Piplärkor i Sverige – ängspiplärka, trädpiplärka m.fl.
Piplärkorna i Sverige är små, streckade bruna tättingar som skiljs på läte och miljö: ängspiplärka (vanligast, öppen mark), trädpiplärka (skogsbryn och gläntor), skärpiplärka (mörk, klippig kust), rödstrupig piplärka (fjäll, tegelröd strupe i sommardräkt) och fältpiplärka (stor, sandbeige, mycket sällsynt).
Vilka piplärkor finns i Sverige? Så skiljer du ängspiplärka, trädpiplärka, skärpiplärka, fältpiplärka och rödstrupig piplärka på läte, dräkt och miljö.
Piplärkor är en grupp små, streckade och oansenligt bruna tättingar i familjen ärlor (Motacillidae). De är lätta att missa i fält men avslöjar sig ofta på sin karakteristiska sångflykt, där fågeln stiger snett uppåt och sedan glider ner mot marken med utfällda vingar som en liten fallskärm. I Sverige förekommer flera arter, som lättast skiljs åt på läte, val av livsmiljö och detaljer i dräkten snarare än på färgen.
Ängspiplärkan (Anthus pratensis) är den vanligaste och häckar på öppen mark som ängar, hedar, myrar och fjällvidder. Trädpiplärkan (Anthus trivialis) är knuten till gläntor och skogsbryn och sångflyger gärna från en trädtopp. Skärpiplärkan (Anthus petrosus) är mörkare och kraftigare och lever i den klippiga strandzonen längs kusten. I fjällen häckar den rödstrupiga piplärkan (Anthus cervinus), som i sommardräkt får en tegelröd anstrykning på strupen. Fältpiplärkan (Anthus campestris) är en stor, sandbeige art på torr, öppen mark och är en av landets sällsyntaste häckfåglar.
Eftersom flera arter är mycket lika varandra är lätet ofta det säkraste kännetecknet. Ängspiplärkan har ett tunt, gnisslande läte medan trädpiplärkans sång är kraftfullare och mer melodisk. Var fågeln ses – öppen äng, skogsbryn, klippstrand eller fjäll – ger också starka ledtrådar till vilken piplärka det rör sig om.
Är du ny på sidan? Kolla in vår nybörjarguide för en steg-för-steg-introduktion till svensk fågelskådning, eller testa kunskaperna i fågelquizet. För att se vad som rapporterats senast i din region, använd utforska-sidan eller välj rätt kommun.
Vanliga frågor
Vilka piplärkor finns i Sverige?
I Sverige förekommer flera piplärkor. De regelbundna är ängspiplärka (vanligast, öppen mark och fjäll), trädpiplärka (skogsgläntor och bryn), skärpiplärka (klippig kust), rödstrupig piplärka (fjällen) och fältpiplärka (torr öppen mark, mycket sällsynt). Ängspiplärkan och trädpiplärkan är de man oftast stöter på.
Hur skiljer man ängspiplärka från trädpiplärka?
De är mycket lika till utseendet och skiljs säkrast på läte och miljö. Trädpiplärkan hörs och ses vid skogsbryn och gläntor och sångflyger gärna från en trädtopp med kraftfull, melodisk sång. Ängspiplärkan håller till på öppna ängar, hedar och fjäll och har ett tunnare, mer gnisslande läte. Trädpiplärkan verkar ofta något kraftigare byggd.
Är piplärkor och ärlor samma sak?
De tillhör samma familj, ärlor (Motacillidae), men är olika grupper. Piplärkorna (släktet Anthus) är streckade och oansenligt bruna, medan ärlorna – som sädesärla, gulärla och forsärla – är mer kontrastrikt tecknade och har längre stjärt som de vippar med. Piplärkorna känns igen på sin fallskärmsliknande sångflykt.
Vad är en piplärkas sångflykt?
Sångflykten är piplärkornas typiska spelbeteende. Fågeln stiger snett uppåt från marken eller en sittplats medan den sjunger, och glider sedan ner igen med utfällda vingar och stjärt som en liten fallskärm. Beteendet är särskilt tydligt hos ängspiplärka och trädpiplärka och är ett bra kännetecken på att det är en piplärka man ser.
Vilken piplärka har röd strupe?
Det är den rödstrupiga piplärkan (Anthus cervinus), som häckar i de svenska fjällen. I sommardräkt, tydligast hos hanen, har den en tegelröd till rosaröd anstrykning på strupe och bröst – något ingen annan svensk piplärka visar. I höst- och vinterdräkt saknas den röda tonen och arten är då kraftigt och kontrastrikt streckad.
Var ser man skärpiplärka?
Skärpiplärkan lever i den klippiga strandzonen längs kusten och ses ofta på skär, klippor och stenstränder nära vattnet. Den är mörkare och kraftigare än ängspiplärkan och känns igen på de mörkt grå benen. Till skillnad från många andra piplärkor stannar en del skärpiplärkor vid kusten även vintertid.