Fågelkartan · publicerad 2026-09-17 · 14 min läsning
Grågåsen toppar i september, skogsgåsen fyller slättsjöarna i oktober och ligger kvar i januari. Så ser gässträcket ut i Sverige, art för art och dygnet…
Oktober är den månad då flest gäss räknas i Sverige, men arterna toppar vid olika tidpunkter, och för ett par av dem ligger toppen i januari. Antalen nedan kommer från de nationella gåsinventeringarna, som Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet genomför med stöd av Naturvårdsverket i september, oktober och januari. Säsongen 2023/2024 räknades 470 236 gäss i oktober och 184 518 i januari (Haas 2025).
Åtta gåsarter rör sig genom Sverige varje höst, och var och en följer sin egen kalender. Grågåsen är talrikast redan i september, vitkindade gäss kommer i stora antal i oktober, och i oktober fylls slättsjöarna i Mellansverige av sädgäss som sedan blir kvar långt in på vintern. Lägger man dessutom på dygnsrytmen, med sömn på vatten och mat på åker, blir det tydligt varför två skådare kan besöka samma sjö samma vecka och komma hem med helt olika upplevelser. Den ena stod där i gryningen, den andra vid lunch. Grunderna i hur sträck fungerar finns i guiden till fågelsträck i Sverige.
Oktober är den månad då flest gäss räknas i Sverige, men arterna toppar vid olika tidpunkter, och för ett par av dem ligger toppen i januari. Antalen nedan kommer från de nationella gåsinventeringarna, som Svensk Fågeltaxering vid Lunds universitet genomför med stöd av Naturvårdsverket i september, oktober och januari. Säsongen 2023/2024 räknades 470 236 gäss i oktober och 184 518 i januari (Haas 2025).
| Art | Rör sig i Sverige | Toppräkning 2023/24 | Typisk roll |
|---|---|---|---|
| Grågås | Mars–okt, ett fåtal övervintrar | Sept | Häckfågel, allt fler övervintrar |
| Vitkindad gås | Sept–okt, ökande vinterantal | Okt | Häckfågel plus genomflyttare i massor |
| Bläsgås | Okt–jan | Jan (obetydlig skillnad mot okt) | Fåtalig; i januari främst i Skåne |
| Spetsbergsgås | Sept–okt, rastar även på våren | Okt | Fåtalig rastare med tyngdpunkt i Närke |
| Skogsgås | Sept–jan | Okt för sädgäss totalt (75 397, varav 44 221 ej artbestämda); jan 57 927 sädgäss, 52 437 av dem skogsgäss | Häckfågel (VU) och talrikaste gås i januari 2024 |
| Tundragås | Okt, enstaka in på vintern | Okt | Fåtalig rastare, tyngdpunkt Östen i Västergötland |
| Prutgås | Slutet av maj samt sept–okt | Sept (11 räknade; inga i okt och jan) | Kustbunden genomflyttare |
| Kanadagås | Året runt, många blir kvar | Jan | Införd häckfågel, till stor del kvar på vintern |
Grågåsen häckar vid sjöar och våtmarker samt på stränder och skär längs alla kuster (Artfakta), och den är den gås de flesta svenskar faktiskt ser. Enligt svenska Wikipedia ses den i Sverige mest mellan mars och oktober. Vid septemberinventeringen 2023 räknades 220 538 grågäss, fler än någon annan gåsart under hela säsongen. De största ansamlingarna fanns vid Tåkern (20 200) och Hjälstaviken (15 000), och i oktober hade antalet sjunkit till 165 604 (Haas 2025).
Svenska grågäss övervintrar enligt svenska Wikipedia i sydvästra och södra Europa, men allt fler stannar. Haas (2025) pekar på flera orsaker: den nordeuropeiska häckpopulationen har vuxit under decennier, en större andel av gässen rastar och övervintrar nu i Sverige, och ett varmare klimat tillsammans med mer höstsådd har gett stora arealer åkermark att söka föda på. I januari 2024 räknades 50 187 grågäss, den näst högsta januarisiffran hittills, trots att stora delar av landet var snötäckt. Den absoluta majoriteten fanns i Skåne, med spridda förekomster längs Hallands och Blekinges kuster.
