Skedanden (Spatula clypeata) är en av våra mest iögonfallande simänder. Hanen har grönt huvud, vitt bröst och rödbrun kroppssida, och båda könen har en stor, skedformad näbb som är artens främsta kännetecken.
Anden med enorm spadformig näbb och 110 lameller per sida som filtrerar plankton. 1 000–3 000 par i Sverige. Hornborgasjön, Tåkern och Kvismaren april–augusti.
Egenskap Värde ------ Längd 44–52 cm Vingspann 73–82 cm Häckande par i Sverige cirka 1 900 (2018) Rödlistning (SE) LC – Livskraftig (flyttad från NT i Rödlista 2025) Ägg per kull oftast 9–11 (6–14) Vinterkvarter huvudsakligen Västeuropa och kring Medelhavet
Skedanden (Spatula clypeata) är en av våra mest iögonfallande simänder. Hanen har grönt huvud, vitt bröst och rödbrun kroppssida, och båda könen har en stor, skedformad näbb som är artens främsta kännetecken. Enligt Sveriges fåglar 2022 häckade omkring 1 900 par i Sverige år 2018, främst vid grunda, näringsrika vatten och på strandängar. Skedanden är klassad som livskraftig (LC) i Rödlista 2025.
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Längd | 44–52 cm |
| Vingspann | 73–82 cm |
| Häckande par i Sverige | cirka 1 900 (2018) |
| Rödlistning (SE) | LC – Livskraftig (flyttad från NT i Rödlista 2025) |
| Ägg per kull | oftast 9–11 (6–14) |
| Vinterkvarter | huvudsakligen Västeuropa och kring Medelhavet |
Skedanden är specialiserad på både föda och födosök, och näbben skiljer sig tydligt från de flesta andra simänders. Dess lameller är mycket finare än hos släktingarna. Fågeln för näbben från sida till sida strax under vattenytan eller genom bottenmaterialet och silar på så sätt fram även mycket små partiklar. Artfakta jämför principen med hur bardvalar äter.
Skedanden är därmed beroende av grunda, näringsrika vatten där det finns gott om sådan föda. Den söker också föda på djupare och öppet vatten, men häckar helst där det är grunt.
Skedänder födosöker ofta genom att "beta" i vattenvegetation och sila vatten. Utanför häckningstiden ses de i par eller små flockar, och de är inte lika sociala som många andra simänder (svenska Wikipedia).
Skedanden är tydligt mindre än gräsanden, och den spadformade näbben gör att fågeln ser framtung och långsträckt ut, både på vattnet och i luften. Näbben syns på långt håll och är det säkraste kännetecknet.
Skedanden är en förhållandevis tyst fågel. Hanens lockläte är ett knackande "tok-tok", medan honan har ett kvackande läte som liknar gräsandens (svenska Wikipedia). Inspelningar finns på xeno-canto.
Skedanden häckar över stora delar av Götaland och Svealand samt längs Norrlandskusten, men är överlag sällsynt och lokal. Vanligast är den på Öland, Gotland och i delar av Mälardalen. I övriga Götaland och Svealand häckar den sällsynt till sparsamt, med en viss koncentration till de östra landskapen. Längs Norrlandskusten är den något talrikare i flacka kustnära delar av Västerbotten och särskilt Norrbotten. Artfakta anger Gotland som det talrikaste området, med cirka 210 par. I Norrlands inland är skedanden mycket sällsynt, men helt regelbunden, och den saknas helt i Härjedalen och stora delar av Lappland.
Utbredningen är ojämn, med tyngdpunkt där det finns näringsrika slättsjöar, strandängar eller grunda kustområden. Vid kusterna finns arten ofta nära mås- och tärnkolonier, och i Stockholms skärgård förekommer den från innerskärgården och ut i skärgårdshavet.
Bestånd och trend: Sveriges fåglar 2022 anger 1 900 par år 2018. Under de senaste 20 åren (2002–2021) är förändringen −50 procent och under de senaste 10 åren (2012–2021) +97 procent, men ingen av dem är statistiskt säkerställd och variationen mellan åren är stor. Rödlista 2025 skattar antalet reproduktiva individer till 3 600 (2 400–4 800) och beskriver beståndet som varierande men långsiktigt stabilt enligt Svensk fågeltaxering, medan spontanrapporteringen i Artportalen antyder en svag minskning. Därför har arten flyttats från nära hotad (NT) till livskraftig (LC). Artfakta bedömer att beståndet minskade under senare delen av 1900-talet, främst när hävdade strandängar försvann.
Globalt: skedanden har en mycket vid utbredning på norra halvklotet och är klassad som livskraftig (LC) globalt.
