Gulhämpling (Serinus serinus)

Snabba fakta om gulhämpling

• Kategori: Finkar
• Latinskt namn: Serinus serinus
• Engelskt namn: European Serin
• Rödlistning (IUCN): LC – Livskraftig
• Förekomst: Tillfällig gäst — uppträder oregelbundet, ofta enstaka fynd per år.
• Fältkännetecken: Gulhämplingen är mycket liten, omkring 11–12 cm lång, vilket gör den till Europas minsta fink.

Fördjupa dig i gulhämpling

• Läten och sång
• Häckning

Slug: /art/gulhampling · Kategori: Finkar

Gulhämplingen (Serinus serinus) är Europas minsta fink — en liten, gulgrön och tätstreckad fågel med ett snabbt, surrande sångläte.

Om arten

Gulhämplingen tillhör finkfamiljen och är nära släkt med kanariefågeln. Den har sin huvudsakliga utbredning i södra och mellersta Europa, där den är stannfågel eller kortflyttare, och har under det senaste seklet utvidgat sitt häckningsområde norrut. I Sverige befinner arten sig vid sin nordgräns och uppträder fåtaligt och oregelbundet, främst i de sydligaste landskapen. Globalt är gulhämplingen klassad som livskraftig (LC), även om de europeiska bestånden på senare tid har minskat.

Kännetecken

Gulhämplingen är mycket liten, omkring 11–12 cm lång, vilket gör den till Europas minsta fink. Fjäderdräkten är gulgrön och kraftigt mörkstreckad. Hannen har lysande gult på panna, bröst och övergump, medan honan är mattare och mer streckad. Näbben är kort, kraftig och trubbig, anpassad för små frön. Den korta, kluvna stjärten och den gula övergumpen syns tydligt när fågeln lyfter.

Läte

Sången är karaktäristisk: ett mycket snabbt, glasartat och surrande kvitter som ofta framförs från en hög sittplats eller under en fladdrande sångflykt. Locklätet är ett ljust, rullande "tirrillillit".

Utbredning och förekomst i Sverige

I Sverige är gulhämplingen en sällsynt gäst och tillfällig häckfågel, med de flesta fynden i Skåne och längs sydkusten. Antalet observationer varierar mellan åren, och häckning konstateras bara enstaka gånger. Arten ses oftast under vår och sommar i parker, trädgårdar och annan halvöppen, trädrik miljö. För andra finkar, se gruppen finkar.

Häckning

Gulhämplingen bygger ett litet, prydligt skålformat bo högt i ett barr- eller lövträd, ofta i parkmiljö. Honan lägger vanligen 3–5 ägg och kan få två kullar under en gynnsam säsong. I Sverige är häckningar mycket fåtaliga och knutna till de allra sydligaste delarna av landet.

Föda

Födan består till största delen av små frön från örter, träd och buskar, och under häckningstid även av insekter som ges till ungarna. Gulhämplingen söker föda både i träd och på marken.

Förväxlingsarter

• Grönsiska — större, kraftigare streckad och med längre näbb.
• Hämpling — saknar den gula övergumpen och har grårött på huvudet.

Vanliga frågor

Var kan man se gulhämpling i Sverige?

Gulhämplingen ses säkrast i Skåne och längs sydkusten under vår och sommar. Den är sällsynt och uppträder oregelbundet.

Hur känner man igen en gulhämpling?

Leta efter en mycket liten, gulgrön och tätstreckad fink med kort, trubbig näbb och en lysande gul övergump.

Är gulhämplingen vanlig i Sverige?

Nej. Arten är en sällsynt gäst och tillfällig häckfågel vid sin nordliga utbredningsgräns.

Se gulhämpling nära dig

Utforska var gulhämplingen rapporterats och följ observationer på kartan.

Källor

• Wikipedia: Gulhämpling

Var hittar du gulhämpling?

Du kan se gulhämpling på fågellokaler runt om i Sverige. Använd länssidorna eller kommunsidorna för att se var arten rapporterats senast i ditt område, eller bläddra bland fågellokalerna för att hitta produktiva platser.

På Fågelkartan kan du följa gulhämpling både via realtidsobservationer från Artportalen och via redaktionella artbeskrivningar. Använd aspektlänkarna ovan för fokuserad läsning om läte, häckning eller föda — eller utforska närbesläktade arter via artguiden. Faktan kompletteras kontinuerligt baserat på SLU Artdatabankens öppna data.

Liknande arter i kategorin finkar

• Bändelkorsnäbb
• Bergfink
• Bofink
• Domherre
• Gråsiska