Grågåsen passar därför dåligt in i bilden av flytt som en enkelriktad resa. På samma sjö kan du i november se både gäss på väg någonstans och gäss som har bestämt sig för att stanna. Haas (2025) framhåller att både antal och utbredning på vintern i hög grad styrs av snötäcket, så ett kallare väder kan snabbt förändra läget.
Sedan juni 2025 delas den gamla sädgåsen i två arter med varsitt svenskt namn: skogsgås, Anser fabalis, som häckar i den nordliga taigan, och tundragås, Anser serrirostris, som häckar på den ryska tundran. I inventeringsrapporterna heter de fortfarande tajgasädgås och tundrasädgås, och äldre litteratur för dem samman under sädgås. Uppdelningen är skälet till att den här genomgången landar på åtta arter där äldre listor stannar på sju.
Skogsgåsen är den svenska häckfågeln. Enligt Artfakta häckar den i skogslandet i norra Norrlands inland och inom ett begränsat område i norra Dalarna, Härjedalen och nordvästra Hälsingland. Beståndet skattas till omkring 3 200 reproduktiva individer, med ett osäkerhetsintervall på 2 700–4 000, och arten är rödlistad som sårbar (VU) enligt Rödlista 2025. Enligt svenska Wikipedia kommer skogsgåsen tillbaka till häckplatserna i slutet av april eller början av maj och lämnar dem i september.
Det lilla häckbeståndet säger ingenting om hur många skogsgäss som befinner sig i landet på hösten och vintern. I oktober 2023 räknades 75 397 sädgäss i Sverige, i det närmaste samtliga i Mellansverige, med de största ansamlingarna vid Kvismaren (13 900), Östen i Västergötland (13 855) och Hjälstaviken (12 000). Haas (2025) noterar att rastningslokalerna förskjutits norrut: vid inventeringarnas start i slutet av 1970-talet rastade tusentals sädgäss i Skåne. Gässen blir kvar långt in på vintern, och i januari 2024 räknades 57 927 sädgäss, varav 52 437 bestämdes som skogsgäss. Det var det högsta januariantalet sedan inventeringarna startade 1978, med tyngdpunkten i Skåne. Det gör skogsgåsen till den talrikaste gåsen i den januariräkningen.
Tundragåsen är betydligt fåtaligare. I oktober 2023 räknades 7 605 tundragäss, och den absoluta majoriteten, omkring 6 300, stod i trakten kring Östen i Västergötland. I januari 2024 återstod 174 individer i hela landet. Oktober är därför månaden att leta upp arten, och Västergötland den landsdel som gäller framför Skåne. Haas (2025) ser inget tydligt trendbrott i antalen över tid.
Skogsgås och tundragås är svåra att skilja i fält, och blandflockar förekommer. Näbbens form och teckning är nyckeln, och den genomgången ligger i guiden till Sveriges gåsarter. Hur svårt det är syns i siffrorna: av oktobersiffran 2023 gick 44 221 sädgäss inte att föra till underart alls.
Spetsbergsgåsen uppträdde ganska sällsynt i Sverige fram till början av 2000-talet. Därefter har den ökat i antal, både under rastning och övervintring, och förklaringen ligger österut. Arten häckade tidigare bara på Svalbard och flyttade längs den norska kusten till vinterkvarter i västra Danmark, Nederländerna och Belgien. På omkring tio år har en ny häckpopulation etablerat sig på Novaja Zemlja, nästan 1 000 km från de ursprungliga häckplatserna på Svalbard, och den har vuxit till 3 000–4 000 fåglar (Madsen m.fl. 2023). De gäss som häckar där rastar i Sverige under såväl vår som höst (Haas 2025).