Häckmiljö: främst grunda, näringsrika vatten med rik flytblads- och undervattensvegetation. I Sverige finns den ofta vid näringsrika sjöar med översvämmade strandängar och tuviga mader, helst betade, och där det också finns bestående sänkor och diken med vatten. Öppna strandängar är inget absolut krav, och skedanden kan också häcka i skogsomgärdade sjöar så länge det finns grunt och skyddat vatten. Vid kusten finns den oftast i flacka områden med betade strandängar och små dammar.
Häckning: skedanden återvänder till häckplatserna i mitten av april eller början av maj och häckar ungefär två veckor därefter. Honan lägger boet på marken vid vattnet, gömt i högt gräs eller bland vass, och värper oftast 9–11 ägg (6–14 förekommer). Ruvningen tar 22–23 dygn. Kläckta ungar lämnar boet snart och hittar mat på egen hand, medan honan håller ihop och vakar över dem. De är flygga efter 40–55 dygn. Skedanden lägger bara en kull per år, men lägger om ifall boet plundras, och blir könsmogen vid ett års ålder.
Skedanden är en flyttfågel. Enligt Artfakta ligger vinterkvarteren huvudsakligen i Västeuropa och kring Medelhavet, och arten återkommer till häckplatserna i mitten av april eller början av maj.
Det mesta av födan kommer från djurriket, till exempel småkräftor, snäckor och musslor samt insekter och larver som lever i vatten. Därtill äter fågeln växtdelar, bland annat frön från vattenväxter och gröna blad.
Det största hotet i Sverige är att strandängar växer igen när betet upphör. Födosöket har dessutom blivit sämre i många grunda, näringsrika slättsjöar, där vassen har brett ut sig i täta, enhetliga bestånd. Orsaker är bland annat ökad näringstillförsel från jordbruksmark och i vissa fall, som Mälaren, reglering av vattenståndet. Mink är ett problem på många annars bra häckplatser. Jakten har enligt Artfakta förmodligen bara marginell betydelse för det svenska beståndet.
| Art | Skillnad |
|---|---|
| Gräsand | Större, normal näbb, hanen har grönt huvud men brunt bröst. |
| Kricka | Mycket mindre, normal näbb, hanen har rödbrunt huvud med grönt ögonband. |
| Snatterand | Liknande storlek, normal näbb, hanen är gråbrun och vit. |
| Bläsand | Hanen har gulbrunt huvud med vit panna och kortare näbb. |
| Stjärtand | Hanen har lång stjärt, slank kropp och normal näbb. |
Spadnäbben avslöjar skedanden även när dräkten är oansenlig.
Hur ser en skedand ut? Hanen har grönt huvud, vitt bröst, rödbruna kroppssidor, gult öga och en stor, spadformad näbb. Honan är beigebrun och vattrad med samma stora näbb. Längden är 44–52 cm och vingspannet 73–82 cm.
Varför har skedanden så stor näbb? Näbben fungerar som ett fint filter. Genom att föra den från sida till sida under ytan silar anden fram små kräftdjur, insektslarver och andra småpartiklar. Därför behöver arten grunda, näringsrika vatten.
Var ser jag bäst skedand i Sverige? Arten är vanligast på Öland, Gotland och i delar av Mälardalen, och den finns lokalt längs Norrlandskusten. Leta efter den stora, spadformade näbben.
Hur låter en skedand? Hanen har ett knackande "tok-tok" och honan ett kvackande läte, men arten är förhållandevis tyst. Lyssna på xeno-canto.
Är skedanden hotad? Nej. Den är klassad som livskraftig (LC) i Rödlista 2025, efter att tidigare ha varit nära hotad (NT). Den är också livskraftig globalt. Antalet par i Sverige var omkring 1 900 år 2018.
När kommer skedänderna till Sverige? I mitten av april eller början av maj. Vinterkvarteren ligger huvudsakligen i Västeuropa och kring Medelhavet.
Hur många ägg lägger en skedand? Oftast 9–11 ägg (6–14 förekommer). De ruvas i 22–23 dygn och ungarna är flygga efter 40–55 dygn.
Aktuella skedand-observationer på fagelkartan.se →
Senast uppdaterad: 2026-10-15.
Källor:
Du kan se skedand på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
Fågelkartans artprofil för skedand bygger på offentliga observationer från Artportalen samt redaktionellt granskad faktatext. Använd aspektlänkarna ovan för att läsa mer om läte, häckning, föda och flyttning, eller bläddra till artguiden för fler arter i samma familj. All data uppdateras dagligen från SLU Artdatabankens öppna API.
Rovfåglar, sjöfågel och vadare ses ofta på långt avstånd — över vatten, myrar och öppna marker. En handkikare är grunden, och vid sträcklokaler och fågeltorn gör en tubkikare stor skillnad.