr". Från en flock hörs ett samlat, klockliknande och tinkelande ljud som är ett av vinterns mest karakteristiska fågelläten. Lätet hör man ofta innan man ser fåglarna.
Sidensvansen häckar i barrskogarna i norra Sverige. Det svenska häckbeståndet varierar mellan åren, och arten klassas som livskraftig (LC). Mest känd är den dock som vintergäst: under hösten och vintern uppträder den i hela landet, ofta i stora flockar. Antalet fåglar som når södra Sverige växlar kraftigt mellan åren och styrs av tillgången på bär i norr – år med dålig bärtillgång driver stora mängder söderut i så kallade invasioner.
Sidensvansen häckar i den nordliga barrskogen och bygger ett skålformat bo av kvistar, lavar och mossa, ofta nära toppen av en gran. Kullen omfattar vanligen omkring 5 ägg. Under häckningssäsongen lever fågeln till stor del av insekter, som den skickligt fångar i luften, vilket skiljer sig från den bärdominerade vinterdieten.
Vintertid lever sidensvansen nästan helt av bär, framför allt rönnbär, men även oxel, hagtorn, häggbär och fallfrukt som äpplen. En hungrig flock kan på kort tid tömma ett helt bärträd. Under häckningssäsongen är insekter en viktig föda. Jästa, övermogna bär kan tidvis göra fåglarna lätt berusade, vilket ibland leder till att de flyger in i fönster. En enda flock kan på några dagar tömma alla rönnar i ett bostadsområde, varefter den drar vidare till nästa plats med god bärtillgång.
Sidensvansen ses bäst under perioden oktober till mars i parker, trädgårdar och längs gator med rönnar, oxlar och fruktträd, även mitt inne i städer. De största flockarna uppträder under invasionsår med god bärtillgång. Lyssna efter det surrande, klingande lätet, som ofta avslöjar en flock innan den syns högt uppe i ett bärträd.
Ingen direkt — tofs och röda "sidenspetsar" är unika.
Varför heter arten sidensvans? De röda spetsarna på vingarna påminner om sidenstjärnor eller sigillacklade detaljer.
Var ser jag sidensvansar? Parker med rönn/äpple oktober–mars. Stora invasioner vid rika rönnbärsår.
Kan sidensvansar bli berusade? Ja — jästa bär orsakar ibland "berusade" fåglar som kraschar i fönster.
Artdatabanken, SOF BirdLife Sverige, Artportalen.
Senast uppdaterad: 2026-04-14.
Du kan se sidensvans på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa sidensvans både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.