Det rastområde som framför allt utnyttjas i Sverige ligger runt Tysslingen i Närke. Vid oktoberinventeringen 2023 noterades 2 705 spetsbergsgäss i hela landet, och 2 320 av dem stod vid Tysslingen med omnejd. I september samma höst räknades 132 individer, i januari 2024 bara 44. Det låga januaritalet förklaras åtminstone delvis av snötäcket, som kan ha fått gässen att flytta längre söderut, och de få som övervintrade fanns främst i Skåne. Sjön är annars mest känd för vårens sångsvanar, och läget för dem gås igenom i statusen för Tysslingens sångsvanar.
Storleksordningen är alltså tusental. Spetsbergsgåsen är en art man åker till en bestämd trakt för att se, och i oktober är Närke den trakten.
Vitkindad gås ger de mest spektakulära sträckdagarna, och två skilda skeenden pågår samtidigt.
Dels finns en svensk häckstam. Enligt Artfakta konstaterades den första häckningen 1971, och sedan dess har arten ökat kraftigt och spridit sig. Tyngdpunkten låg länge på Gotland och Öland, men den häckar nu i alla landskap och på åtskilliga inlandslokaler. Häckstammen omfattar ungefär 8 400 reproduktiva individer, i ett intervall på 6 000–10 600, och enligt Rödlista 2025 finns inga tecken på någon betydande populationsförändring.
Dels passerar stora mängder ryska häckfåglar. Den population som häckar i Ryssland och övervintrar i Västeuropa skattades 1981 till under 100 000 fåglar och 2018 till 1,4 miljoner, vilket motsvarar en årlig ökning på omkring 9 procent. I början av 1980-talet övervintrade över 90 procent av den i Nederländerna, och 2018 var andelen nere i 58 procent. Under samma period har andelen som övervintrar i Tyskland, Danmark och Sverige ökat (Haas 2025).
I oktober 2023 räknades 198 542 vitkindade gäss i landet, näst mest av alla arter den säsongen, mot 18 575 i september. Haas (2025) påpekar att siffrorna för de två höstmånaderna påverkas av flyttningens förlopp: en sen flyttning ger lägre tal och en tidig högre. Hur många som ligger kvar i januari avgörs av vintern, med 29 034 individer i januari 2024 mot 118 791 året innan, och nästan alla fanns i Skåne. Förväxlingsriskerna mot grågås och kanadagås på håll är genomgångna i vitkindad gås, grågås och kanadagås.
Bläsgåsen är en genomflyttare som numera uppträder i förvånansvärt små antal i Sverige. I oktober 2023 räknades 1 104 individer, det lägsta oktoberantalet sedan 2008, och i januari 2024 1 654, alltså fler mitt i vintern än under höstinventeringen. I oktober var bläsgässen ganska spritt i södra Sverige, i januari koncentrerade till Skåne och i viss mån Hallandskusten. Från inventeringarnas start ökade oktoberantalet fram till omkring millennieskiftet, därefter låg det stabilt kring 10 000 gäss innan det sjönk till dagens låga nivåer. Den population som passerar och övervintrar i norra och mellersta Europa klarar sig samtidigt bra, så de svenska antalen handlar sannolikt om ändrade flyttnings- och övervintringsvanor (Haas 2025).
Prutgåsen bryter mönstret genom att vara en kustfågel. Enligt svenska Wikipedia sträcker den främst i slutet av september till oktober samt i slutet av maj, och de ryska häckfåglarna följer traditionella rutter förbi bland annat Öland, Gotland, Blekinge och Skåne. Sedan 1970-talet har förändrade flyttvägar märkts, och prutgäss födosöker numera även på åkrar längre in i landet, vilket kan hänga ihop med artens kraftiga ökning. Artfakta klassar arten som regelbunden men inte häckande i Sverige. Vid höstinventeringarna 2023 räknades bara 11 individer i september, och inga alls i oktober eller januari (Haas 2025), vilket visar att arten sällan syns på de platser där de övriga gässen räknas.
Kanadagåsen är en nordamerikansk art som enligt Artfakta infördes till Sverige i början av 1930-talet. Utsättningar fick arten att öka kraftigt under senare delen av 1900-talet, framför allt på 1970- och 1980-talen. Svenska Wikipedia uppger att Bengt Berg tog hem två fåglar från en holländsk djurpark till Värnanäs i Småland 1927, och att Helge Ax:son Johnson samma år satte ut kanadagäss på Berga i Södermanland, där de häckade framgångsrikt 1932 och 1933.
