Gulhämplingen (Serinus serinus) är en liten, gulgrön och tätstreckad fink med ett snabbt, surrande sångläte. I Sverige är den en sällsynt häckfågel som är starkt hotad (EN) i Rödlista 2025.
Europas minsta fink — liten, gulgrön och tätstreckad med surrande sång. Sällsynt gäst i södra Sverige. Fakta, kännetecken och läten.
Gulhämplingen (Serinus serinus) är en liten, gulgrön och tätstreckad fink med ett snabbt, surrande sångläte. I Sverige är den en sällsynt häckfågel som är starkt hotad (EN) i Rödlista 2025.
Gulhämplingen tillhör finkfamiljen, och dess närmaste släkting är kanariesiskan, den vilda formen av kanariefågeln. Arten har under 1900-talet spridit sig norrut i Europa och finns i Sverige vid sin nordgräns. Det europeiska beståndet har på 2000-talet minskat i Tyskland och Polen, och i Danmark är arten akut hotad med bara två häckande par (SLU Artdatabanken 2025). Hos oss häckar den i Skåne, och enstaka fåglar ses regelbundet längre norrut.
Gulhämplingen är mycket liten, omkring 11–11,5 cm lång och 11–13 gram tung enligt svenska Wikipedia. Fjäderdräkten är gulgrön och kraftigt mörkstreckad. Hannen har lysande gult på panna, bröst och övergump, medan honan är mattare och mer streckad. Näbben är kort, kraftig och trubbig, anpassad för små frön.
Sången består av upprepade, raspiga fraser som framförs från toppen av ett ganska högt träd. Den har jämförts med två glasskivor som gnids mot varandra. Locklätet är en utdragen, steglitsliknande drill som ofta hörs i flykten (svenska Wikipedia).
Gulhämplingen föredrar öppna, soliga miljöer. Huvuddelen av det svenska beståndet finns i östra och sydöstra Skåne, där den häckar i sandtallskog, trädgårdar och parker. Kärnområdet har på 2000-talet flyttat sig från Åhustrakten söderut mot landskapets sydöstra delar. En viss ökning verkar ha skett under de senaste tio åren, och arten ses numera årligen i Blekinge, längs Smålandskusten, på Öland och i Halland (SLU Artdatabanken 2025). Antalet häckande par uppskattades till omkring 100 år 2021, med en ökande trend (Sveriges fåglar 2022). Rödlista 2025 skattar antalet reproduktiva individer till 220 och placerar arten i kategorin starkt hotad (EN, kriterium D), bland annat på grund av den negativa utvecklingen runt södra Östersjön. Första svenska häckningen noterades vid Falsterbo 1942, och regelbunden häckning har förekommit sedan 1958 nära Åhus (svenska Wikipedia). För andra finkar, se gruppen finkar.
Honan bygger ett skålformat bo av rottrådar och bast i ett träd. Hon lägger tre till fem ägg och ruvar dem ensam i 12–14 dagar, och ungarna lämnar vanligen boet efter 14–16 dagar (svenska Wikipedia).
Födan består mest av frön, och under häckningstiden äts även insekter. Ungarna matas med delvis nedbrutna frön (svenska Wikipedia).
Den häckar framför allt i östra och sydöstra Skåne, i sandtallskog, trädgårdar och parker. Den ses numera även årligen i bland annat Blekinge, på Öland och i Halland. Arten är sällsynt.
Leta efter en mycket liten, gulgrön och tätstreckad fink med kort, trubbig näbb och en lysande gul övergump.
Nej. Beståndet uppskattades till omkring 100 par 2021, och arten är starkt hotad (EN) i Rödlista 2025.
Utforska var gulhämplingen rapporterats och följ observationer på kartan.
Källor:
Du kan se gulhämpling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.
På Fågelkartan kan du följa gulhämpling både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.
I skog och mark är en bra handkikare den viktigaste utrustningen — de flesta fågelskådare väljer en 8×42.