Den nordeuropeiska populationen har enligt svenska Wikipedia aldrig utvecklat någon fast flyttrutt. Många övervintrar i trakterna kring Danmark, Nederländerna och Polen, men många blir också kvar. Januari är artens starkaste månad i de svenska inventeringarna: 45 672 individer i januari 2024, mot 31 849 i september och 26 850 i oktober 2023. En del av skillnaden är en räkningseffekt, eftersom det på hösten är i det närmaste ogörligt att fånga upp totalantalet kanadagäss när de är spridda över landskapet, medan de i januari främst finns längs södra Sveriges kuster. Antalet ökade fram till omkring 2005 och har därefter stabiliserats, och enligt Haas (2025) verkar det åtminstone delvis begränsas av jakt.
Utöver de åtta arterna kan enstaka fjällgäss förekomma. Fjällgåsen är den mest hotade av de gäss som häckar i Sverige och är rödlistad som starkt hotad (EN) enligt Rödlista 2025. Den har en egen genomgång i artikeln om fjällgåsen. Gässens plats i höstens helhetsbild finns i översikten över höstflytten i Sverige.
Gäss sover på öppet vatten. En rastande flock väljer en sjö, en grund vik eller en översvämmad äng där den har fri sikt åt alla håll, och ligger där natten över. Men maten finns inte i vattnet. Den finns på åkrarna runt omkring, i form av spillsäd, höstsådd och betesvall. Alltså måste gässen pendla mellan sjö och åker, morgon och kväll. Haas (2025) beskriver just detta när gässen räknas: antingen medan de flyger till eller från födosöksområdena på kvällen och morgonen, eller på de lokaler där de vilar eller födosöker.
Morgonutflygningen börjar i gryningsljuset, före soluppgången. Den inleds med att ljudnivån stiger på vattnet, ett svällande kacklande som pågår en stund, och sedan lyfter flockarna i omgångar. I mitten av oktober betyder det att du behöver stå vid sjön tidigt på morgonen, inte vid niotiden.
Mitt på dagen är gässen utspridda i små sällskap på åkrar en bit från nattsjön. Sjön kan då ligga nästan tom, och det är det vanligaste skälet till att ett gåsbesök mitt på dagen känns misslyckat trots att flockarna finns kvar i trakten.
Kvällsinflygningen sker under den sista tiden före mörkret och är för många en vackrare upplevelse än morgonen, eftersom fåglarna kommer emot dig i motljus i stället för att försvinna bort. Den är däremot lite mer utdragen och mindre explosiv än morgonlyftet.
Två praktiska konsekvenser. Ställ dig aldrig i flygvägen mellan sjön och åkrarna, för då viker flockarna undan och du förstör både din egen och andras morgon. Och räkna med att gässen kan vara trögare i tät dimma, så en dimmig gryning kan skjuta upp utflygningen.
De klassiska svenska gåssjöarna delar samma grundprofil: stor grund vattenyta att sova på, jordbruksmark runt om att äta på. Haas (2025) uppger att höstens gäss var spridda i hela Sveriges slättbygder, med de största mängderna i områden med stora arealer åkermark.
Områden som specialinventerades med avseende på gäss hösten 2023 var bland andra Skåne, Tåkern i Östergötland, Östen, Hornborgasjön i Västergötland, viktiga gåsområden i Närke och Hjälstaviken i Uppland. Tyngdpunkten för oktoberns sädgäss ligger längre norrut: Kvismaren i Närke, Östen i Västergötland och Hjälstaviken höll de tre största ansamlingarna i landet hösten 2023, alla med minst 12 000 fåglar. Hjälstaviken har en egen lokalguide. Tysslingen väster om Örebro är landets spetsbergsgåslokal.
I Skåne ligger tyngdpunkten senare på säsongen: i januari 2024 koncentrerades gässen till Skåne och södra Sveriges kustnära områden, och för både grågås, vitkindad gås och sädgås fanns den största delen där. Fler lokaler finns i lokalguiderna för Nossebro, Vombsjön och Hjälmarens södra strand.
Vill du planera hela månaden runt gåsbesöket finns fler arter och händelser samlade i oktoberkalendern och i genomgången av fåglar i oktober.
På långt håll är det formationen och vingslagen som avgör, inte färgen.
| Kännetecken | Gäss | Trana | Sångsvan |
|---|---|---|---|
| Formation | Skarp V eller vågig linje | Lös V, cirklar i termik | Rak linje eller flack V |
| Vingslag | Snabba, stadiga | Långsamma, med tydlig uppryckning | Mycket långsamma, tunga |
| Silhuett | Kort hals, ingen fotspets bakom stjärten | Fötterna sticker ut långt bakom stjärten | Extremt lång hals, kort stjärt |
| Ljud | Kacklande, taktfast, många röster | Rullande, trumpetande "krooo" | Klara, trumpetande toner |
| Höjd | Låg till medelhög | Ofta mycket hög | Ofta låg över vatten |
Lätet är minst lika avgörande som silhuetten, och tranans är beskrivet i genomgången av tranans läte.
Vilket väder ger bäst gässträck? Haas (2025) visar att snötäcket i hög grad styr var gässen finns på vintern, och att höstens antal påverkas av om flyttningen är tidig eller sen. I praktiken är det bäst att följa väderomslagen: tät dimma kan skjuta upp morgonutflygningen, medan dimma över åkrarna samtidigt kan pressa ner flockarna på skådarvänlig höjd.
Behöver man tubkikare för att skåda gäss? Nej, inte för sträcket, för handkikaren gör jobbet när flockarna passerar. Ska du artbestämma en rastande blandflock på en åker eller räkna hundratals fåglar på en sjö är en tub däremot svår att ersätta.
Vad gör jag med gamla anteckningar där det står "sädgås"? Det beror på hur noteringen gjordes. Tajgasädgås och tundrasädgås har rapporterats och redovisats som skilda underarter i decennier, så uppgifter som är bestämda till underart kan läsas rakt av som skogsgås respektive tundragås. Det som inte går att dela upp i efterhand är den del som bara bestämdes till "sädgås", och den delen är stor: av de 75 397 sädgäss som räknades i oktober 2023 stannade 44 221 på den nivån.
När kommer gässen tillbaka på våren? Vårdata ligger utanför gåsinventeringarna, som täcker september, oktober och januari. Svenska Wikipedia anger att grågåsen mest ses mellan mars och oktober, att skogsgåsen flyttar norrut under andra hälften av april och är tillbaka på häckplatserna i slutet av april eller början av maj, och att prutgåsen sträcker i slutet av maj. Spetsbergsgåsen rastar i Sverige både vår och höst (Haas 2025).
Hur nära kan man gå en rastande gåsflock? Betydligt närmare i bil än till fots. Gäss på åker accepterar ofta ett långsamt passerande fordon men lyfter långt före en människa i öppen terräng. Håll dig till vägen eller till ett torn, för en uppskrämd flock förlorar värdefull födosökstid.
Pågår gåsjakt vid rastsjöarna på hösten? Ja. Enligt bilaga 1 till jaktförordningen (1987:905), som den lyder på riksdagen.se, har grågås och kanadagås allmän jakttid den 11 augusti–31 januari i hela landet utom gränsälvsområdet i Norrbottens län, där jakten börjar den 20 augusti klockan 11. Kontrollera alltid gällande jakttider och skyltningen på platsen innan du besöker en rastsjö.
Bläddra vidare i Fågelkartans innehåll: artguiden samlar svenska fågelarter med fakta och läten, lokalöversikten listar de bästa skådarplatserna runt om i landet, och kommunsidorna ger dig lokal kontext för var och när olika arter syns. Är du nybörjare? Börja med vår nybörjarguide eller testa kunskaperna i fågelquizet.